I Sverige, som i många andra länder, finns anställningsskydd, som bl.a. reglerar hur avskedanden får gå till. Forskning tyder på att detta skydd har effekter på arbetslöshetens fördelning, så att ett strikt skydd gör arbetsgivare relativt obenägna att anställa ungdomar och invandrare. Men har anställningsskyddet någon effekt på beteendet hos dem som jobbar? Följande tre studier finner att det har det:

• ”The Effect of Employment Protection on Worker Effort: Absenteeism During and After Probation”, publicerad i Journal of the European Economic Association, studerar effekterna i italienska banker: ”We show that—particularly for men—the number of days of absence per week increases significantly once employment protection is granted at the end of probation. This suggests that the provision of employment protection causes the increase in absenteeism.”
• ”The Effect of Employment Protection on Worker Effort: Evidence from Public Schooling” studerar effekterna av ett försvagat anställningsskydd i offentliga skolor i Chicago: ”Results suggest that the policy reduced annual teacher absences by roughly 10 percent and reduced the prevalence of teachers with 15 or more annual absences by 20 percent.”
• ”Employment Protection and Effort among German Employees”, publicerad i Economics Letters, studerar tyska anställda: ”Using a difference-in-difference approach and cross-sectional data from the German Socioeconomic Panel, it is shown that high levels of employment protection increase absenteeism by up to 35 percent or about 3 days/year.”

Beaktas denna kostsamma effekt på ett fullödigt sätt i diskussionerna om det svenska anställningsskyddets utformning och existens? Jag har en känsla av att så inte är fallet.