Niclas Berggren 12:29 den 31 August 2008

Egoistiska skäl för kvoterad föräldraförsäkring

En kvoterad föräldraförsäkring, som social demokraterna vill införa, kan välkomnas på egoistisk grund av två grupper:

Mödrar som vill ut i arbetslivet och som har män som inte vill stanna hemma.
Män utan barn/med äldre barn, som skulle möta försvagad konkurrens i arbetslivet från nya fäder, som skulle ”tvingas” bort från karriärspelet en längre tid.

Anders B Westin 14:31 den 31 augusti 2008

Niclas
För mig har alltid den ”stora frågan” i detta ärende med kvotering varit den styrda förflyttningen av ”automatiskt fokus” hos mannen.
Man vill flytta fokus från den ”yttre arenan” till den ”inre arenan”.

Inte en enda gång har man problematiserat effekterna av denna fokusförflyttning, utifrån den yttre arenans perspektiv.

Mannens lust för ”funktionella strukturer” och den efterföljande konsekvensen ”industrialismen”, företagsbyggandet och nyskapandet av konkurrenskraftiga funktionella strukturer är det ingen som vågar ”ta i”.

Har kvinnor i grupp den lust och förmåga att ersätta det förflyttade manliga fokuset från ”funktionella strukturer” till ”mjuka frågor”.

Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en kvinna som ens kommer i närheten av att vara så nördigt intresserad av funktionella strukturer som mig själv och många andra manliga vänner.
Går detta nördiga intresse att kulturellt skapa. I annat fall måste väl nyskapandet av funktionella strukturer minska och istället förflyttas mot estetik och omsorg.

Du som är nationalekonom kanske kan se detta i ett större perspektiv. Kan BNP successivt påverkas om det inte längre är status i den sexuella selektionen att för män nyskapa funktionella strukturer.
Vad händer på sikt med vår konkurrensförmåga. Eller skall man tro på den rådande pk att det kvinnliga perspektivet är lönsamt.
nonicoclolasos 14:34 den 31 augusti 2008

Anders: Jag kan mycket lite om det du skriver om på slutet, men två kollegor har konstaterat att en del påståenden om det lönsamma i att ha kvinnor i bolagsstyrelser är inte är särskilt pålitliga.
Anders B Westin 14:43 den 31 augusti 2008

Niclas
Men vill du förstå mitt resonemang om förflyttat fokus och om det finns en genetisk skillnad i fokus vad gäller ”funktionella strukturer” (maskiner, tekniska system, digitala system mm) att det skulle kunna ha en effekt på ett lands framtida konkurrenskraft inom hittillsvarande lönsamma exportområden.

Om det inte blir sexigt med maskiner så lär det väl inte nyskapas eller.

Jag säger inte att jag vet att jag har rätt.

Det jag funderar över är varför man aldrig pratar om detta synfält när man iså extrem grad talar om millimeter rättvisa på den ”inre arenan”.

Det känns så suboptimerat och ensidigt att bara se genom ett nyckelhål.
Larvad 15:55 den 31 augusti 2008

Alla mina pappa-vänner bland akademikerna har tagit ut långa föräldraledigheter, knappt någon bland vännerna utanför akademikerskaran.

Om nu grabbar inom LO-kollektivet utav någon anledning har svårt att ta ut föräldraledigt, så bör man antingen se över deras arbetsplatser, eller deras föräldra-genus, eller kanske både och. Tydligen tycker LO också att det är viktigare att trakassera salladsbaristor än att ändra på föräldraidentiteten eller möjligheten hos sina medlemmar att ta föräldra ledigt.

Snacka om att sila mygg och svälja kameler, eller se grandet i sin grannes öga men inte märka bjälken i sitt eget…

Dessutom ska ju all föräldra försäkring bara handla om en sak – barnen. Vi föräldrar är oviktiga.
Anders B Westin 17:53 den 31 augusti 2008

Larvad
Din sista rad är helt central för mig.

Det är just detta som gör mig mycket tveksam till kvoterad föräldraförsäkring.
Man kan för mig kvotera 3-4 månader men där går gränsen. Inte en dag till om man vill tänka på barnen i första hand.

