Niclas Berggren 5:56 den 8 May 2010

Att låta människor dö

At Balbec, once, when a widow who had jumped into the sea had been rescued against her will, my grandmother had told me … that she could think of nothing so cruel as to tear a poor wretch from the death that she had deliberately sought and restore her to her living martyrdom.

Se även det tidigare inlägget ”Ska suicid hindras?”.

Ulf L 6:31 den 8 maj 2010

För någon med en djup depression så ser framtiden mörk ut. Ett år senare kan det vara helt annorlunda.
Vad vet vi om hur någons framtida livet kommer att gestalta sig? Har vi verkligen den kunskapen?
Kan vi verklligen lita på vår egen rationalitet i sådana stunder? Kan vi lita på någon annans rationalitet?
Kan vi verkligen utgå ifrån att det är ett rationellt val som självmordskandidaten gör?
Mackan 8:09 den 8 maj 2010

Du är dödens docent.
Kristian Grönqvist 9:48 den 8 maj 2010

Om du hade en sprillans ny dator, som har kostat skjortan och det enda felet den hade, satt i musen, som bara sökte på sorgliga saker, skulle Du slänga hela datorn då eller bara byta mus?
Niclas Berggren 9:55 den 8 maj 2010

Ulf: Nietzsche hade en del att säga om den rationella döden.
janna 10:05 den 8 maj 2010

Kristian Grönqvist: Nej, men bör jag inte ha rätt att göra det?
Cecilia 11:23 den 8 maj 2010

Håller med Ulf L. Det är flera gånger jag tänkt på det, att jag talat med någon som berättat om ruskigt svåra gångna tider, då de t o m vid något tillfälle försökt ta livet av sig, men att de numera är lyckliga för att de överlevde den gången.
Niclas Berggren 11:36 den 8 maj 2010

Ulf och Cecilia: Mitt motargument blir att en person som tar livet av sig och som, om han eller hon skulle ha levt vidare trots allt hade varit nöjd över att inte ha dött, inte kommer att uppleva avsaknaden av denna nöjdhet, eftersom han eller hon är död. Därmed är denna död inte att betrakta som en förlust. Däremot är det att betrakta som en förlust att av andra tvingas fortsätta leva om man upplever livet som en plåga.
Ulf L 11:58 den 8 maj 2010

Niclas, kan man inte använda det argumentet för att inte rädda någon som vill bli räddad. Dom kommer ändå inte att sakna det liv det liv de inte fick och det gäller alla typer av död.

Mitt argument är inte egentligen mot ett ett rationellt självmord, utan snarare riktat mot räddaren. Hur ska räddaren kunna veta att det är ett rationellt självmord som hon/han bevittnar.
Niclas Berggren 12:11 den 8 maj 2010

Ulf: Det som gör att argumentet inte fungerar bra när personer som vill bli räddade är inblandade är i) att de själva vill bli räddade och därför upplever stort obehag innan döden inträffar om en person som kunde rädda dem inte gör det och ii) att människor i allmänhet upplever lägre lycka i ett samhälle där personer inte räddar dem som vill bli räddade.

Räddaren får förstås försöka göra en bedömning, så gott det går. Inte sällan torde man t.ex. kunna prata med personen i fråga. Det finns i vilket fall ingen perfekt strategi. Även om man upprätthåller en ordning där alla hindras från att ta livet av sig, även de som rationellt vill det, uppkommer imperfektioner, genom att vissa som vill dö tvingas leva vidare. Min poäng är en bedömning att imperfektionerna med en ordning där man inte hindrar de som kan bedömas vilja dö och kanske därmed inte hindrar någon som inte vill dö är mindre än med en ordning där man hindrar alla från att dö, just eftersom man inte kan uppleva förlusten av att inte leva vidare trots att man om man hade levt vidare skulle ha varit nöjd med det.
Kalle 23:56 den 9 maj 2010

”Därmed är denna död inte att betrakta som en förlust.”

Den är ofta en förlust för personens vänner, släktingar, barn etc, och kanske t o m samhället i stort. Att den döde själv inte upplever förlusten är ett argument som man i så fall även kan använda om mord.