Vi utgår i regel från att språket är klart och tydligt. I vilken mån är det det och i vilken mån präglas det av vaghet? Den frågan analyseras i ”Vagueness”, skriven för The Routledge Companion to the Philosophy of Language. Ett exempel:

Taking away grains from a heap of rice, at what point is there no longer a heap? It seems small changes – removing a single grain – can’t make a difference to whether or not something is a heap; but big changes obviously do. How can this be, since the big changes are nothing but the small ones chained together? Call this the ”little by little” puzzle.

Förbryllande. En vidare fråga är om språkets vaghet kan analyseras på ett klart och tydligt sätt eller om språkets vaghet i sig gör en sådan analys vag. Ytterligare en fråga är om språkets vaghet talar för användandet av matematik i vetenskaplig analys.