Det bär mig lite grann emot att bekänna min emotionella svaghet för militärparader och Last Night of the Proms. För att lugna läsare som är bekanta med min anti-nationalism vill jag också bekänna min svaghet för fiktionalism. Det handlar om att inte ta allt på allvar, om att tolka och tala om tillvaron på ett sätt som roar men som inte är helt i överensstämmelse med hur den de facto är beskaffad. Fiktionalismens attityd är aggressivt men hemligt ironisk. På ett plan kan man avvisa alla nationalistiska yttringar; på ett annat plan kan man hylla och njuta hejdlöst av dem qua fiktioner.

Här ger jag er därför Della Jones och John Tomlinson i ”Rule Britannia” från Royal Albert Hall 1993. Dellas röst är stundtals all over the place, men stämningen är härlig.