Anknytningsteorin gör mig mycket tveksam att kvotera ytterligare.
Christopher Aqurette 19:01 den 31 augusti 2008

Inspirerad av omskärelsediskussionen för en tid sedan så föreslår jag att pengarna ska vara innestående tills dess att barnet blivit myndigt och kan välja vilken av föräldrarna som ska få vara ledig.
;-)
Anders B Westin 19:07 den 31 augusti 2008

Christopher
Den var faktiskt lite fyndig dock inte kompatibel med Einsteins speciella..
Peter 7:08 den 1 september 2008

Min familj är inte ert dockhus.
Jonas Vlachos 8:56 den 1 september 2008

Peter: Du får inreda ditt hem hur du vill. Så länge du gör det för egna pengar och inte kräver att din arbetsgivare ska hålla en plats öppen åt dig.
Andreas 9:12 den 1 september 2008

Jag förstår vad Peter säger. Varför måste staten tvinga på man och hustru en struktur som kanske alls inte passar dem? – Låt familjen själv få bestämma. Och nej.. i vårt bidragsberoende land (vi betalar ju alla så de kan betalas ut) anser jag inte att det är rätt att man ska behöva ge upp sin del av bistånden bara för att andra vill bestämma hur man ska tänka i familjefrågan.
nonicoclolasos 9:17 den 1 september 2008

Jag är personligen motståndare till kvotering, om nu föräldraförsäkringen ska existera, men i) jag finner det naivt att tro att utdelaren av förmåner inte kommer att försöka styra och ställa med hjälp av villkoren för förmånerna (vilket talar för att de som ogillar styrande och ställande ifrågasätter förmånerna i grunden istället); och ii) det är knappast fråga om att ”tvinga” någon pappa att stanna hemma. Man kan mycket väl välja att arbeta vidare som far – men man får då som familj mindre i ersättning. Men det är ett val man kan göra. Polisen kommer inte att bära hem de pappor som väljer att gå till jobbet.
Peter S-W 10:30 den 1 september 2008

nonicoclolasos: ”i) jag finner det naivt att tro att utdelaren av förmåner inte kommer att försöka styra och ställa med hjälp av villkoren för förmånerna … ii) det är knappast fråga om att “tvinga” någon pappa att stanna hemma.”

Nja, jag tycker att du har en för snäv syn på vad tvång kan innebära. Vi har en beskattning på föräldrarnas inkomster och ett löneläge för okvalificerad arbetskraft (bådadera resultat av ingrepp i fria kontrakt) som i praktiken gör det omöjligt att ordna barnomsorg oberoende av det offentliga för en normalfamilj. Barnfamiljer *görs* medvetet beroende av att utnyttja hela föräldraledigheten för att kunna ta sig fram till nästa offentliga tvångströja, förskolan.

Jonas Vlachos: ”Så länge du gör det för egna pengar…”

Japp. Min uppfattning är att det faktiskt /är/ mina pengar som de rycker…
Jonas Vlachos 12:11 den 1 september 2008

Peter: Det är väl knappast dina pengar som arbetsgivaren pungar ut med för att finna och träna upp en viktarie som ersättare för förldraledigheten? Vad gäller skattepengarna så blir väl ditt argument snarast att eftersom pengarna kommer från dig ursprungligen så ska du få disponera dem som du vill. Då är frågan om det inte är enklare att låta bli beskattningen till att börja med…
Peter S-W 12:52 den 1 september 2008

Jonas: ”Det är väl knappast dina pengar som arbetsgivaren pungar ut med för att finna och träna upp en viktarie som ersättare för förldraledigheten?”

Jag förstår vad du menar, men detta är väl inte annorlunda än pengarna arbetsgivaren pungar ut med för att finna och träna upp min semestervikarie, och det borde hanteras på samma sätt, med vanliga fria avtal. (Ehm, alltså, /även/ semester borde hanteras med fria avtal…) Vilket inte minst torde förbättra arbetsmarknaden för kvinnor som tänkt sätta karriären före famlijen, och som då kan förhandla bort en föräldraförsäkring som de ändå inte tänkt utnyttja.

