Niclas Berggren 11:49 den 10 August 2009

Epilepsi eller onda andar?

När människor inte förstår saker i den naturliga världen vänder de sig ofta till religionens värld. Som när epilepsi tolkas som demonisk aktivitet, något som belyses i studien ”Epilepsy and Religious Experiences: Voodoo Possession”, publicerad i Epilepsia. Ett av de fem fallen beskrivs så här:

Tron på onda andar är dock inte begränsad till voodoo utan förekommer i hög grad även i kristendomen. Primitivt och destruktivt.

Tips: Mind Hacks. Se även fallet med en diabetessjuk flicka som dog pga. att de kristna föräldrarna trodde att Jahve skulle gripa in.

swingthatcat 11:56 den 10 augusti 2009

Som vanligt lite ateistiskt bull.
Zzzzz….
Johan Folin 12:43 den 10 augusti 2009

Swingthatcat: Menar du att det som vi kallar epilepsi är demoner?
swingthatcat 13:00 den 10 augusti 2009

Nej
Camilla Grepe 14:46 den 10 augusti 2009

@Swingthatcat
Då kanske man skulle kunna få någon vettig kommentar istället, eller är det för mycket begärt?
Camilla 15:03 den 10 augusti 2009

Men visst var den ursprungliga förklaringen till epilepsin mycket mer intressant, än att anfallen gick över av medicin VPA? Vad har vi kvar om förnuftet får råda? Vilsna själar som ibland inte passar in i verkligheten. Och någon vetenskaplig metod att döva den irrationella ångesten med.
Martin 15:13 den 10 augusti 2009

Camilla: ”…någon vetenskaplig metod att döva den irrationella ångesten med.”

Just precis så! :-) “Nothing in life is to be feared. It is only to be understood.” //Marie Curie
Camilla Grepe 15:49 den 10 augusti 2009

@Camilla
Ska jag tolka dig så att du anser att oförnuftet ibland ska få råda? Är det i så fall okej om detta oförnuft då skulle råka gå ut över dig själv?
swingthatcat 16:09 den 10 augusti 2009

@Camilla Grepe
Jag fick en rak frågade och svarade ”Nej”, vad är det som är ovettigt med det.

Vad gäller min första kommentar så kommer tröttheten av att agendan i sin påstådda ateism, dag efter dag, vecka efter vecka, försöker pådyvla oss ”kristna” den ena åsikten efter den andra. Det är dessa ständiga påhopp jag kallar ”bullshit”.

För övrigt anser jag också att Kartago bör förstöras :-)
David Bergkvist 16:14 den 10 augusti 2009

swingthatcat: Jag har full förståelse för att du finner Niclas’ pådyvlande tröttsamt. Jag känner nämligen samma trötthet övet att du ständigt använder ordet ”agenda” på det där sätter.
Camilla Grepe 16:30 den 10 augusti 2009

@Swingthatcat
Om du är kristen så förstår jag att det är besvärande att bevittna hur andra försöker hålla det sekulära samhället fritt från religiösa vanföreställningar. Så varför inte fortsätta skönhetssömnen istället för att uggla runt i sammanhang där du ändå inte verkar känna dig tillfreds? Eller som jag först föreslog, varför inte komma med en vettig kommentar om blogginlägget?
Camilla 22:45 den 10 augusti 2009

Camilla Grepe, jag kan fråga dig tvärtom; är du beredd att alltid låta förnuftet råda, även om det går ut över dig själv eller andra? Jag är av den åsikten att oförnuftet har sina behov att fylla och att vi behöver den, liksom förnuftet. Hur mixen ska se ut vet jag inte, men att gladeligen och blint köra över människors trosföreställningar är dumt helt enkelt. Att hitta sätt att få människor att känslomässigt och spontant anknyta till vetenskapliga sanningar i stunder av existentiell ångest är sannerligen en viktig uppgift för sådana som hyllar förnuftet. Men idag lyckas man inte med det, dels pga att man hänger sig åt roande publik sågning av tro av olika slag, något som Niclas använder sin plats här till. Dels visar man också genom sin attityd att man nedvärderar delar av människans innersta väsen och behov.
Camilla Grepe 23:51 den 10 augusti 2009

Om vi nöjer oss med att titta på den kristna läran så ser vi att den följer en ganska tydlig strategi: Från tidig ålder ska människan uppmärksammas på att hon är född med en skuld.

Präglad av den religiösa uppväxtens idéer om skuld, skam, synd och straff är hon senare som vuxen ordentligt präglad i den kristna tron, där hon resten av livet ska känna skuld gentemot en nisse ”som dog för hennes skull”.
(Att det i själva verket var nissens farsa som gjorde en oskuld på smällen för att senare spika upp avkomman på ett kors brukar sällan föresväva den troende).

En viktig del av det religiösa konceptet är att man ska invaggas i en rädsla för döden. Denna detalj fungerade extra effektivt fram tills dess att kyrkan gjorde det taktiska misstaget att avskaffa Helvetet. Där någonstans började affärsidén att spåra ur.

Det finns dock fortfarande tillräckligt många som inte kan nöja sig med det enda liv de fått till skänks genom tillfälligheternas spel, utan önskar sig något mer när de väl kommit hinsides.

Även denna kategori är en tacksam kundkrets för kyrkan som kan ses som ett ”dödsförsäkringsaktiebolag”. Man uppmanas att betala en årlig premie för att garanteras ett liv efter detta. Kanske.

Eller för att tala allvar en stund:
Alla människor har förr eller senare mer eller mindre allvarliga anfäktelser av existentiell ångest. Jag menar att det är oförsvarligt att dessa människor inte i första hand erbjuds adekvat vård inom skolmedicinen och/eller psykiatrin. Kan vi sedan agera så att psykotiska vanföreställningar av religiös art inte uppstår – desto bättre.