Niclas Berggren 15:17 den 29 September 2010

Låg andel feta i Sverige

En färsk sammanställning från OECD visar att Sverige har relativt få feta invånare, där fetma definieras som ett BMI på 30 kg/m² och däröver:

Beror detta på insatser från Statens folkhälsoinstitut, eller vad?

Camilla 15:25 den 29 september 2010

Mexicos könsfördelning av de feta är rätt intressant. Någon som vet om de har ett ”mulligt” kvinnligt skönhetsideal?
pontus 15:28 den 29 september 2010

Och USA ar bast i klassen som vanligt!
joakimholmertz 16:02 den 29 september 2010

”BMI på 30 kg/kvadratmeter”? What?
Niclas Berggren 16:05 den 29 september 2010

Joakim: Jag menar alltså att BMI mäts som vikten i kilo dividerad med längden i meter upphöjd till två.
David Bergkvist 17:02 den 29 september 2010

Om man tycker att det är jobbigt att ange BMI:s enhet som kg/m^2, så borde man, om jag tillämpat dimensionsanalysen riktigt, kunna ange den som W/s istället.
Kristian Grönqvist 18:57 den 29 september 2010

Titta på artisten Fernando Botero. tror jag han heter.
Baphomet 20:28 den 29 september 2010

Varför är folk så feta på Island? Är det rimligt, i ljuset av detta, att fortfarande betrakta Island som en del av Norden?
Tino 21:19 den 29 september 2010

Island är påverkad av Amerikansk matkultur, framförallt tycks de äta mycket socker.
Josef 21:21 den 29 september 2010

Mycket valfläsk?
Kristian Grönqvist 22:30 den 29 september 2010

Polardjur har en tendens att bli fetare än tropiska pga det kyligare klimatet. Ni vet.
Negrer=svarta, långa, magra, stora öron, breda näsborrar och stora ögon
Inuiter=vita, korta, tjocka, små öron, små näsor, små skyddade ögon…
Skämt åsido, så var det förr när vi levde utomhus.
Nu, egentligen ingen aning.
William 15:58 den 30 september 2010

Niclas: är det bra eller dåligt att svenskar är spinkiga då? I ett mer liberalt samhälle som det amerikanska kanske man tydligare ser vad individen själv vill, och får ett resultat som är bättre för henne? Om det hade varit bättre att vara smal hade den amerikanska individen valt det, väl?
Niclas Berggren 18:31 den 30 september 2010

William: Sakernas tillstånd i USA är per definition utmärkt.
Gunnar 23:41 den 30 september 2010

Det är äckligt i USA med alla smällfeta och inskränkta människor. Bläh! (Något bättre i storstäderna, dock)
Kristian Grönqvist 9:18 den 1 oktober 2010

Man blir enormt lycklig över att bo i Sverige, trots att man är finne… Det otroligt smala perspektivet, religiositeten och hybrisen är svår att förstå för den som inte själv är uppvuxen i den miljön och blivit så enormt inskränkt.
Som någon här på bloggen uttryckte det så träffande:
”revolution?…i USA…?
Birgitta 12:08 den 12 oktober 2010

Man kan ju tycker att en docent i ekonomi borde ha en grundläggande koll på matematik.
Kvadratmeter räknar man ut genom att ta längd x bredd, inte längd x längd. Jag är tex 1,55 meter lång och i snitt ca 0,35 meter bred, vilket ger mig en area på 0,4525 kvadratmeter. Min vikt delat på 0,4525 ger mig ett BMI på 77,4.
Kristian Grönqvist 16:09 den 12 oktober 2010

Birgitta

Jag tror du har missförtått det här. Det är kroppsvikten i kg / kroppslängden i m i kvadrat.
Ett BMI på 77,4 är monstruöst.
Lätt att göra fel.
Kristian Grönqvist 16:32 den 12 oktober 2010

Även om du hade räknat med arean har du gjort fel. Människokroppen har tre dimensioner vilket gör att arean är större än den framsidan du räknat med.Du har en baksida + sidor också som bildar area. I och för sig har jag konstaterat att Nationalekonomer inte alltid behärskar matematik, men såpass mycket tror jag nog de fixar…:-)
Lennart W 19:07 den 12 oktober 2010

Birgitta, väger du verkligen bara 35 kg? Är iaf vad det måste vara för att vikt delat med 0,4525 ska bli 77,4.

