Niclas Berggren 15:58 den 25 November 2008

Ärliga blå ögon

David Fair, minsann:

Spillulle 16:12 den 25 november 2008

Inte dum alls! Precis lagom mycket muskler.
Sanna Rayman 20:24 den 25 november 2008

Alltså. Din blogg läser jag förstås för dess goda idéinnehåll, men jag undrar om du inte hade varit minst lika prioriterad i rss-en även utan det. Alla dessa fagra bekantskaper ur sportens värld som jag aldrig hört talas om. Ett sant mervärde. :-)
nonicoclolasos 20:27 den 25 november 2008

Sanna: För mig är skönhet det som ger störst glädje i livet, mycket större glädje än det intellektuella. Som tur är kan man ha båda delarna, som du så klokt påpekar!
Jesper D 23:27 den 25 november 2008

Får medge att killen ser bra ut.
larvad 23:34 den 25 november 2008

…och sen jämför man detta fräscho med Hume nedan….

Vad i hela friden gick fel? Kanske var han också lika snygg en gång i tiden…..

Det är väl då ”I love beauty, I cannot help it” blir ännu mer rörande och även vettigt!!
JM 23:45 den 25 november 2008

Jag tycker att Hume är tjusigare. Dessutom bättre klädd.
Christopher Aqurette 0:38 den 26 november 2008

Jag tycker det finns något feminint över alla killbilder som Niclas bjuder på. Inget fel i det, men skäggstubb och grova drag är vackrare än pudrade kinder och vaxade bröst.
Marcus 0:43 den 26 november 2008

”Jag tycker det finns något feminint över alla killbilder som Niclas bjuder på.”

Niclas kanske är en closet-hetero? ;-)
nonicoclolasos 8:15 den 26 november 2008

Christopher: Jag skiljer på apollonisk och dionysisk skönhet (minns kampen om/inom Gustav von Aschenbach i Death in Venice). Jag kan finna båda tilltalande, men den senare är mer för handling än kontemplation och beundran. Det är alltså apollonisk skönhet jag förevisar då och då på denna blogg. Därmed inte sagt att det är den enda av betydelse.

JM: Du gillade säkert Humes maskulina spetsmanschetter särskilt! ;-)

Marcus: Jag måste dementera! ;-)
Kim 11:50 den 28 november 2008

Söt kille juh.