I en insändare i DN idag framförs följande kritik:

Jag röstade på Moderaterna för första gången i mitt liv för jag trodde på deras teorier om att sänkt skatt på arbete skulle skapa jobb och välstånd. Jag blev grundlurad.

Ett problem med resonemanget är att skribenten enligt min mening inte tillämpar en rimlig standard för att bedöma en regering. Man kan skilja på två sådana kriterier:

1. En regering bedöms som bra om de variabler man bryr sig om har uppvisat en förbättring.
2. En regering bedöms som bra om de variabler man bryr sig om har utvecklats bättre (eller mindre dåligt) än om de åtgärder regeringen har vidtagit inte hade vidtagits.

Insändarskribenten tillämpar kriterium 1, medan jag anser att kriterium 2 är att föredra. Problemet med kriterium 1 är att de variabler man bryr sig om påverkas av en stor mängd faktorer, och den politik som genomförs (och kan genomföras) utgör bara en delmängd av dessa. Det är inte rimligt att klandra en regering för de faktorer som påverkar de variabler man bryr sig om och som regeringen inte kan påverka.

Det jag förespråkar är alltså att bedöma en regering utifrån ett ”allt annat lika”-perspektiv: om inget förutom det regeringen kan påverka hade ändrats, skulle då de variabler man bryr sig om ha uppvisat en förbättring?

Resonemanget kan illustreras med följande figur över arbetslöshetens utveckling:

När regeringen blir vald (vid Val 1) ligger arbetslösheten på en viss nivå. Den faktiska utvecklingen är sedan sådan, pga. faktorer regeringen inte kan påverka, att den fortsätter öka. Utan den förda politiken hade däremot arbetslösheten varit ännu högre vid mandatperiodens slut.* Detta bör föranleda beröm, inte klander.** Att man sedan kan önska en utveckling mot lägre arbetslöshet än då regeringen tillträdde är en annan sak, men eftersom regeringen inte kan styra över de faktorer som har ökat arbetslösheten är det inte tillräckligt skäl för kritik.

Det duger alltså inte att säga: ”Regeringen lovade att sänka arbetslösheten, men nu har den ökat, och därför bedömer jag regeringen negativt”. Istället bör man ställa frågan: ”Regeringen lovade att sänka arbetslösheten, men nu har den ökat — hade den varit högre eller lägre om regeringens politik inte hade genomförts?” Om svaret på frågan är ”högre”, då är en negativ reaktion befogad, men inte om svaret på frågan är ”lägre”, inte ens om arbetslösheten totalt sett har ökat. Det är, med andra ord, de två övre kurvorna i figuren som bör jämföras, inte de två undre.

Kanske bör dock politiker inte lova absoluta förbättringar i variabler folk bryr sig om utan bara att dessa variabler kommer att utvecklas bättre med den föreslagna politiken än den förutan.

________________________
*Det är förvisso mycket svårt att mäta den översta kurvan i praktiken, men konceptuellt är den viktig.
**Jag bortser för enkelhets skull från att det kan finnas möjliga åtgärder som hade varit ännu bättre för de variabler man bryr sig om än de åtgärder som faktiskt har genomförts. Om sådana kan konstateras förtjänar regeringen kritik, inte för att den totala arbetslösheten har ökat, utan för att den har ökat mer än den hade behövt göra. Fortfarande är det viktigt att utgå från kriterium 2 snarare än kriterium 1.