Människor väljer ofta att emigrera i förväntan om att kunna höja sin ekonomiska standard. Det är också så att emigranter i regel tjänar mer i sina nya länder än i sina gamla. Sedan observeras ett intressant mönster: medan andra generationens invandrare i genomsnitt tjänar mer än sina föräldrar, tjänar tredje generationens invandrare inte mer, utan ofta mindre, än sina föräldrar. Hur kan det komma sig? I den nya studien ”Intergenerational Transmission of Abilities and Self Selection of Mexican Immigrants” ges en möjlig förklaring.

Tanken är att de som väljer att emigrera har ”goda” egenskaper för arbetsmarknaden, men att de inte till fullo själva kan dra nytta av dem, eftersom deras utbildningsnivå inte är så hög eller ses som någon större merit i det nya landet. Den andra generationen, däremot, får möjlighet att utbilda sig i det nya landet, och har kvar en del av föräldrarnas ”goda” egenskaper, vilket leder till högre inkomster. När vi sedan kommer till den tredje generationen har arvet av ”goda” egenskaper tunnats ut, och den goda utvecklingen bryts.

Man kan ana att en del frustration uppkommer när en stigande inkomstutveckling bryts mellan generationerna. Jag känner inte till om detta mönster gäller för invandrare i Sverige, och inte heller i vilken mån ett liknande mönster kan återfinnas hos vissa grupper av icke-invandrare.