Detta inlägg är skrivet av Henrik Jordahl

Att det finansiella systemet i USA inte har fungerat prickfritt håller nog de flesta med om. Tyvärr verkar det som om den myndighet som utövar tillsyn över värdepappershandeln inte har gjort mycket för att stoppa det stora haveriet. I en debattartikel i New York Times tecknar Vanity Fair-redaktören Michael Lewis och hedge fond-chefen David Einhorn en inte så vacker bild av US Securities and Exchange Commission, eller SEC som den vanligen kallas.

SEC visade under nio år inget intresse att avslöja den jättescam som Bernard Madoff lyckades bygga upp i sitt luftslott Madoff Securities. Redan 1999 försökte Harry Markopolos övertyga SEC om att någonting inte stod rätt till hos Madoff Securitites. 2005 inkom han med en 17-sidig rapport med tydligare slutsatser där han bland annat påpekade att Goldman Sachs vägrade att handla med Madoff. SEC var inte intresserade.

Bland investmentbankerna är det kanske inte så förvånande att ingen hade de personliga motiven att sticka hål på den bubbla som höll på att blåsas upp. Mer förvånande, och allvarligt, är att motiven hos SEC-personalen tycks ha varit desamma:

If you work for the enforcement division of the SEC you probably know in the back of your mind, and in the front too, that if you maintain good relations with Wall Street you might soon be paid huge sums of money to be employed by it.

När en statlig övervakningstjänst fungerar som en inkörsport till mer lönsamma jobb på finansmarknaden (exemplen från SEC är många) är det lätt hänt att goda relationer med branschen ges alltför hög prioritet. Att tilltron till amerikanska företag inte skulle få skadas verkar också ha legat SEC allt för nära hjärtat genom hela börsrallyt.

Hittills har dock ingenting gjorts för att förändra SEC, dess arbetssätt eller personalens motiv. Lewis och Einhorn föreslår att den som lämnar SEC måste tillbringa en viss tid i karantän innan det blir tillåtet att gå över till Wall Street. Däremot bör dörren vara öppen i den andra riktningen. Erfarna personer som själva har jobbat på finansmarknaderna passar bättre som övervakare än unga företagsekonomer som just har klivit ur Handelshögskolans finansrum.

Länkar: NYT-artikeln, del 1 och del 2