Niclas Berggren 22:47 den 17 June 2009

Djärva mål för den högre utbildningen

Sverige har fått en ny högskole- och forskningsminister: fil.dr Tobias Krantz. Vilken blir hans viktigaste uppgift? Att bidra till bättre villkor för forskning? Att höja kvaliteten på utbildningarna? Icke då:

Det viktigaste Tobias Krantz kan göra just nu är att höja studiemedlen, säger tillträdande ordförande Nicke Grundberg.

Så bra att studenter snart kan välja att inte vara medlemmar i studentkårer som tillhör SSCO.

Media: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, AB1, AB2, AB3, Sydsv, Dagen

Josef Boberg 22:55 den 17 juni 2009

Apropå skolutbildningars värde – så sa Albert Einstein * * på sin tid: ”Det enda som stör mitt lärande är min utbildning !” Han sa också att utbildning: ”Är det som återstår – efter det att man har Glömt allt man har lärt sig i skolan !”
Danni 23:45 den 17 juni 2009

Jag tycker det är ett vettigt förslag. Eller, ännu hellre, slopa fribeloppet. Kombinationen av låga studiemedel och fribelopp på inkomster skapar en väldigt konstig situation för studenter i storstäderna, där studiemedlen inte har en suck att täcka kostnaderna.
Nicke 12:57 den 18 juni 2009

Hej Niclas, och tack för din genomtänkta kritik. Som du kanske vet är det inte bara SSCO som uttalar sig för ett höjt studiemedel, utan även aktörer som Finanspolitiska rådet, Globaliseringsrådet, ett flertal lärosäten, et cetera. Det skulle för övrigt se relativt märkligt ut om studentorganisationer var av en annan åsikt.

Innebär detta då att vi anser att forskningen är oviktig, eller för den delen kvaliteten på den högre utbildningen, eller kopplingen mellan högskola och arbetsmarknad? Nej, naturligtvis inte – tack och lov har vi också möjlighet att driva flera frågor samtidigt. Trots det förbehåller vi oss rätten att i detta läge påminna en tillträdande högskoleminister om det löfte om höjda studiemedel som Folkpartiet utfärdade inför valet. Må studenterna ta sin hand från oss om de anser att vi har fel.
nonicoclolasos 13:16 den 18 juni 2009

Nicke: I din sista förhoppning instämmer jag.

Jag har inget principiellt emot att man driver en fråga om ökade bidrag – det jag personligen inte håller med om är att detta är den viktigaste frågan för den nya ministern. Den hållningen finner jag absurd.
Andres 9:51 den 19 juni 2009

Problemet med studiemedlen idag är att alla får studiemedel oavsett om man studerar ett ämne som garanterat inte leder till något arbete, eller där behovet är mycket litet de närmaste åren. Både studiemedel och antalet högskoleplatser borde vara kopplade direkt till det förväntade behovet av människor med en viss utbildning. Övriga kurser får man finansiera på egen hand. På min arbetsplats skulle vi inte drömma om att finansiera en kurs för någon medarbetare, om kursen inte av är av omedelbar nytta för det arbete medarbetaren förväntas utföra. Men i högskolan kan man gå den ena flumkursen efter den andra och sedan direkt till arbetslöshet efter examen. Samhällsekonomiskt helt oförsvarbart!
swingthatcat 9:55 den 19 juni 2009

@Andres
Och vad är det för allvetande centralbyråkrater som ska bestämma det här?
Kristian Grönqvist 11:43 den 19 juni 2009

Vi skall alltså stänga utbildningarna för onödiga ekonomer och samhällsvetare till förmån för undersköterskor och vårdbiträden de närmaste tio åren. Egentligen oväntat intelligent, men stöter på vissa individuella önskemål. Ekonomer och andra helt onödiga människor borde alltså bekosta sin utbildning själva, det är ju s.a.s. deras eget gebit….
Stig-Lennart 12:21 den 19 juni 2009

Vore det inte idé att ge medborgarlön åt individer som Nicke Grundberg, så att vi kan få en seriös utbildningspolitisk debatt utan deras inblandning?
Stig-Lennart 12:36 den 19 juni 2009

Nicke Grundberg skriver här ovan att man har möjlighet att driva flera frågor samtidigt. Så varför gör man inte det? En titt på organisationens hemsida ger vid handen att man endast uttalar sig i tre typer av frågor: om studiemedlet, om bostäder för studenter, samt om tvångsanslutning av studenter till den egna organisationen.

