Ilya Somin frågar vad som är så bra med politisk enighet, apropå Obamas myckna tal om han förmår ena USA:

This emphasis on unity for its own sake seems misplaced. After all, unity is really valuable only if we are united in doing the right thing. Being united in doing the wrong thing is surely worse than being divided, if only because division reduces the likelihood of the harmful policies being enacted.

Somin har en poäng som jag tycker bör göras även i svensk politisk kontext. Visst är det bra med breda överenskommelser – om det man kommer överens om är bra. Annars förefaller det bättre att när man har makten genomföra förslag i konflikt med den politiska minoriteten, om man därigenom får betydligt bättre förslag genomförda. Betygsfrågan är ett aktuellt exempel. Ett annat, mer udda, exempel rör grundlagsfrågor, där socialdemokraterna har något slags vetorätt (de facto) mot reformer. Varför inte ta och köra över dem i en del frågor, t.ex. när det gäller lagprövning* och stärkt kommunal självstyrelse? Mindre enighet för enighetens skull, det vore värt att pröva, tycker jag.

Som Somin också påpekar är lite av demokratins kärna att det ska finnas alternativ att välja mellan. Om alla hela tiden tycker detsamma finns bara en politik för väljarna att rösta på. Inte heller i detta perspektiv verkar enighet över det politiska fältet helt lyckat.

Ett tänkbart argument för enighet kan vara människors allmänna obehag inför förändringar. Om politiker överlag är eniga innebär inte maktskifte så många ändringar i lagar och regler. Men eftersom jag tycker att ett sådant obehag bygger på lättja och ett osunt rutintänkande tycker jag tvärtom att obehaget ger ytterligare stöd för min oenighetssyn. Människor bör stimuleras att vänja sig vid förändringar.

_____________________________________

*Här kan du ta del av en uppfriskande debatt om lagprövning, mellan Orin Kerr (negativ) och Ilya Somin (positiv). Läs blogginläggen uppifrån och ner. Och här finns en expertrapport till Grundlagsutredningen, Olika former av normkontroll (SOU 2007:85), på samma tema.