Rökförbud i skolor

Bildresultat för nicht rauchen schuleVad händer vid rökförbud i skolor? Den frågan har studerats i Tyskland, och resultaten återfinns i ”Goodbye Smokers’ Corner: Health Effects of School Smoking Bans” (preliminär gratisversion här):

[W]e find that for individuals affected by a smoking ban during their school time, the propensity toward smoking declines by 14 to 22 percent, while the number of smoked cigarettes per day decreases by 19 to 25 percent.

Det intressanta här tycker jag är att ett partiellt förbud – på skolor – sätter ett sådant avtryck. En möjlig liberal förbudsansats är att tillåta enskilda aktörer (som skolor, restauranger och bussbolag) att förbjuda beteenden de ogillar, utan att dessa beteenden förbjuds tout court.

Humankapital ger ekonomisk utveckling

Dessa två plottar tyder på ett ganska starkt, positivt samband mellan antal utbildningsår och BNP per arbetare (till vänster) och mellan kognitiv förmåga och BNP per arbetare (till höger).

De är hämtade från Federico Rossis nyskrivna översikt ”Human Capital and Macro-Economic Development: A Review of the Evidence”. Givetvis presenteras där mer rigoröst framtagna resultat, med större kausal trovärdighet. Slutsatsen lyder:

Human capital is an important ingredient of economic development. By any metric, rich countries are more abundant in human capital compared to poor countries. The gap is particularly meaningful when the notion of human capital is broadened to go beyond educational attainment, and to incorporate differences in schooling quality and out-of-school investments in skills. Moreover, human capital plays an important role in shaping technology, productivity, wages and the firm size distribution along the process of development.

Att utveckla humankapitalet, såväl genom högre kvalitet i utbildningssystemet som genom förstärkt kognitiv förmåga, tycks alltså vara en viktig väg för att uppnå en god ekonomisk utveckling.

Se även det tidigare inlägget ”Intelligens och tillväxt”.

Utbildning och dödlighet

Utbildning är viktig för ett lands ekonomiska utveckling. Inte nog med det: utbildning har förstås också viktiga direkta effekter för enskilda individer. En ny studie, ”Schooling and Youth Mortality: Learning from a Mass Military Exemption”, finner följande:

This paper examines the relationship between education and mortality in a young population of Italian males. In 1981 several cohorts of young men from specific southern towns were unexpectedly exempted from compulsory military service after a major quake hit the region. Comparisons of exempt cohorts from the least damaged towns on the border of the quake region with similar ones from neighbouring non-exempt towns just outside the region show that, by 1991, the cohorts exempted while still in high school display significantly higher graduation rates. The probability of dying over the decade 1991-2001 was also significantly lower. Several robustness checks confirm that the findings do not reflect omitted quake-related confounding factors, such as the ensuing compensatory interventions. Moreover, cohorts exempted soon after high school age do not display higher schooling or lower mortality rates, thus excluding that the main findings reflect direct effects of military service on subsequent mortality rather than a causal effect of schooling. The authors conclude that increasing the proportion of high school graduates by 1 percentage point leads to 0.1-0.2 percentage points lower mortality rates between the ages of 25 and 35.

Jag upplever det som att de elever som inte går ut skolan med godkända betyg uppmärksammas allt mer i den politiska debatten, vilket mot bakgrund av ovanstående resultat kan sägas vara bra. Frågan är om det finns effektiva politiska lösningar. Kanske kan regeringens mer distinkt yrkesinriktade program i gymnasiet vara en del av lösning?

Låt mig slutligen tillägga, apropå militärtjänst och utbildning, att Sveriges faktiska avskaffande av värnplikten kan förväntas ha positiva samhällsekonomiska konsekvenser, inte minst pga. en koppling till (i det här fallet högre) utbildning. Genom att ta ifrån unga män ett år eller mer som hade kunnat användas till att förbättra deras humankapital försämras ekonomins produktiva potential.

Bra men impopulära föreläsare

Kvaliteten på föreläsare skiljer sig åt. Spelar det någon roll? Ja, en ny studie av studentutvärderingar vid Bocconi-universitetet i Italien, ”Evaluating Students’ Evaluations of Professors”, finner följande:

The effectiveness measures are estimated by comparing the subsequent performance in follow-on coursework of students who are randomly assigned to teachers in each of their compulsory courses. We find that, even in a setting where the syllabuses are fixed, teachers still matter substantially. The average difference in subsequent performance between students who were assigned to the best and worst teachers (on the effectiveness scale) is approximately 43% of a standard deviation in the distribution of exam grades, corresponding to about 5.6% of the average grade.

Det spelar roll vem som förmedlar kunskap, alltså. Däremot belönas inte de duktiga lärarna för sin duktighet:

Additionally, we find that our measure of teacher effectiveness is negatively correlated with the students’ evaluations of professors: in other words, teachers who are associated with better subsequent performance receive worst evaluations from their students. We rationalize these results with a simple model where teachers can either engage in real teaching or in teaching-to-the-test, the former requiring higher students’ effort than the latter.

