Niclas Berggren 6:59 den 25 September 2009

Det enda som är värdefullt i sig självt

Ja, vad är det? Den nydisputerade filosofen David Brax har svaret:

Hans teori utvecklar den hedonistiska filosofiska traditionen, med rötter i Antiken. Enligt den är njutning det enda som är värdefullt i sig självt.

För detaljerna, se hans avhandling Hedonism as the Explanation of Value. Lämplig helgnjutning?

Bobbert 8:13 den 25 september 2009

Vart tog ansvar, dygd och plikt vägen?
Camilla 8:21 den 25 september 2009

Ansvar, dygd och plikt kan vara vägar till njutning, via det goda samvetet och/eller andra mellanstationer.
Underbar slutsats av Brax! Måste kännas bra att ha löst gåtan om livets mening redan innan disputationen :)
Christopher Aqurette 8:25 den 25 september 2009

När jag sår rubriken trodde jag att svaret skulle vara skönhet. Men skönheten kanske får sitt värde genom den njutning betraktaren upplever?
nonicoclolasos 8:27 den 25 september 2009

Camilla: Jag delar din entusiasm.

Christopher: Ja, så ser jag det. Åtminstone för mig är mänsklig skönhet den kanske starkaste källan till njutning.
Bobbert 8:46 den 25 september 2009

Camilla, jag förnekar inte att ansvar, dygd och plikt kan skänka njutning till en person med sunt samvete. Det jag har ett problem med är det falska påståendet att njutning är det enda som är värdefullt. Även om man inte njuter av att ta sitt ansvar, leva dygdigt och fullgöra sina plikter bör man göra det. Tänk om en förälder bara skulle tänka på egen njutning och gå lös på krogrundor medan barnen fick klara sig själva!
Camilla 9:00 den 25 september 2009

Bör och bör. Det beror väl på vad som är målet. De flesta har den evolutionärt fördelaktiga preferensen att ta hand om sin avkomma och uppnår därför sin optimala njutning när också denna njuter, men om man inte bryr sig om det… Som tur är finns det andra som uppnår sin optimala njutning genom att ta hand om samhällets svaga :) Avkommans önskan att optimera sin egen njutning hjälper nog också till.
Camilla 9:03 den 25 september 2009

De flesta har dock ”ett sunt samvete” och kan därmed inte njuta själv när de ser svaga individer som behandlas illa, därav vår kära välfärdsstat ;)
Camilla 9:56 den 25 september 2009

Att ta hand om sina barn har inget med njutning att göra!;) Måste man se det som ”värdefullt i sig självt” att ens hjärta slår, att följa sina instinkter, att leva överhuvudtaget? Det låter lite som något någon gud har påstått..
Camilla 10:20 den 25 september 2009

Camilla
Precis! Håller helt med dig! Det enda som har värde *i sig själv* är njutningen, allt annat är bara vägar dit.
Kristian Grönqvist 11:30 den 25 september 2009

Smärtan då…?
Camilla 11:41 den 25 september 2009

Tja, njuter du av smärta så… ;)
Marcus Linder 14:12 den 25 september 2009

Tautalogiskt eller falskt?

Dvs
* definieras njutning (via komplicerade turer i cirklar med många svåra begrepp) som det en människa vill uppnå med sitt liv

eller

* definieras njutning så (specifikt och användbart) att andra målvariabler glöms bort, så som t.ex. målet att uppleva ”mening” med sitt liv.
Camilla 14:30 den 25 september 2009

Bra fråga. Jag väljer alternativ 2, eftersom jag inte tror att det finns någon annan mening med livet än njutning. Att maximera njutningen i livet kan dock kräva att man försakar något som skulle kunna ge njutning i stunden.
Tror man på ett liv efter detta så förstår jag om man har en annan syn på saken.
Karl P 15:57 den 25 september 2009

En fråga till er som anser att njutning är det enda som är värdefullt i sig:

Tänk en person som lever ett lyckligt liv i lögn. Hon är t.ex. lycklig pga. att hon tror att hennes partner älskar henne och är trogen gentemot henne (vilket han inte är). Är hennes liv lika bra som en person vars liv är lika lyckligt men där partnern faktiskt älskar och är trogen gentemot henne? Vill vi inte säga att den senare personens liv är bättre trots att båda är lika lyckliga?
Franz 16:32 den 25 september 2009

Nej, ”vi” vill inte säga det. I alla fall inte jag. Resonemanget är essentialistiskt och kantianskt.
nonicoclolasos 16:37 den 25 september 2009

Karl P: Du får mig att tänka på Nozicks upplevelsemaskin och frågan om ”genuint” baserad lycka är bättre än ”illusorisk” lycka. Jag är själv inte så säker på det.
Karl P 17:10 den 25 september 2009

Franz: tror inte att resonemanget på något enkelt sätt är varken essentialistiskt eller Kantianskt.