Den framtide svenska akademikern kommer alltså – om SSCO får bestämma – att vara dum som ett spån, men man kommer å andra sidan att kunna blicka tillbaka på en mycket angenäm tillvaro under studietiden.
Nicke 18:43 den 19 juni 2009

S-L: Du skriver så raljant och hetsigt att jag misstänker att denna kommentarstråd inte kommer att utvecklas till en arena för sansad argumentation och debatt. Jag känner mig ändå manad att rätta dig på ett par punkter:

1. SSCO driver självklart studiesociala frågor, ditt studiemedel och bostäder hör. Allt annat vore tjänstefel.

2. SSCO välkomnar en avveckling av kårobligatoriet under förutsättningen att regeringen skjuter till de resurser som krävs för att studenternas möjligheter till inflytande och utbildningsbevakning kan upprätthållas. Det är en hållning som delas av många och olika typer av organisationer.

3. SSCO verkar för att regeringen och samhället i övrigt på olika sätt ska skjuta till större resurser till den högre utbildningen överlag. Vi tar fasta på de utredningar som visar på en sjunkande kvalitet inom undervisningen, men naturligtvis också på de beräkningar som visar att exempelvis Stockholmsregionen ser fram emot ett relativt stort underskott av högutbildade fram till 2030. Vi kommer förhoppningsvis att kunna driva igenom satsningar på inkubatorsverksamhet och entreprenörskapsutbildningar för studenter vid Stockholms lärosäten. De svenska akademikerna kommer alltså – om SSCO får bestämma – att vara briljanta, välutbildade och tillräckliga i antal, och samtidigt kunna blicka tillbaka på en hyfsad tillvaro under studietiden.

Slutligen, Niclas: Jaha, då förstår jag dina synpunkter. Väl rutet.
Stig-Lennart 11:32 den 20 juni 2009

Hej Nicke,

Jag tackar för dessa klargöranden. Jag tror att din organisation skulle vinna mycket i trovärdighet om man inte ständigt lät punkt 3 överskuggas av punkterna 1 och 2.

Dessutom finns det en hel del att säga om punkt 3. På vad baserar du din föreställning att det endast är en fråga om resurser? Sverige ligger mycket högt internationellt när det gäller resurser per student.

Däremot finns det sannolikt mycket att göra åt det institutionella ramverket. På denna punkt vore det intressant att ta del av SSCO:s synpunkter på hur kvaliteten i högre utbildning kan förbättras – eller åtminstone hur man ska motverka fortsatta försämringar. Förutsatt att organisationen överhuvud taget har några synpunkter på detta, vill säga.
Nicke 22:21 den 22 juni 2009

Tack för dina synpunkter, Stig-Lennart!

Som företrädare för en studentorganisation som verkar med Stockholm som utgångspunkt blir det lätt så att just bostäder upptar en del av ens tid. Jag hoppas dock att vi under det kommande året i högre grad ska kunna lyfta de frågor som ligger inom ramen för punkt 3. Ambitionen – och den är måhända högt satt – är att den kommande valrörelsen inte ska bli ännu en i raden där den högre utbildningen (och kvaliteten på denna) glöms bort eller åsidosätts. Vi har intagit hållningen att frågan är alltför viktig för att konstant skjutas åt sidan, även om det naturligtvis är uppenbart att de politiska incitamenten för att prata om högre utbildning i en valrörelse inte alltid är jättestora. Förhoppningsvis kan vi bidra till att ändra på detta.

När det gäller det institutionella ramverket: Även om exempelvis autonomiutredningens förslag inte är helt problemfria, så välkomnar SSCO en utveckling där lärosätena får en större självständighet från staten. Det är dock inte helt lätt för en regional organisation att utfärda precisa recept för hur utbildningskvaliteten kan förbättras, då detta ofta kräver en bättre inblick i hur undervisning etc ser ut på respektive lärosäte. Däremot kan vi rent generellt säga att de statliga anslagen som går till den högre utbildningen har urholkats i snart två decennier och att Sverige halkar neråt i internationella jämförelser. Det tycker vi är olyckligt, och det kommer vi att fortsätta att lyfta under det kommande året.