Hur bör röstandet om Brexit gå till?

House of Commons inleder i kväll sitt röstande om Brexit. Vilket utfallet till slut blir är oklart och kommer sannolikt bero på hur omröstningarna ordnas av talmannen, vilket ger denne stor makt i ett läge när det råder stor oenighet om vilken väg framåt som är att föredra. Nu föreslår Toke Aidt, Jagjit Chadha och Hamid Sabourian ett intressant sätt att ordna röstande på, som dels uppfyller rimliga demokratiska krav, dels kan ge en klar vinnare i slutändan – ”den svagaste länken-proceduren”! Forskarna förklarar den så här:

This is a multi-round election in which in each round, voters (MPs or the people) would vote between all remaining alternatives and the one with the least votes would be eliminated. Voting continues until only one alternative is left.

This procedure satisfies the principle of neutrality and can ensure that the CW [Condorcet winner] is selected (if there is one).  …

The basic idea can be understood by considering the final round of the weakest link procedure. At that point, there will be two options, for example, the government’s deal and No Deal. At that point the best thing for each voter to do is to vote for his or her preferred option. Hence, whichever of the two is preferred by the majority will be chosen in the showdown vote in the last round.

If we then work backwards to the previous round when there are three alternatives (for example, the government’s deal, No Deal, and Norway++) and it is known that if a CW reaches the last round (with two options), then it will win, as shown above.

So in this penultimate round the rational strategy for a majority of voters is to make sure that the CW is not eliminated and, therefore, to vote for it. So, by a process of backward induction, we can see that the weakest link procedure will get us to the CW.

Jag är förtjust i detta förslag (men det kommer förstås inte att tillämpas). Det tycks mig väsentligt att inse att ”demokrati” inte är ett givet fenomen utan något som kan ta olika former. Utan denna medvetenhet låter man t.ex. talmän få mycket stor makt att avgöra viktiga frågor – vilket regelverk för röstning som tillämpas avgör i hög grad vilka besluten blir (fastän de röstandes preferenser ser exakt likadana ut).

Jag kommer även att tänka på den svenske talmannens makt över de fyra omröstningarna om statsminister innan ett extra val ska utlysas.

Turordningsreglernas ekonomiska betydelse

Turordningsreglerna återfinns i Lagen om anställningsskydd och har till syfte att minska godtyckligheten när anställda avskedas. Sedan 2001 finns ett s.k. ”tvåundantag”, som innebär att en arbetsgivare med högst tio anställda får undanta högst två av dem om de anses vara av särskild betydelse för verksamheten. I en ny översikt av forskningen på området, ”Turordningsregler – lagstiftning med konsekvenser eller spel för gallerierna?”, av Carl Magnus Bjuggren, Martin Olsson och Per Skedinger, klargörs följande:

Vi har med denna genomgång av nationalekonomisk forskning om turordningsreglerna i LAS visat att dessa har reella effekter för både företag och anställda. Resultat från fem studier av tvåundantaget som infördes 2001 tyder på att företagens personalomsättning och arbetsproduktivitet ökade, men det är mer osäkert om det påverkat sysselsättningstillväxten. Dessutom tycks tvåundantaget ha medfört både minskad sjukfrånvaro och VAB. Vidare visar en sjätte studie, genom att jämföra företag som har verksamhet i både Sverige och Finland, att turordningsreglerna skyddar lågavlönade och arbetare med lång anställningstid från uppsägning samt ökar deras löner.

Hur man ställer sig till reglerna beror rimligen på vilken vikt man lägger vid de olika konsekvenser reglerna verkar ha. Eftersträvar man främst hög produktivitet och låg frånvaro tycks en skeptisk inställning till hårt bindande turordningregler vara befogad. Likaså framkommer i den nya studien ”Does Job Security Hamper Employment Prospects?” av Bjuggren och Skedinger att de små företagen blev mer benägna att anställa arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder efter reformen. Om man däremot värnar om grupper som redan har jobb men som har en relativt svag position på arbetsmarknaden och relativt lång anställningstid, då ter sig reglerna (utan undantaget) ändamålsenliga.

Institutionerna avgör

Det är vanligt i samhällsvetenskaperna numera att anse institutioner centrala för hur ett lands ekonomi fungerar. Ekonomipristagaren Douglass North definierar institutioner på följande sätt:

Institutions are the humanly devised constraints that structure human interaction. They are made up of formal constraints (rules, laws, constitutions), informal constraints (norms of behavior, conventions, and self imposed codes of conduct), and their enforcement characteristics. Together they define the incentive structure of societies and specifically economies.

I en ny studie, ”Institutional Comparative Statics”, vidgas perspektivet något:

Our main contribution to this literature is to emphasize that institutional quality or ”strength” influences the way that the political economy equilibrium will respond to shocks and changes in the economic environment. This point is, we believe, important but not widely understood. For instance, though development problems are often blamed on poor institutions, policy advice is independent of the institutional environment. Consider Africa. Nearly every economist regards the poverty of Africa as being closely related to institutional problems. Yet they continue to make policy prescriptions which ignore this, for instance discussing the benefits of allowing African countries to export more freely to OECD countries without considering how the initially poor institutions determine the consequences of export booms. We think history and a great deal of cross-national evidence shows that the consequences of changes in economic opportunities or the environment is conditional on the institutions of a country. This implies that there is no necessity that opening markets to exports from Africa would stimulate economic growth in Africa.

