Runtom i världen finns pygméer, huvudsakligen boendes i regnskogar. De kännetecknas av att vara korta — närmare bestämt definieras pygméer av att en genomsnittlig vuxen man är 150 cm lång eller kortare. Hur kan denna korthet förklaras? Det är inte troligt att den beror på undernäring, eftersom pygméer i allmänhet inte tycks ha varit särskilt undernärda.

I en ny artikel, ”Evolution of the Human Pygmy Phenotype”, publicerad i Trends in Ecology and Evolution, diskuteras fyra hypoteser som skulle kunna förklara fenomenet i ett genetiskt och evolutionärt perspektiv. Här sammanfattas de av professor Jerry Coyne:

1.  There is a scarcity of food in the rainforest, and this selects for smaller individuals who are able to maintain their bodies with fewer calories.  

2.  Living in a hot, humid environment selects for smaller bodies because smaller individuals have a higher ratio of body surface are to body volume. This allows them to lose, through sweating and heat transfer, relatively more heat than larger individuals.  

3.  It is easier to move through dense, tangled forest if you are small.  

4.  If there is high mortality, then it may pay you to mature and reproduce early because otherwise you could die and leave no genes.  … This idea predicts that among populations, there will be a positive correlation between life expectancy and average adult height.  

Fascinerande hypoteser, som alla kan ha visst förklaringsvärde. I synnerhet den sista ses som lovande av forskarna. (Kan den bidra till att förklara varför hög längd premieras på arbets- och partnermarknader, eller är denna längdpremie i huvudsak kulturellt bestämd?)

Se även artikeln ”Pygmies May Be Older than Thought” samt de tidigare inläggen ”Längd som mått på levnadsstandard”, ”Längden spelar roll” , ”Långa ben är attraktiva” och ”Längd och lön hänger ihop”.