Det ryktas att regeringen kommer att föreslå en könsneutral giftermålslagstiftning istället för en könsneutral äktenskapslagstift-
ning. Det handlar om att byta ord, inget annat, för att blidka kristdemokraterna.

Jag har i sak inga problem med ett sådant ordbyte. Det viktiga för mig är likabehandling, först och främst i regelverkets utformning, men också i det att samma ord används för homo- och heterosexuella par. I det senare skiljer jag mig från Stefan Karlsson, som menar att det är acceptabelt med en separat partnerskapslag. Det håller jag inte med om: ord sänder normativa signaler. Däremot har jag ingen stark uppfattning om vilket ord som bör användas. Giftermål går lika bra som äktenskap.

RFSL håller inte med, och även om jag förstår grunden för deras reaktion — det stör även mig lite att ordbytet sker för att blidka en högljudd, religiöst grundad minoritet, som vill ha monopol på uttolkningen av ordet äktenskap — tycker jag att Jakob Heidbrink har rätt. Det viktiga är inte vilket ord som används utan att samma regelverk erbjuds och att samma terminologi används. Den planerade, omdöpta reformen är att välkomna (även om civiläktenskap vore ännu bättre, vilket pastor Hedin håller med om).