Ojämställd lagstiftning

Världsbanken har nyligen tagit fram en ny databas, Women, Business and and the Law (WBL), som mäter hur ojämställd lagstiftningen är i 190 länder under de senaste 50 åren. I en ny publikation, ”Gendered Laws”, presenteras dessa nya data.

För varje land beräknas ett index, som maximalt kan ha värdet 100, vilket indikerar ”perfekt legal jämställdhet” mellan kvinnor och män. Indexet består av 35 indikatorer som är grupperade enligt följande:

 

Varje indikator har värdet 1 om svaret är ”ja”; sedan beräknas värdet på de åtta grupperna som ett enkelt medelvärde av de underliggande indikatorerna, omskalat till 100. Hela indexet för ett land och år är sedan det enkla medelvärdet av värdena på de åtta grupperna.

I publikationen presenteras en del stiliserade fakta om hur kvinnor och män behandlas olika i lagstiftning.

Stylized Fact 1:  A woman in the average country has three‐quarters the rights of a man.

Illustration:

Skärmklipp 2020-01-08 18.45.25.png

Stylized Fact 2:  Women are most severely penalized when it comes to laws that are related to having children and getting paid.

Stylized Fact 3:  Religious laws do not explain gendered laws.

Stylized Fact 4:   The past five decades have seen tremendous progress, but the pace of reform has differed across regions.

Illustration av faktum nr 4:

Skärmklipp 2020-01-08 18.47.50

Stylized Fact 5:    The pace of reform varies not only across countries, but also across the individual indicators.

Illustration:

Skärmklipp 2020-01-08 18.51.15.png

Förhoppningsvis kan dessa nya data komma till användning i ny forskning om hur skillnader i lagstiftning för kvinnor och män påverkar olika typer av utfall. Förvisso är det inte bara formella institutioner som spelar roll utan även informella, såsom sociala normer, men en fördel med ett fokus på formella regler är att de i princip är enkla att reformera.

Vad gör invandrare toleranta mot homosexuella?

Jag har i flera tidigare studier med Therese Nilsson undersökt hur ekonomiska och rättsliga institutioner påverkar tolerans på ländernivå. Bl.a. har vi funnit att vissa aspekter av ekonomisk frihet i ett land stimulerar toleransen mot homosexuella och i viss mån även mot personer av annan ras (Berggren och Nilsson 2013); att denna effekt är särskilt stark där den sociala tilliten är hög (Berggren och Nilsson 2014); och att ekonomisk och social globalisering är positivt relaterad till en villighet att lära barn tolerans (Berggren och Nilsson 2015).

I en ny studie av oss två samt Martin Ljunge, ”Roots of Tolerance among Second-Generation Immigrants”, undersöker vi vilka faktorer i de länder andra generationens invandrare i Europa härstammar från påverkar deras tolerans mot homosexuella. Tanken är att ett lands lagar, regler och kultur reflekterar värderingar som överförs mellan generationerna, och genom att relatera bakgrundsländernas karakteristiska till individernas attityder i de länder de föddes i och lever i idag undviker vi problemet att attityder kan påverka kultur och lagar och skapa oklarhet i vilken riktning kausaliteten går.

Vad finner vi då? Jo:

Out of the 46 factors examined, one emerges as very robust: a Muslim ancestral background. Tolerance towards gay people is lower the larger the share of Muslims in the country from which the parents emigrated. An instrumental-variable analysis shows that the main mechanism is not through the individual being a Muslim, but through the individual being highly religious. Two additional attitudes among people in the ancestral country (valuing children being tolerant and respectful, and valuing children taking responsibility), as well as impartial institutions in the ancestral country, predict higher individual tolerance.

Studien tyder på att kulturella faktorer (som muslimsk religiositet och vilken syn människor har på vad det är viktigt att lära barn) liksom den offentliga maktens institutioners grad av opartiskhet påverkar hur toleranta människor är mot homosexuella. Om man vill stimulera sådan tolerans är detta några faktorer att fundera kring hur man i sin tur kan försvaga eller förstärka.

Problem med offentlig upphandling

Lagen om offentlig upphandling, som gäller i Sverige och andra EU-länder, är omdiskuterad. Den verkar av många anses komplicerad och byråkratisk och leda till en alltför stor fokusering på att finna anbud med låga priser (och låg kvalitet) – se t.ex. detta färska debattinlägg av Mårten Blix och Henrik Jordahl. Offentlig upphandling är dock ett område som torde kräva reglering, för att undvika ett stort problem: korruption. Det finns en risk att offentliga medel går till företag som tillskansar sig uppdrag genom olika typer av gåvor till offentliga beslutsfattare och inte för att de erbjuder de bästa anbuden (allt beaktat).

i den nya studien ”Political Contributions and Public Procurement: Evidence from Lithuania” (preliminär gratisversion här) undersöks hur en ny lag i Litauen påverkade fördelningen av kontrakt från den offentliga sektorn:

This paper studies whether firms trade political contributions for public procurement contracts. Combining data on Lithuanian government tenders, corporate donors, and firm characteristics, I examine how a ban on corporate contributions affects the awarding of procurement contracts to companies that donated in the past. Consistent with political favoritism, donors’ probability of winning falls by five percentage points as compared to that of nondonor firms after the ban. Evidence on bidding and victory margins suggests that corporate donors may receive auction-relevant information affecting procurement outcomes in their favor.

