Niclas Berggren 17:33 den 15 October 2009

Hänger galenskap och kreativitet ihop?

1. Researchers … have found high levels of psychopathology… in writers, poets, visual artists and composers …
2. Family studies have produced evidence of creative interests and aptitudes in close relatives of psychiatric patients …
3. Research on psychiatric patients … suggest that they have enhanced performance relative to control participants on tasks that require divergent thinking. …
4. A new theory based on genetics suggest that gene mutations that increase a person’s risk of developing mental illnesses … have been preserved, even preferred, during human evolution, due to their relationship with creativity. …
5. Symptoms of certain disorders like hypomania (mild mania) favour creativity by giving a boost to the imagination and energy.

Hur är det med forskare: föreligger ett samband även där mellan galenskap och kreativitet? Eller sållas de galna ut av de mer strikta formerna för vetenskaplig verksamhet?

Rokeidel 19:07 den 15 oktober 2009

Galenskap och galenskap, men visst. Inget är gratis, till exempel s.k. autism i dess varianter har uppenbart evolutionär framgång men den balanseras av pros and cons. Riktigt duktiga killar i matte (känner inga tjejer av samma sort) är aningen felbyglade. Det finns förstås mattesnillen som är normala, men svärmorsdrömmar som har doktorsgrad i matematik, ser ut som denna bloggförfattares dröm, och spelar tennis på högsta nivå är sällsynta. Färgblindhet är exempel på en liknande ”defekt” som selekterats positivt för av en anledning som jag inte orkar dra.
Kristian Grönqvist 20:38 den 15 oktober 2009

Man kan jämföra med en formel 1-bil. Det man vinner i hastighet, förlorar man i praktiskhet. På ett ungefär.
Rokeidel 21:41 den 15 oktober 2009

”Man kan jämföra med en formel 1-bil. Det man vinner i hastighet, förlorar man i praktiskhet. På ett ungefär.”

Förmodligen skojar du bara, men det är på sätt och vis vad jag menar. Jag menar att i ett perfekt urval skulle vi alla kunna räkna som Rainman och vara kreativa teoretiskt på en massa sätt, men det faktum att vi inte är det generellt – fast det är biologiskt möjligt – förklaras av att en massa saker måste gå i takt evolutionärt. En mutantgen som sträcker skelettet måste paras med andra saker som gör att allt håller ihop på ett bra sätt för att eventuellt selekteras – muskler till exempel.
Robert Stasinski 23:46 den 15 oktober 2009

Det är inte någon nyhet att göra kopplingen mellan psykisk ohälsa och skapande, psykosen är väl en av de främsta källorna till detta: http://en.wikipedia.org/wiki/Psychosis.

Här handlar det främst om de hallucinationer som psykospatienter upplever. Men vi får vara noga med att inte tillskriva den skapande arketypen ett sjukdomstillstånd, konstnärer har kämpat för integrering i århndraden
Kristian Grönqvist 1:35 den 16 oktober 2009

Rokeidel

Jag är inte känd som en lustigkurre, men Du tolkade analogin rätt. En Formel 1-bil har inte bagageutrymme, tak över huvudet, möjlighet till terränggående, AC, Bilstereo,dragkrok, den är inte heller särskilt energisnål om man säger och den kostar multum.
Evolutionen har allt detta att tänka på också…
Men den är en jävel på att gå fort, liksom en del har en förmåga att tänka fort.
Patrik Lindenfors 8:17 den 16 oktober 2009

Lite överskott på människor med Aspbergers finns det väl?
Camilla 9:51 den 16 oktober 2009

Är autistiska mer kreativa än andra? Tillhör de inte den motsatta gruppen av rent rationella människor?
Forskare tycks tillhöra båda ytterkanterna, men kanhända är det svårt att fungera som forskare om man är galen? Det krävs ju dels att andra förstår vad man menar, att man ständigt har vetenskaplig fog för det man gör, att man får ekonomiskt stöd i sitt arbete, att man fungerar socialt och i tid och rum. Men med en driftig assistent eller beskyddare, fungerar det. Det är väl här konstnärslönerna och liknande sätts in.
Patrik Lindenfors 11:10 den 16 oktober 2009

Eftersom det inte finns någon egentlig definition på galenskap så går det att hävda lite vad som helst. Men social kompetens är inget nödvändigt i forskarbranchen, om man säger så. Det behövs ofta inte heller.
Kakfröken 11:32 den 16 oktober 2009

De flesta av mina forskarkollegor är spritt språngande tokiga! Ibland vet jag inte om det är en forskarkorridor eller ett mentalsjukhus jag befinner mig i.