Denna insikt gör nationalekonomens analys mer komplicerad, för det räcker inte att beakta hur en förändring av ekonomisk politik (eller viktiga teknologiska, medicinska eller ekonomiska händelser) i isolering skulle påverka ekonomins utveckling — dessutom måste det övergripande ekonomisk-politisk-juridiska regelverket beaktas, som påverkar hur en given förändring av ekonomisk politik (eller teknologiska, medicinska eller ekonomiska händelser) faller ut. En synnerligen intressant fråga mot denna bakgrund blir: Vilka förändringar i institutioner behöver komma till för att olika förändringar i omgivningen ska falla väl ut? Varför leder t.ex. vissa institutioner till att nya naturresurser försämrar ekonomins utveckling och andra till att nya naturresurser förbättrar ekonomins utveckling? (Tre svenska forskare har gjort bidrag här.) Hur kan den förra typen av institutioner ersättas av den senare — med avseende på nya naturresurser och mer allmänt? Det vet vi fortfarande ganska lite om.

Men kan de lida?

Jeremy Bentham menade att den relevanta frågan när det gäller människans behandling av andra djur är om de kan lida. Richard Dawkins anför ett skäl till varför det borde vara så att arter med låg kognitiv förmåga om något har större smärtkänslighet än arter med hög kognitiv förmåga:

I can see a Darwinian reason why there might even be be a negative correlation between intellect and susceptibility to pain. I approach this by asking what, in the Darwinian sense, pain is for. It is a warning not to repeat actions that tend to cause bodily harm. Don’t stub your toe again, don’t tease a snake or sit on a hornet, don’t pick up embers however prettily they glow, be careful not to bite your tongue. … Isn’t it plausible that a clever species such as our own might need less pain, precisely because we are capable of intelligently working out what is good for us, and what damaging events we should avoid? Isn’t it plausible that an unintelligent species might need a massive wallop of pain, to drive home a lesson that we can learn with less powerful inducement? At very least, I conclude that we have no general reason to think that non-human animals feel pain less acutely than we do, and we should in any case give them the benefit of the doubt. Practices such as branding cattle, castration without anaesthetic, and bullfighting should be treated as morally equivalent to doing the same thing to human beings.

Jag är också för ett strikt djurskydd. (Utan religiösa undantag.)

Strikta regler

Richard Dawkins kritiserar användandet av strikta regler:

Rulebooks are themselves put together by human judgments. Often bad human judgments, but in any case judgments by humans who were probably no wiser or better qualified to make them than the individuals who subsequently have to put them into practice out in the real world. … Discretion can be abused, and rulebooks are important safeguards against that. But the balance has shifted too far in the direction of obsessive reverence for rules. There must be ways to re-introduce intelligent discretion and overthrow the unbending tyranny of going-by-the-book, without opening the door to abuse.

Han exemplifierar med vätskeförbud på flygplan och regler om hur man får besked om hur anhöriga som vårdas på sjukhus. Jag har stor förståelse för Dawkins upprördhet, men lösningen är förstås inte att kasta alla regelverk överbord (vilket han heller inte föreslår) utan att fundera på hur regler kan göras mer effektiva. Det kan tyckas bra att ha hårda regler, men hårda regler har ofta svårt att hantera anpassningar i det individuella fallet. Jag har påpekat detta i samband med en livsfarlig trafiklag, den s.k. zebralagen: se här och här. Den bör genast skrotas.

Ett friskare Sverige?

Dr. Lundbäck summerar:

När Alliansen tillträdde uppgick antalet förtidspensionärer till 553 360. Nu är antalet nere i 459 975, en minskning med 93 385 personer. Antalet sjukskrivna uppgick i maj 2006 till  206 178 personer. I maj 2010 (senast tillgängliga siffra) var antalet 98 034, alltså 108 144 eller 52 procent färre. Sammanlagt är det alltså 201 529 som inte längre är sjukskrivna eller förtidspensionerade, till stor del resultatet av ett tydligare regelverk och en bättre fungerande rehabilitering. Vallöftet har med andra ord uppfyllts med råge. Minskningen av den samlade ohälsan under fyra år uppgår faktiskt till så mycket som 27 procent.

Här kan man följa utanförskapets utveckling över tid.

Bar överkropp på offentlig plats?

Sommaren bjuder på mycket att titta på när man rör sig på gator och torg. Det har fått mig att fundera på följande. Antag att du kan och måste välja mellan en av två regler:

  1. Den som så önskar får gå med bar överkropp på offentlig plats. Du får då negativa externaliteter (av att beskåda fula överkroppar) och positiva externaliteter (av att beskåda vackra överkroppar). Antag att antalet fula och antalet vackra överkroppar är lika.
  2. Ingen får gå med bar överkropp på offentlig plats. Du får då inga externaliteter av att beskåda bara överkroppar.

Se även inlägget ”Oanständighet på offentlig plats”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine