Anders Björck, det japanska kejsarparet och Sveriges kung (vem har flest dekorationer?)

Ikväll såg jag den nya dokumentärfilmen om Anders Björck, H:r Landshövding. Några reflexioner:

• Landshövding är ett fånigt och pretentiöst namn på en trist statlig tjänsteman. Sysslorna verkar verkligen urtrista. Att vända papper, att sitta i möte och att bjuda på lunch dominerar dagarna.
• Icke desto mindre passar titeln Anders Björck, som är larger than life och som tycks njuta av titlar och av att umgås med kungligheter.
• Anders Björck verkar inte ha någon dator! Istället skriver han saker för hand och använder telefon och fax. Dated.
• Anders Björck är genuint underhållande, sannolikt utan att inse det. Jag småskrattade mest hela tiden (men snällt, inte alls hånfullt).
• Filmens styrka var dess estetik: filmad i svartvitt och med mycket tjusiga sekvenser, t.ex. av Anders Björck promenerandes i all oändlighet i ett korridorsystem. Filmens svaghet var att Anders Björck aldrig talade till kameran: vi fick ”bara” följa hans arbetsdagar utan att egentligen lära känna honom. Vem är H:r Landshövding, egentligen?