Mona Sahlins killsmak

Mona Sahlin har som sagt god boksmak, men jag misstänker att många kan tänkas finna hennes killsmak rätt tilltalande den också:

Christian Hagward)

Mona i Pride-paraden med okänt sällskap (foto: Christian Hagward)

Incident i samband med Pride-paraden

Igår var det Pride-parad, och ett angrepp ägde rum:

”Årets enda incident skedde efter paraden vid entrén till Pride Park där en grupp som Stockholm Pride definierar som ‘anarkafeminister’ försökte bryta sig in på området med slagord som ‘krossa homokapitalismen’.”

Krav på beskuren frihet

Jag betvivlar att Bitte Assarmo har läst John Stuart Mills On Liberty. Om hon har gjort det gissar jag att den fyllde henne med vämjelse och avsky. Däri föreslår han nämligen detta radikala synsätt:

”The only freedom which deserves the name, is that of pursuing our own good in our own way, so long as we do not attempt to deprive others of theirs, or impede their efforts to obtain it. Each is the proper guardian of his own health, whether bodily, or mental and spiritual. Mankind are greater gainers by suffering each other to live as seems good to themselves, than by compelling each to live as seems good to the rest.”

Bitte vill däremot styra och ställa och lägga sig i. Hon vill beskära andras frihet genom att stigmatisera. Att Tiina Rosenberg och andra under Stockholm Pride menar att sex utan kärlek går an, det retar Bitte. Det går icke an!, menar hon. Det är ytligt. Det är mekaniskt. Det smutsar ner.

Så får Bitte, liksom t.ex. nationaldemokraterna, Elisabeth och Samuel i Dagen, prästen Markus och den Livets Ord närstående kvalitetstidskriften Världen Idag, förstås tycka. Men likaså får vi som tror på individens frihet markera att vi avvisar denna interventionistiska syn och istället betona respekten för individers egna val. Vissa — även homosexuella — vill gifta sig. Andra — även heterosexuella — vill ha sex utan kärlek. Hur man gör ska man få bestämma själv. Den tid är förbi då kyrka eller våldsverkare kan göra särskilt mycket åt saken. Det, om något, är värt att fira under Stockholm Pride.

Se även vad den kloke Tor Billgren har att säga om saken.

Politiskt korrekt pronomen

Vad sägs om lite språklig förnyelse? Ett nytt pronomen har sett dagens ljus:

”På kulturtidskriften Ful (tidigare Femkul) tar man hbt-språket ett steg längre. Där har redaktionen konstaterat att språket är genomsyrat av en ideologi som är heterosexuell och baserad på ett tvåkönssystem. Orden hon/han har därför ersatts med hen.
– Det finns en kraft i att ha egna ord, säger redaktören Nasim Aghili.
Eftersom tidskriften är queerfeministisk så säger hon hbtq i stället för hbt.”

”Säger hen”, menar väl Sydsvenskan?

Se ett tidigare inlägg om alla dessa bokstäver.

Pop för frihet

BWO har gjort årets Pride-låt, ”The Bells of Freedom”, som jag finner lagom lättlyssnad i värmen. I videon medverkar även gamla bekanta från Army of Lovers:

SvD publicerade för övrigt just en intervju med Alexander Bard. Vi är eniga om en del:

”För det första så hatar jag begreppet hbt-rörelsen, det är så vansinnigt dumt. Det kommer aldrig att komma utanför en liten politiskt korrekt akademisk krets.”

Själv är jag inte så piggPride, även om jag, apropå frihet, är glad att leva i ett land där evenemanget är tillåtet. Jag brukar nöja mig med att titta på den underhållande paraden, vars främsta brist är frånvaron av en rejäl marschorkester (de bästa är av militärt slag).

Vad ska man vara stolt över?

Jag förstår mig inte på människor som säger sig vara stolta över saker de är. Ta som exempel nationalitet och sexuell läggning. Varför ska man vara stolt över att ha råkat födas och växa upp i Sverige? Och varför ska man vara stolt över att man råkar attraheras av personer av ett visst kön? Obegripligt. Saker man är, är man bara – och de är inget att vare sig vara stolt över eller skämmas för. Följaktligen dissar jag både den svenska flaggan och regnbågsflaggan.

 

svflagg.jpg

Ska man nödvändigtvis känna stolthet föreslår jag att man gör det över saker man har presterat. Har man lyckats klara svåra studier; utför man sitt jobb med den äran; behandlar man sina vänner väl – då kan man möjligen tala om befogad stolthet.