Iaf, med din längd på 1,55 m, är ditt BMI alltså 35/1,55^2= 14,6 vilket är farligt lågt (”severly underweight”, ”BMI <17.5 being an informal criterion for the diagnosis of anorexia nervosa"). Seriöst, sök hjälp innan det är för sent.

http://en.wikipedia.org/wiki/Body_mass_index
Birgitta 15:50 den 13 oktober 2010

Kristian: Jag vet mycket väl hur man räknar ut BMI. Min poäng var att Niclas Berggren, docent i nationalekonomi inte vet hur man räknar ut en area (högstadiematte!) utan tror att längd x längd ger ett mått i kvadratmeter.

Och ja, jag är medveten om att jag är tredimensionell.

Lennart: Jag är också medveten om att jag är underviktig, även om jag inte väger 35 kg utan 39. Kanske blev det fel i min beräkning. (eller i din) Förslagsvis kan du söka lite mer information om undervikt så kanske du kan komma fram till att undervikt varken behöver vara frivillig eller skadlig. Anorexi har inte nödvändigtvis med BMI att göra, du kan vara överviktig och anorektiker och du kan vara kraftigt underviktig och fullt frisk.
Birgitta 15:55 den 13 oktober 2010

http://sv.wikipedia.org/wiki/Undervikt
Kristian Grönqvist 16:32 den 13 oktober 2010

Birgitta

Med en dåres envishet. Det handlar inte om kvadratmeter. Det handlar om kroppslängden i kvadrat. I Ditt fall 1,55×1,55.
Liksom att arean på en kub inte är endast framsidan(längd gånger bredd) utan fem lika stora areor till.
F.ö. så anser jag precis i likhet med Lennart att 39 kg är väldigt mycket i underkant för Dig, men det är bara en åsikt…
Vad Du än må tro om våra kunskaper i matte, så är det nog långt över högstadiet.
Dessutom är Niclas påstående helt rätt och Ditt åt skogen.
Birgitta 16:55 den 13 oktober 2010

Bättre att skriva längd i kvadrat då i stället för kvadratmeter eller hur? ;-)

Tack för era helt oönskade åsikter om min vikt. Den av er som har några bra tips på hur jag gör något åt den får gärna höra av sig.
Kristian Grönqvist 16:56 den 13 oktober 2010

Vill Du ha ett råd i bästa välmening så ligger ditt BMI på ca 16,2 vilket är väl under beteckningen för farlig undervikt, som jag tror att ligger på 18,5,
Dina tolkningar av fakta ser jag som önsketänkande och kommer med största sannolikhet (säker kan man aldrig vara) att leda till någon form av brist. Nu har naturligtvis varje individ själv rätten att bestämma sitt eget förhållande till sin egen vikt, så Du behöver egentligen inte lyssna på mig, men det kan i alla fall påtalas att jag varit chef på Friskvårdscentrum AB/Ryggcentrum AB i STHLM i över tolv år och torde känna till den statistiska fördelningen.
Birgitta 17:11 den 13 oktober 2010

Det mesta jag någonsin vägt är 42. Jag kämpade ett år för att gå upp 3 kg. Jag äter nästan lika mycket som mina 20 kg tyngre vänner. Jag har tagit alla prover som finns, jag är fullt frisk. Herregud, vad man ska dömas för att man är liten…
Gränsen för undervikt ligger på mellan 18-20 beroende på vem du frågar, nån gräns för ”farlig undervikt” har jag aldrig sett.
Kristian Grönqvist 17:25 den 13 oktober 2010

Generellt kan dessutom sägas om den vuxna människan rent antropohistoriskt som friskast verkar ligga på en kroppsvikt ungefär vid längden över en meter i kroppsvikt, alltså vid ca 55 kg vid Din kroppslängd.
Naturligtvis med förskjutning mot kropplängden närmare metern annars skulle en individ som mäter precis en meter tyckas väga 0 kg.

