Göran Rosenberg har ett förträffligt förslag:

[G]e medborgarna en tvingande anledning att lära känna varandra vare sig de vill det eller inte, en tvingande anledning att mötas och nötas över etniska, kulturella och sociala gränser, en tvingande anledning att upptäcka sitt beroende av varandra och därmed sin medborgerliga samhörighet med varandra. En sådan tvingande anledning skulle kunna vara införandet av en obligatorisk och allmän samhällsplikt.

Fantastiskt. Men varför stanna vid nationen? Varför inte propagera för att vi ska tvingas umgås med norrmän, danskar, finnar — ja, alla inom EU, och helst, via beslut i FN, alla i världen. Jag tror att större harmoni — en genuin känsla av beroende och samhörighet — skulle kunna etableras då. För att detta ska lyckas är det emellertid centralt att kväsa motstridiga förslag, som t.ex. förespråkande av atomistisk sammanhållning. Sådana liberala tankar kan bara hota genuina känslor av beroende och samhörighet. Bort dem!