Bo Rothstein påpekar något viktigt om den svenska polisen:

En monopolverksamhet lik den svenska polisen som inte behöver bekymra sig om efterfrågan har en tendens att tappa sin innovationskraft. När efterfrågan är ­garanterad försvinner kreativiteten. Det kan låta konstigt med konkurrens inom polisväsendet …

Jag trodde först, när jag läste detta, att Rothstein hade låtit sig inspireras av Robert Nozick och hans beskrivning, i Anarchy, State, and Utopia (se t.ex. s 15-18, 108-109, 120-125), av konkurrerande beskyddarorganisationer. Nozick menar dock att om en fri marknad för beskydd och rättsskipning skulle etableras skulle en evolutionär process vidta som slutar i en monopolsituation (den minimala staten).

Men den slutsatsen kanske är förhastad. Edward Stringham föreslår ett hybridsystem mellan dagens rättsmonopol och ett system av det slag Nozick diskuterar.* Hans idé är att markägare, själva och i samarbete med andra markägare, upprättar rättssystem som fungerar som lokala monopol. På det viset erhålls många parallella rättsystem, som förvisso konkurrerar med varandra, men på geografiskt åtskilda ytor.

Bo Rothstein sätter, som han nästan alltid gör, fingret på en viktig frågeställning som diskuteras för lite: Hur kan den svenska polisen göras mer effektiv? Även om Nozick och Stringham har eleganta och teoretiskt intressanta analyser av en fri marknad för rättssystem, utgör nog trots allt Rothsteins mer begränsade förslag (deras brister till trots — se Jakob Heidbrinks kommentar) en mer fruktbar utgångspunkt för en vidare diskussion.

_____________________________

*Stringham, Edward (2006). ”Overlapping Jurisdictions, Proprietary Communities, and Competition in the Realm of Law.” Journal of Institutional and Theoretical Economics, 162(3): 516-534.