Men för skandinaver gäller det hyggligt som riktvärde, även om olika förhållanden förespråkas lite här och var.
Man kan säga att rekommenderad vikt kan kasta rätt rejält (plus/minus 10 kg) och BMI är inte en stenhård norm, men utomordentlig som gräns vid sk övervikt och undervikt.
Då vet man i alla fall vilka områden alla pratar om.
Birgitta 17:34 den 13 oktober 2010

Att jämföra mig med skaninaver i allmänhet är knappast rättvist eftersom jag ligger en decimeter under normallängd. Tittar du i stället på tex Japan eller Thailand så hittar du tonvis med kvinnor i min storlek som i förhållande till sina landsmän är helt normala. BMI är också ett väldigt trubbigt instrument att mäta vikt med, en person med mycket muskler kan tex ha ett BMI som indikerar övervikt utan att ha ett gram fett på kroppen…

Men det är lugnt. Jag har blivit anklagad för att ha ätstörningar så länge jag kan minnas. I vårt samhälle finns tyvärr inget som heter ofrivillig undervikt, utan det anses alltid bero på ätstörningar eller sjukdom. Därför har jag som regel att aldrig avslöja min vikt, en mycket bra regel inser jag nu. Jag ska ta och återgå till den.
Kristian Grönqvist 17:36 den 13 oktober 2010

Ju mindre man är, desto mer måste man äta i proportion till sin kroppsvikt för att behålla den. Det beror på att ju mindre man är, desto mer avgår i värmeförluster.
Av samma anledning kan feta människor nästan inte äta alls, eftersom de är så välisolerade och därför har så minimala värmeförluster
Vi kan idag nästan bortse från motionen utom hos en mycket speciell del av befolkningen.
Det enda den sk 08-träningen ger, är form på hullet.
Kristian Grönqvist 21:27 den 13 oktober 2010

Har Du blivit anklagad för att ha ätstörningar länge, så beror det till 99% på att människor är oroliga för Dig, inte för att dissa Dig. Utomstående har ett mycket oproblematiskt sätt att se på andras kroppsvikt än sin egen.
Själv är man för det mesta oförmögen att se.
Framför spegeln rationaliserar man så maniskt, att det för en utomstående ofta verkar på gränsen till obegripligt.
Oftast är det inte heller ätandet som är problemet.
Problemet är att man inte vågar äta, eftersom det syns så fort i spegeln, Det lägger sig alltid på ”fel” ställen och gör att man tycker att man blir oformlig. Det vill man inte.
Troligen orsakat av en självbild som inte är ens egen. Den är någon annan elak jävels. Som ofta inte ens hade med saken att göra.
Jag tror inte att Du mår bättre av att bordlägga problemet.
Att Du är underviktig och knappast ens inser det är inte Ditt fel.
Däremot står det i Din makt att förändra den ”lånade” inställningen.
Lycka till…
Lennart W 0:57 den 14 oktober 2010

Birgitta!

Oj vad svårt det här blev. OK, det verkar ju faktiskt finnas naturlig, genetiskt betingad undervikt också, men läser man den engelska versionen på wikipedialänken du gav, blir man ju minst sagt betänksam:

http://en.wikipedia.org/wiki/Underweight#Causes

Många av de är dödliga (inte minst Anorexia – har varit ihop med en tjej som överlevde det som ung). Så om det nu är naturligt i ditt fall, tog jag grovt fel, och måste be om ursäkt. Det svåra, som även min tjej talade om, är hur de som verkligen lider av ätstärningar vägrar att både se verkligheten och allvaret i situationen. De har alltid en förklaring, och naturlig undervikt passar ju perfekt för det.

Om jag nu gjort ett övertramp är det iaf med bästa välvilja. Ha det bra!

P.S. Jag använder avancerad matematik varje dag i mitt jobb som fysiker. Och enheten man får om man delar massa med längd i kvadrat är just kg/m^2 precis som Niclas och Kristian säger.