”Då är frågan om det inte är enklare att låta bli beskattningen till att börja med…”

Jajamensan. Det var det jag hade i åtanke. :-)
offroff 13:57 den 1 september 2008

Det är väl ok att fantisera om en värld utan skatter men om man vill nå dit är ju bästa vägen inte att sänka skatterna utan att HÖJA skatterna. Enda sättet att få bort skatterna är nämligen att få folket att hata staten så mycket att staten till slut kollapsar.

Jag är seriös i den meningen att om man har ett mål, så är inte alltid vägen dit den raka och vägen till målet kan vara så kostsam att målet då inte blir värt att eftersträva.

Ska man hålla på med politik bör man hålla sig till realistiska alternativ och rent spelteoretiskt kan ibland det bästa alternativet vara något som går emot ens grundläggande ideologi.
Jonas Vlachos 13:58 den 1 september 2008

Peter, du rör dig i en värld där alla avtal är möjliga. Om vi exempelvis inför en restriktion som förhindrar arbetsgivare att sparka personer som väljer att vara hemma även om de när det tog jobbet sa att de skulle jobba så har vi problem. Alla kommer då att framställa sig som kärnfamiljhatare och superkarriärister bara för att senare ”råka ut för en oplanerad olycka”. Ditt svar är naturligtvis att sådana avtalsbrott inte ska ha lagligt skydd, men jag tror det i praktiken skulle bli svårt att få sådana avtal godkända.

Vad gäller punkt 2 så misstänkte jag att du var på väg ditåt.
Peter S-W 14:39 den 1 september 2008

Jonas, Ha ha, jo, jag var medveten om att jag gav ett ruggigt naivt nyliberalt svar av modell 1A där. Men jag skämdes faktiskt lite när jag skrev, så det kompenserar. :-D

Två reflexioner: Det är förstås generellt väldigt, väldigt svårt att presentera Den Alternativa Modellen. Rådande välfärdssystem har förändrat så mycket på så många plan – därav inlåsningseffekter – och därmed finns det idag knappast någon icke-offentlig lösning som enkelt skulle kunna fasas in. Men det innebär inte att det system vi nu dras med var önskvärt eller oumbärligt när det infördes, eller ens att staten hade barnfamiljernas bästa för ögonen. Det betyder bara att det är svårt att se hur fasen vi nu ska få upp foten ur klaveret.

Det andra som slog mig är att ditt vikariekostnadsargument inte motiverar varför /staten/ ska ha synpunkter på vår familjelycka. Det skulle kunna användas av /arbetsgivaren/ däremot, som är kostnadsbärare: om vi nu ska betala för din vikarie, så får du banne mig uppfostra din nyfödda dotter till att bli lojal mot Bolaget. Likaså beträffande hur den betalda semestern tillbringas. Det senare kan dessutom motiveras med att en illa planerad semester inte vederkvicker personalen optimalt.

Hm, undrar hur sådan klåfingrighet skulle tas emot?
Jonas Vlachos 15:34 den 1 september 2008

Argumentet för delad ledighet har väl inte primärt med familjelyckan att göra utan med att alla kvinnor behandlas som om de kommer att frossa i ledighet även om de inte vill det. Karriäristkvinnorna har ingen möjlighet att signalera vilken typ de är och dras över en kam. Det motsatta gäller naturligtvis för den icke-karriäriärsugne mannen som får en alldeles för bra deal inom dagens system.

En lösning som jag skissat på är att man delar på rätten till ledighet (dvs i praktiken en begränsning av arbetsgivarens åtagande gentemot varje enskild anställd i förhållande till dagens system). Däremot kan staten låta folk dela på föräldrapenningen efter eget huvud. Som grädde på moset skulle denna ersätning kunna skrivas över på andra människor, exempelvis profesionella barnskötare (dagis?) så att även hushåll med två karriärister ska få sin del av kakan. Se här.
Marie 8:53 den 8 september 2010

Typiskt en ekonom och tänka egoistiskt. Individuell föräldraförsäkring är till för kvinnorna, för jämställdhet och lika villkor och lika lön. Det handlar om solidaritet, inte om egoism som du vill få det till. Individuell föräldraförsäkring nu!
Niclas Berggren 9:37 den 8 september 2010

Marie: Jag säger inte att man bör ta ställning till förslaget utifrån egoistiska grunder, enbart att vissa kan tänkas göra det.