Niclas Berggren 15:46 den 9 February 2009

Vem orsakade krisen?

Professorn i nationalekonomi vid Stanford University John Taylor pekar ut den skyldige:

My research shows that government actions and interventions — not any inherent failure or instability of the private economy — caused, prolonged and dramatically worsened the crisis. … Monetary excesses were the main cause of the boom.

Inte riktigt samma slutsats som debattörer på DN Kultur och Aftonbladet Kultur brukar komma fram till.

Tips: Greg Mankiw

Camilla 21:56 den 9 februari 2009

Även politiker torde ha drabbats av psykologin. Har inte alla hjälpts åt att blåsa bubblor, att krympa dem är trist? Det vinner man inga röster på. Sedan verkar den ekonomiska expertisen ganska enig om hur allt bör växa maximalt, med ett bakslag var 7:e år? Hur skulle politikerna kunnat välja andra vägar?
Karl 23:53 den 9 februari 2009

Det är inte förvånande att någon professor kommer fram till det med tanke på hur känslomässigt uppbundna många varit vid den extrema marknadsliberalismen.

Jag tycker inte det går att komma ifrån att bankerna har agerat väldigt oansvarsfullt, och även andra företag samt många privatpersoner. Någon homo economicus har inte direkt synts till. Homo stupidus flockus torde vara en bättre benämning.
Dennis 0:33 den 10 februari 2009

Karl: Fast frågan är ju varför banker, andra företag och privatpersoner agerat oansvarsfullt, och varför problemet uppstod när det gjorde. Är det på grund av att en drös med människor plötsligt och utan någon direkt anledning inte längre kan göra korrekta bedömningar, eller beror det på ändrade spelregler av något slag.
William 14:37 den 10 februari 2009

Allt är statens fel som vanligt… Men hur kommer det sig att marknaden alltid är så otroligt bra så fort staten gör inget men så fort staten gör en liten sak så blir marknaden helt plötsligt galen och irrationell – och denna galenhet påstås sedan vara statens fel, marknaden har ingen skuld.

Staten subventionerar tuggumin med 1 öre per paket och helt plötsligt får alla byggföretag för sig att det vore en smart idé att bygga skyskrapor av tuggumin. Husen rasar ihop, folk dör och, tada: ”statens fel!”.
nonicoclolasos 14:52 den 10 februari 2009

William: Min egen syn är att både stat och marknad är imperfekta företeelser. Poängen med att lyfta fram John Taylor, och åsikter av liknande slag, tycker jag är att den allmänna debatten har fått en slagsida mot marknaden. Det innebär inte att inte marknaden i sig kan förbättras, både genom egna åtgärder och genom reformerad reglering.

Jag har rent allmänt svårt att förstå det upprörda tonläget i den aktuella krissituationen. Människor verkar ärligt förvånade över att vi har en ekonomisk nedgång. Som diagrammet ovan visar har vi återkommande kriser. Det finns inget Nirvana där vi kan undvika dem. Det är en del av verkligheten.

Frågan är om det finns något bättre system än det marknadsekonomiska. Jag anser inte det. Det innefattar kriser – men totalt sett en enorm förmering av välståndet i världen. Återigen innebär inte det att jag anser marknaden perfekt. Det är den inte. Men det är inte staten heller, och det är viktigt att inse i) för att inte tro att staten kan lösa alla problem när man väl befinner sig i en kris (se t.ex. dagens skeptiska debattinlägg mot stimulanspaket av Gary Becker och Kevin Murhpy) och ii) för att försöka minimera statligt agerande framöver som kan skapa nya problem.

Jag måste avslutningsvis säga att jag gillar din invändning (men kanske inte din slutsats) – den påminner mig om Tyler Cowens och Bryan Caplans kritik av österrikisk konjunkturteori! :-)
Pierre 17:32 den 10 februari 2009

Nej, nagot mindre daligt system finns inte. Ekonomi ar ingen vetenskap, vilket skapar skona incitament for spekulation och fri fantasi. Minns hur hanad Peter Schiff blev over sin riktiga analys. Minns aven hur dollarn reagerade nar Clinton hanglade med sin praktikant.
Karl 11:36 den 12 februari 2009

Dennis:
Människor har aldrig agerat helt rationellt, och kommer inte att göra det inom en relevant tidsrymd framöver, vi är helt enkelt inte konstruerade så.

Vad jag tror har gått fel är i grunden 3 saker, marknadskulturen med en långsiktighet på 3 månader och girighet som högsta ideal. På privatsidan en konsumtionskultur som är vettlös. Ifrån politikernas håll en övertro på den fria marknaden och allmän dumhet. Det är dom övergripande förändringar som tycks ha föregått krisen.
nonicoclolasos 11:45 den 12 februari 2009

Karl: Glöm inte att girighet kan vara bra. Se även vad professor Acemoglu har att säga om den saken.
Marcus 17:49 den 12 februari 2009

”Ifrån politikernas håll en övertro på den fria marknaden”

Å fan. Man lär sig något varje dag.
Karl 10:46 den 14 februari 2009

Nonicoclolasos:
Om det är internt balanserat med andra intressen så kan jag hålla med. Jag tror dock inte det räcker med regleringar och andra former av yttre styrningar för att det ska bli övervägande konstruktivt. Det kommer nog alltid finns möjligheter att agera systemdestruktivt och vinna själv på det. Det är möjligt att det kortsiktigt kan ge ekonomiska vinster, men långsiktigt över en n-värdesmodell så ser jag det inte hända.

Jag gillar evolutionära utvärderingar, girighet ses negativt i praktiskt taget alla långvarigt existerande system som jag sett, vilket antyder att det kan röra sig om mipd-dynamik, kanske finns det rent av en biologisk influens pga det.

På ett intuitivt plan upplever jag det som distinkt negativt, inte mycket till motivering för andra, men min personliga erfarenhet är att det brukar visa sig stämma väldigt ofta. Det finns lite tecken som pekar mot att undermedvetna processer är bättre än medvetandet när det rör sig om tillräckligt komplicerade problem.
Karl 11:21 den 14 februari 2009

Marcus:
Övergripande så har jag intrycket att man har rört sig i en marknadsliberal riktning i alla västländer jag haft någon koll på de senaste årtiondena.
nonicoclolasos 11:29 den 14 februari 2009

Karl: Ditt intryck stämmer i stort med data: se min kollega Andreas Berghs diagram över förändringen av ekonomisk frihet (exklusive statens storlek, som istället har ökat och markeras på x-axeln) i olika ländergrupper de senaste årtiondena. Andreas tes är att (bl.a.) svensk tillväxt har varit relativt god på senare år pga. ökningen av ekonomisk frihet på andra områden än just statens storlek. Kanske har vi kunnat ”kosta på oss” en stor stat pga. en liberal inriktning på övriga områden av ekonomisk politik.