Jag läste nyligen Anders Isakssons biografi om Ebbe Carlsson. Jag gillade en sak i Ebbes regianvisning för hur minnesstunden efter hans död skulle genomföras:

Det får inte vara en lokal med religiös anknytning. … [N]ågon kista eller några religiösa eller vidskepliga symboler får under inga förhållanden förekomma.

Här kan man se honom träda fram och berätta om att han har aids.