Skillnaden mellan leopard och jaguar

Visst är de stora kattdjuren fascinerande? De är graciösa, vackra och dödligt farliga. Jag kom häromdagen att fundera på vilken skillnaden är mellan jaguar (Panthera onca) och leopard (Panthera pardus). Det visar sig att de är mycket lika, vilket framgår av dessa bilder, där jaguaren är till vänster och leoparden till höger:

 

Men det finns skillnader, bl.a. dessa:

  • Jaguaren huserar i Central- och Sydamerika, leoparden i Afrika och Asien.
  • Jaguaren är kraftigare, bl.a. med större och fyrkantigare käke, och en manlig jaguar kan väga 135 kg, mot 90 kg för en manlig leopard.
  • Jaguaren har större och färre fläckar och har ytterligare en svart fläck i det ljusa i varje fläck.
  • Jaguaren har kortare svans.

Det finns också korsningar mellan jaguarer och leoparder. När en manlig jaguar och kvinnlig leopard får en unge ihop kallas den jagupard; och när en manlig leopard och kvinnlig jaguar får en unge ihop kallas den leguar.

Se tidigare inlägg om djuret liger och djuret zonkey.

Gener styr syn på orättvisa

Inom spelteorin finns ett känt spel som kallas ultimatumspelet:

”The ultimatum game is an experimental economics game in which two players interact to decide how to divide a sum of money that is given to them. The first player proposes how to divide the sum between themselves, and the second player can either accept or reject this proposal. If the second player rejects, neither player receives anything. If the second player accepts, the money is split according to the proposal. The game is played only once, and anonymously, so that reciprocation is not an issue.”

Diverse experiment har visat att andraspelaren mycket ofta tackar nej till låga bud, trots att det innebär att hon tackar nej till pengar. Det kan tolkas som att hon är villig att betala för att bestraffa en gniden förstaspelare, som ger ett i hennes tycke orättvist erbjudande

En studie från 2007 visar att denna tendens att avvisa alltför låga bud i hög grad förefaller genetiskt bestämd. Abstract:

”Experimental evidence suggests that many people are willing to deviate from materially maximizing strategies to punish unfair behavior. Even though little is known about the origins of such fairness preferences, it has been suggested that they have deep evolutionary roots and that they are crucial for maintaining and understanding cooperation among non-kin. Here we report the results of an ultimatum game, played for real monetary stakes, using twins recruited from the population-based Swedish Twin Registry as our subject pool. Employing standard structural equation modeling techniques, we estimate that >40% of the variation in subjects’ rejection behavior is explained by additive genetic effects. Our estimates also suggest a very modest role for common environment as a source of phenotypic variation. Based on these findings, we argue that any attempt to explain observed ultimatum bargaining game behavior that ignores this genetic influence is incomplete.”

En möjlig implikation skulle kunna vara att vår uppfattning om vad som är orättvist mer allmänt har evolutionära rötter. Det kan i sin tur antyda att vi bör kunna ifrågasätta denna uppfattning, i den mån vi inser att den uppkom i en kontext som skiljer sig från den vi lever i idag (i linje med vad F. A. Hayek föreslår i ”The Atavism of Social Justice”).

Domare respekterar inte rättigheter

Oliver Wendell Holmes, domare i USA:s högsta domstol 1902—1932, i ett brev till Harold Laski:

”You respect the rights of man — I don’t, except those things a given crowd will fight for — which vary from religion to the price of a glass of beer. I also would fight for some things — but instead of saying that they ought to be I merely say they are part of the kind of world that I like — or should like.”*

Precis så ser jag på saken. Det finns inga allmängiltiga rättigheter som ska upprätthållas därför att de är allmängiltiga rättigheter. Det finns inte heller någon objektiv moral som dikterar vad som bör göras. Istället har vi subjektiva preferenser om hur vi vill att världen ska se ut. Ingen är en mer priviligerad uttolkare av vad som är moraliskt rätt och fel än någon annan. Men på det kollektiva planet kommer några subjektiva preferenser att dominera — närmare bestämt de preferenser som tillräckligt många är villiga att slåss för.

________________________

*Från Menand, Louis (2002). The Metaphysical Club. London: Flamingo: 63.