Niclas Berggren 5:48 den 20 April 2010

Definition av staten

Max Weber ger en definition av staten i ”Politics as a Vocation”:

‘Every state is founded on force,’ said Trotsky at Brest-Litovsk. That is indeed right. If no social institutions existed which knew the use of violence, then the concept of ‘state’ would be eliminated, and a condition would emerge that could be designated as ‘anarchy,’ in the specific sense of this word. Of course, force is certainly not the normal or the only means of the state–nobody says that–but force is a means specific to the state. Today the relation between the state and violence is an especially intimate one. In the past, the most varied institutions—beginning with the sib—have known the use of physical force as quite normal. Today, however, we have to say that a state is a human community that (successfully) claims the monopoly of the legitimate use of physical force within a given territory.

Min känsla är att denna definition, i termer av maktmonopol, är allmänt accepterad i samhällsvetenskaperna idag. Vilka är dess möjliga svagheter? (Jag tänker på maffian och Hell’s Angels.)

Lennart Regebro 8:09 den 20 april 2010

Den är allmänt accepterad utom av anarkister, som är väldigt förjusta i att hävda att anarki är allt som är bra, vilket innebär att så kvickt man har lyckats förklara för dom varför ett demokratiskt våldsmonopol är en bra idé, så kommer dom hävda att det är anarki.

Dom brukar också hävda att socialism är privat äganderätt med marknadsekonomi, efter vidare diskussion. :)
Niclas Berggren 8:16 den 20 april 2010

Lennart: Jag har umgåtts för lite med anarkister (i alla fall med vänsteranarkister).

Nå, även om vissa tycker att ”a human community that (successfully) claims the monopoly of the legitimate use of physical force within a given territory” är en dålig företeelse, borde det gå att enas om själva definitionen, kan man tycka. Man kan ju säga att staten definieras så och att man ogillar den.
Daniel 8:25 den 20 april 2010

Jag tycker ju iofs att i en tänkbar stat så borde våldsmonopolet kunna avregleras. Rätten till våld skulle då kunna köpa och säljas, och statens uppgift skulle då vara att stå för lagen. Från statens perspektiv måste man ju då se till att rätten till våld är jämt distribuerad så att det inte skapas ett hot mot staten.
Niclas Berggren 8:32 den 20 april 2010

Daniel: Dina tankar får mig att tänka på system med polycentrisk lag, dvs. decentraliserad lagstiftning och lagskipning helt utan en monolitisk stat, som bl.a. förespråkas av Randy Barnett i The Structure of Liberty.
Björn 9:57 den 20 april 2010

Raymond Geuss ger ett perspektiv där uppkomsten av staten visar på en ofrånkomlig normativ aspekt:

In interesting cases, like ”the state”, introducing the ”concept” requires one to get people not merely to use a certain word, but also to entertain a certain kind of theory, which has a strong ”normative” component. You don’t ”have” the concept of the state unless you have the idea of a freestanding form of authority, and the idea of authority requires some appeal to notions like ”ought” or ”should”. You do not automatically have a state when some group in fact completely controls the use of violence within a territory–if you did, every group of successful kidnappers would constitute a ”state.” Rather, a state exists only if enough people think they ”ought” to obey the orders of some person or designated group of people, in the right sense of ”ought.” […] Characteristically, the concept ”the state” is introduced together with a theory about the nature and the source of the authority which the abstract entity that is so named is supposed to have. (”Philosophy and Real Politics”, s.44-45)
Niclas Berggren 10:09 den 20 april 2010

Björn: Mycket intressant. Men när jag funderar på Webers definition har jag svårt att se en normativ komponent. Han definierar: ”a state is a human community that (successfully) claims the monopoly of the legitimate use of physical force within a given territory”. Dvs. i definitionen sägs inget om att människor bör lyda de personer som kontrollerar den aktuella våldsapparaten, bara att de faktiskt (i alla fall i övervägande grad) gör det. Det sägs inte heller att denna maktutövning är legitim – bara att de som utöver den hävdar att den är det. Så även om det kan finnas delar av en definition av staten som är normativa, måste så vara fallet?
Marcus Linder 10:11 den 20 april 2010

Tack för många bra tankar! Jag i min ungdomliga enfald trodde tidigare faktiskt att det var Nozick som låg bakom den synen på statens kärna. Men nu vet jag alltså bättre. :-)

(Dock får väl Nozick trots allt ses som anarkist och därmed som en falsifiering av Regebros påstående ovan.)
Niclas Berggren 10:15 den 20 april 2010

Marcus: Ja, detta är rätt roliga frågor, det tycker jag också.

Nej, Nozick var inte anarkist utan förespråkade en minimal stat, som han menade oundvikligen utvecklades från ett anarkistiskt tillstånd. Som Wikipedia beskriver hans syn:

‘In opposition to A Theory of Justice by John Rawls, and in debate with Spheres of Justice by Michael Walzer,[1] Nozick argues in favor of a minimal state, ”limited to the narrow functions of protection against force, theft, fraud, enforcement of contracts, and so on.” When a state takes on more responsibilities than these, Nozick argues, rights will be violated. To support the idea of the minimal state, Nozick presents an argument that illustrates how the minimalist state arises naturally from anarchy and how any expansion of state power past this minimalist threshold is unjustified.’
Björn 11:16 den 20 april 2010

Frågan är bara vad som menas med ”legitim” i Webers definition. Du säger att detta bara innebär att de som kontrollerar våldsapparaten naturligtvis påstår att deras makt är legitim. Isåfall har definitionen inte en normativ komponent.

Men jag undrar om detta är vad Weber menar; tror nog att makten måste uppfattas som legitim i någon mening av ”de styrda”. Geuss förtydligar sig på följande sätt: ”The sense of ‘ought’ in question . . . must certainly go beyond the sense of ‘ought’ implicit in saying, ‘You ought to do what he says’, meaning that since he is holding a gun to your head, it would be exceedingly inadvisable to fail to do what he requests”. (s. 45).

Jag tror nog att vi med ”stat” menar något utöver bara en ovanligt lyckosam våldsapparat. Notera Webers parentes där han slänger in villkoret ”successfully”. Om detta villkor gäller anspråket på ”legitimt” våldsmonopol, inte bara våldsmonopol i sig, så hamnar vi närmare Geuss ståndpunkt snarare än din förståelse av Webers definition.

För övrigt, angående Weber skriver Geuss att denne ansåg att politik generellt handlade om kollektiva former av legitimering av våld, och att han ”had a refreshingly catholic, and normatively undemanding, notion of what ‘legitimation’ was to be taken to be”. (s. 34)
Niclas Berggren 11:22 den 20 april 2010

Björn: Tänkvärt. En fråga som Geuss analys reser är den jag kom att tänka på av Lennarts kommentar: Finns det ingen definition av staten som en person som ogillar statens existens (dvs. en anarkist) kan acceptera? Om inte, vad motsätter sig anarkisten?
Björn 11:36 den 20 april 2010

Det är onekligen en bra fråga. Måste fundera vidare.
Harald 16:37 den 20 april 2010

Weber erbjuder tre grunder för legitimitet; rättvisa (ickekorruption, grundläggande rättsliga principer, ”byråkratiska ideal”), tradition eller karismatiskt ledarskap. Alla dessa handlar om att uppbåda sympati hos statens medlemmar. Jag har svårt att se att en stat som totalt saknar legitimitet i folkflertalets och omvärldens ögon skulle kunna bestå över tid.

Hobbes beskriver staten på ett ganska pessimistiskt sätt, skulle inte anarkisten kunna acceptera det och samtidigt avvisa hans ännu mörkare beskrivning av anarki?