Kanske är det så att vi har högt i tak för olika beteenden, att det viktiga är _vad_ du presterar, inte _hur_? Det är tur att det finns såna här miljöer, för många av mina kollegor (och säkert jag själv också) skulle nog inte klara av att anpassa oss och fungera på en vanlig arbetsplats inom den privata sektorn.
Patrik Lindenfors 11:37 den 16 oktober 2009

Hear hear!
Kristian Grönqvist 13:04 den 16 oktober 2009

Det värsta är att det har börjar fungera åt andra hållet. Man spelar galen och tror att man blivit konstnär…
Illuminatus? 15:19 den 19 oktober 2009

Enligt professor Kay Redfield Jamison, själv diagnostiserad med bipolär sjukdom, så visar hon i denna studie kopplingen mellan bipolaritet och kreativitet. Enligt henne så är ca 50 % av “Poet Laureates” (Nobelpristagare mm.), 40 % av alla kompositörer samt 30 % av artister hon studerat bipolära.

Hon visar i sin studie att bipolär sjukdom ger en en kraftigt ökad kreativitet och intelligens hos släktingar till den bipoläre. Bipolär sjukdom har hos europeiska judar en dubbelt så hög frekvens än övrig befolkning. (Möjligen ett skäl till varför Freud och Jung började med psykoanalysen).

Reidfield Jamison har en hypotes till skälet för den ökade kreativiteten och menar att det beror på det tillstånd som krävs i den kreativa processen. En sorts högre flow. Detta tillstånd är det tillstånd en bilopoläre individen befinner sig i innan manin. Det innebär att den bipoläre individen har en naturligt försteg i den kreativa processen.

Men Redfield Jamison påpekar att det fortfarande krävs att individen har en från början höga förmåga dvs. bipolära personer är inte per definition kreativa.

Hon hävdar utan att ha kunnat studera detta att företagsledare och entreprenörer är lika överrepresenterade men eftersom det är mer ”comme il faut” i konstnärskretsar att visa aparta beteenden så är det svårare att studera detta bland de senare.

Boken kan läsas i fulltext på Google Books, nedan en kort recension.

Jamison, Kay Redfield: Touched with Fire: Manic-Depressive Illness and the Artistic Temperament

Genre Treatise (353 pp.)

Summary

In this tightly organized study of the relationship between creativity and manic-depressive disease and its variants, the author asks and attempts to address some interesting questions. Is there sufficient evidence in the histories of well-known artists and their families to demonstrate a genetic linking of creativity and depressive disorders? Are there phases in classic bipolar cycles that are particularly conducive to bursts of, or sustained, creative productivity? Does treatment (be it chemical or psychotherapeutic) of his or her psychiatric symptoms blunt the ability of the artist to work successfully?

In an attempt to answer these and other intriguing questions, Jamison explores in some detail the personal, family and creative histories of writers long suspected of being depressed with or without alcohol or having periods of mania. She opens by defining for the novice the parameters of the disorders in question, examines some of her subjects’ family history of ”madness,” and discusses evidence for relationships among the waxing and waning of depressive disorders and creative productivity.

Commentary

This intriguing study is well organized and extensively documented. Although it is a somewhat complex read for one not completely familiar with the language of psychiatric disorders, the author seems highly sensitive to this potential problem and does a fine job of making the work readable by an audience of persons primarily interested in the history and maintenance of creativity as well as those who seek further insights into mental disorders.

The detail of this work focuses on a small group of writers, especially those falling into the British and American Romantic poets of the 19th Century. However, the framework created can be cast to suggest both earlier and later writers and expanded beyond literature into the other creative fields that Jamison suggests but does not explore in detail.

Publisher Free Press Paperbacks, Edition 1994, Place Published New York
Kristian Grönqvist 21:55 den 19 oktober 2009

Eftersom bipolär sjukdom i hög utsträckning är ärftligt betingad, så är det naturligtvis tvärtom. I släkter med hög frekvens av borderlinefall,(alltså släktingar till den bipoläre), dyker det oftare upp helt eller delvis bipolära barn. Dessutom är det så att kaka söker maka, dvs att borderlinemänniskor söker sig till likasinnade partners och får naturligtvis oftare efterkommande med liknande beteenden.
Huruvida kreativitet egentligen hänger intimt ihop med borderline-beteende återstår dock att bevisa, eftersom borderlinemänniskor har en förmåga att mer ägna sig åt en sak och skita i andra och därför ofta blir specialister på enstaka saker deras intresse fokuseras på.
Det kanske bara handlar om att fokusera på en sak…