Är det bara jag som känner obehag inför människor som ler mycket och ständigt? Jag har fått för mig att de antingen är imbecilla eller skumma. Imbecilla torde le mycket därför att de tror att tillvaron är skojig och glädjefylld. De skumma torde le mycket för att dölja det mörker som finns under ytan.

Så trots att jag är svag för Dolly Parton kan jag inte hålla med om hennes ofta uttalade devis:

If you see someone without a smile, give them yours.

Le gärna, lite smått och då och då. Mer än så kan aldrig vara bra.