Nonicocloalasos: Exakt det exemplet jag hade i åtanke. Själv har jag haft samma position som Brax i många år men har börjat tveka. Inte för att jag stött på så många nya motexempel utan mer för att de exempel jag länge känt till framstår som allt starkare i takt med att jag funderat på dem. Men jag känner mig extremt osäker varför det är bra att få lite input.
Kristian Grönqvist 19:06 den 25 september 2009

Smärtan talar om tom för en idiot, att det han gör , inte är värdefullt och det är värdefullt
Karl P 19:20 den 25 september 2009

Krisitan: ”Smärtan talar om tom för en idiot, att det han gör , inte är värdefullt och det är värdefullt”. Fast av detta följer inte att ENDAST smärta har ett negativt värde i sig och att ENDAST njutning har ett positivt värde i sig. Det ät detta som är kontroversiellt i det Brax säger.
Camilla 19:50 den 25 september 2009

Karl och niklas: Är det bättre att bli genuint lycklig eller pga illusion; vaddå ”bättre”? Menar ni att lyckan varar längre, är mer värd eller vad? Själv tror jag ju såklart aldrig att någonting är genuint i den meningen att det inte till stor del bygger på illusioner av olika slag.
Karl P 20:09 den 25 september 2009

Camilla: mer värd. Så min fråga var vilket liv som var bäst av de båda liven givet att båda innehåller lika mycket lycka.

Jag håller för övrigt med om att mycket av den lycka vi de facto upplever åtminstone i viss utsträckning är illusorisk men frågan är om våra liv skulle bli bättre om den blev mer autentisk? Dvs. skulle kvinnan få ett bättre liv om det faktisk låg till så som hon trodde?
Vetenskapare 21:03 den 25 september 2009

En avhandling baserad på fem rapporter publicerade av doktorandens hemuniversitet, varav flertalet med handledarna som editorer. Kan någon förklara varför det är kosher just i filosofi?
Daniel 22:44 den 25 september 2009

Vetenskapare: Jag tror filosofi är viktigt men som akademiskt ämne är det totalt misslyckat, lägg gärna ner skiten.
Camilla 23:57 den 25 september 2009

Karl P; eftersom vi fortfarande, förnuftigt, anser att verkligheten är viktigare än drömmen, så blir det liv som alltigenom är ”äkta och verkligt” bäst. Oavsett lyckonivå, antagligen.
Men får man tänka med hjärtat blir man hellre lurad, än olycklig. Blind förälskelse kallas det, t.ex.
Karl P 13:34 den 26 september 2009

Vetenskapare: Det är såvitt jag vet kosher i alla universitetsämnen. Det viktiga är att avhandlingen är bra.

Camilla: Ok. Äkta lycka smäller inte högre än en stor olycka med andra ord…
Camilla 15:11 den 26 september 2009

Om förnuftet ständigt segrar över känslan, oavsett känslomässig utgång, kanske man inte i lika hög grad som andra känner begär efter lycka, som man då alltså värderar mindre? Eller?
Karl P 15:38 den 26 september 2009

Lät avancerat men så kan det kanske vara…
David 10:20 den 30 september 2009

Det kanske är smaklöst av mig att blanda mig i (sedan nykritiken vill folk ofta att författaren själv ska hålla käften…) men jag tänkte bara klargöra en sak som försvunnit i populärversionerna: Det är en avhandling i meta-etik (för övrigt en monografi, inte en sammanläggning av mina föga imponerande ”publikationer”).
Den utvecklar en naturalistisk teori om värde baserad på den bästa förklaringen av våra värderingar, och av det faktum att vi värderar överhuvudtaget. Det betyder att den inte är baserad på substantiella intuitioner om vad som är värdefullt – där råder för stor oenighet – utan på en undersökning av bakgrunden till dessa intuitioner. Njutning (”pleasure”) spelar en central roll i dessa förklaringar och tycks ha ett värde som inte undermineras av sin förklaring.

Det finns gott om Instrumentella skäl att föredra ”äkta” framför fejkade källor till sina upplevelser. Det finns också gott om skäl att anse att dessa saker är värdefulla i sig själva, men det är, återigen, instrumentella skäl.
Kristian Grönqvist 12:42 den 30 september 2009

David

Betyder det att religiös yra och orubblig tro instrumentellt sett är oäkta och ganska fåninga?
David 13:16 den 30 september 2009

Jag vet inte vad du menar med ”instrumentellt oäkta”: det finns viss evidens för att folk med orubblig tro (t.ex. republikaner i USA…) generellt sett är lyckligare än skeptiker, så tillräcklig övertygande falska föreställningar kan vara utmärkta instrument för att uppnå lyckan. Men många bedrägerier har en tendens att att påverka oss negativt, antingen indirekt, eller direkt, när de avslöjas.
Grejen med Nozicks upplevelsemaskin är att den appellerar till intuitioner som är utvecklade för att hantera en verklighet där upplevelsemaskinen inte är en realistisk möjlighet.
Camilla 22:10 den 10 januari 2010

Ja, jag antar att många anser att ”äkta lycka” är bättre än ”illusorisk”, eftersom den senare riskerar att avslöjas som bluff, vilket skulle leda till olycka. Om man kan garantera att bluffen aldrig avslöjas ser jag inte varför man kan anse den ”äkta lyckan” mer värd. Samma endorfiner etc…

David
Tack för en intressant diskussion i filosofiska rummet idag! Jag tycker att du vann argumentationen :)
nonicoclolasos 22:16 den 10 januari 2010

Camilla: Låt mig instämma i ditt omdöme. Programmet kan förresten avlyssnas här.
Anders B Westin 22:44 den 10 januari 2010

Själv tror jag mer på att kontraster och dynamik är livets sanna mening.