Här finns en målkonflikt för föreläsare: eftersträvas popularitet eller reell kunskapsförmedling? Vi får hoppas att längtan efter att bli poppis är begränsad (fastän jag betvivlar det).

Se även de tidigare inläggen ”Första intrycket är viktigt”, ”Heta professorer” och ”Studentutvärderingar som mått på lärarkvalitet”.

Försvagar utbildning religionens ställning?

Det finns skäl att se utbildning som viktig för ekonomisk utveckling. Inte nog med det. Den nya studien ”The Effect of Education on Religion: Evidence from Compulsory Schooling Laws” innehåller bl.a. följande figur över sambandet mellan utbildning och icke-religiositet:

Studien använder sig sedan av ekonometri för att undersöka om det här sambandet gäller för hela Canada, när man kontrollerar för andra variablers inflytande och när man försöker identifiera kausalitet:

For over a century, social scientists have debated how educational attainment impacts religious belief. In this paper, I use Canadian compulsory schooling laws to identify the relationship between completed schooling and later religiosity. I find that higher levels of education lead to lower levels of religious participation later in life. An additional year of education leads to a 4-percentage-point decline in the likelihood that an individual identifies with any religious tradition; the estimates suggest that increases in schooling can explain most of the large rise in non-affiliation in Canada in recent decades.

 Jag gillar (och förstår varför vissa prelater räds) utbildning.

Predikterar studier utomlands arbete utomlands?

Många europeiska studenter deltar i ERASMUS och bedriver delar av sin utbildning utomlands. Bidrar det till att öka dessa studenters rörlighet på arbetsmarknaden? Det undersöks i den nya studien ”Studying Abroad and the Effect on International Labour Market Mobility: Evidence from the Introduction of ERASMUS”, publicerad i Economic Journal:

We find that studying abroad increases an individual’s probability of working in a foreign country by about 15 percentage points.

Genom enkäter kan forskarna delvis klargöra mekanismerna bakom detta resultat. Å ena sidan förbättras studenternas kunskaper genom utbyten, vilket gör dem mer attraktiva på utländska arbetsmarknader, och å andra sidan får studenterna själva ett starkare intresse av att arbeta utomlands. Forskarna finner vidare att de studenter som senare arbetar utomlands i regel gör det i samma land som de studerade i. Detta resultat kan antyda en nytta för ett land av att välkomna utländska studenter, som senare kan komma att berika den inhemska arbetsmarknaden.

Hur kan elevers prestationer förbättras?

Jag har länge haft en känsla av att resultat i skolan i hög grad har med lärarna och undervisningen att göra. En ny studie, ”What Makes an Effective Teacher? Quasi-Experimental Evidence”, ger visst stöd för denna känsla. Det är inte mindre klasser, fler undervisningstimmar eller mer lärarutbildning som ger störst förbättringar i testresultat:

I found very strong evidence that two important teaching practices cause student achievement growth. In particular, classroom teaching that emphasizes ”instilment of knowledge and comprehension” has a very strong and positive effect on test scores, especially of girls and of pupils from low socioeconomic backgrounds. Second, the use of classroom techniques that endow pupils with ”analytical and critical skills” has a very high payoff, especially among pupils from educated families. Transparency in the evaluation of pupils, proper and timely feedback to students, and fairness in assessing pupils also lead to cognitive achievement gains, especially among boys. … The evidence I presented in this paper provides important insights about what does and does not work in the classroom; the set of results is one of the first that clearly identifies actions of teachers that ”pay off” versus others that do not. This study has additional policy relevance because its evidence sheds light on the merits of traditional versus modern approaches to teaching, a contrast that has featured in recent policy debates and educational reforms in several countries. This study may be the first to demonstrate that one approach need not crowd out the other and that the two can coexist. The estimated heterogeneity in treatment effects of the two styles and the essence of teaching that I estimated in this paper implies that it is best to target certain teaching practices to relevant customers and also to mix the two in the classroom.

Det jag gillar med denna studie och dess resultat är att den tar oss bortom simplifierade diskussioner om friskola kontra offentlig skola samt om moderna kontra klassiska undervisningsmetoder. Det intressanta är att undervisningens karaktär är central för hur elever klarar sig och att båda traditionell kunskapsförmedling och mer nydanande övning i kritiskt tänkande och egen kunskapsinhämtning har sin plats. Detta får mig att undra en del saker. Hur fungerar egentligen lärarutbildningen i Sverige? Utvärderas lärarnas undervisningsmetoder? Anpassas den till olika elevers behov? Finns mekanismer för att rätta till brister? Forskningsresultat av det här slaget kan bli början på en konstruktiv diskussion om vilka krav det är rimligt att ställa på lärarna och hur dessa krav ska kunna uppnås på ett bättre sätt.

Se även Jonas Vlachos analys av försämrade resultat i den svenska skolan.