Se där. Att stävja denna typ av utbyte av gåvor och förhandsinformation ser jag som ytterst väsentligt. Lagar av den typ som Litauen införde verkar kunna fylla en funktion härvidlag. Måhända är det Blix och Jordahl föreslår – ökad övervakning av Riksrevisionen, med möjlighet att beivra och bestraffa tveksamma och korrupta beslut – en kompletterande väg att gå.

Lagar påverkar människors attityder

Bildresultat för lesbian wedding

Jag har i min forskning med Christian Bjørnskov och Therese Nilsson funnit att mer jämlika lagar för hetero- och homosexuella, inte minst när det gäller möjligheten att ingå äktenskap, är positivt relaterade till, inte bara de senares, utan också de förras livstillfredsställelse. Detta leder in på frågan vilken effekt lagar har – kan det också vara så att lagar påverkar människors attityder, dvs. att de har en normerande effekt? Det kan i så fall utgöra ytterligare skäl att göra lagstiftning mer inkluderande för grupper mot vilka många har en negativ attityd.

En ny studie, ”Do Laws Shape Attitudes? Evidence from Same-Sex Relationship
Recognition Policies in Europe”, visar just detta – att införandet av en möjlighet att ingå äktenskap för par av samma kön medförde mer accepterande attityder mot homosexuella runtom i Europa:

Using data from the European Social Surveys covering 2002- 2016 and exploiting variation in the timing of SSRRPs across countries, we show that legal relationship recognition is associated with statistically significant improvements in attitudes toward sexual minorities. These effects are widespread across demographic groups, emerge only after the policies are adopted, and are not observed for views on other social issues. Our results suggest that laws can exert a powerful influence in shaping societal attitudes.

Som forskarna vidare påpekar stöder inte deras resultat idén om att reformer av detta slag ger upphov till en motreaktion (tvärtom); de ger inte upphov till mer polarisering (attitydförändringen verkar ske på bred front); och de ger inte stöd för idén att attitydförändringar kommer först och legala förändringar därefter. Det senare pekar på behovet av politiker som föregångare – som vågar och vill vidta reformer även om det folkliga stödet är begränsat.

Denna studie utgör goda nyheter, då attitydförändringar av detta slag inte bara gör de legala reformerna mer beständiga utan också gör det mer sannolikt att homosexuella (i det här fallet) behandlas och mår bättre och diskrimineras mindre (och ja, diskriminering är ett fortsatt problem).

Rättspositivismens höna-ägg-problem

Via Torben Spaaks Facebook-sida fick jag veta att rättsfilosofen John Gardner (född 1965) är död. Ett sorgligt besked. Gardner lämnar dock efter sig en hel del klokskap, som vi kan fortsätta att ta del och lära av. Inte minst har han bidragit till insiktsfulla analyser av rättspositivismen. Ett av hans bidrag tycker jag särskilt mycket om: ”Legal Positivism: 5½ Myths”. Hans definition av rättspositivismen lyder:

(LP) In any legal system, whether a given norm is legally valid, and hence
whether it forms part of the law of that system, depends on its sources, not its
merits.

I en fascinerande intervju belyser han, i pedagogiska ordalag, ett av de ämnen han behandlar i artikeln, nämligen rättspositivismens (LP:s) ”höna-ägg-problem”.

One of the great puzzles of legal philosophy, which LP foregrounds, is what Scott Shapiro calls the ‘chicken and egg’ puzzle. Legal officials make law, says LP. But law also makes legal officials. How is it possible for law to make its own makers? Hart had an answer, which I think is broadly right. (Shapiro has a rival one, which I think is broadly wrong.) Hart’s key move, in my view, is to recognise that not all law is made by the relevant people’s attempts to make it. Often law is made by accident, including by people who are trying only to follow or apply law that they take to exist already. If they are the relevant people they can sometimes change the law by misunderstanding it. From this one can build a picture of how they come to be the relevant people. They become the relevant people by treating each other, mistakenly, as already being the relevant people. It is a collective and accidental form of self-appointment. Hart called the gradually mutating customary norm by which officials recognise each other as officials (and hence become the officials of a system of norms in which they are so recognised) the ‘ultimate rule of recognition’ of a legal system and he claimed, I think rightly, that every legal system necessarily has at least one of them.

Ett rättssystem måste alltså ha en typ av icke-formell institution – ett slags konvention och meta-norm – som klargör vad som utgör lag. Gardner menar, som jag förstår honom, att H. L. A. Hart hade rätt i att det är ett slags ”spontan ordning” som klargör vilkas åsikter om detta som spelar roll. Det är inte lagen som klargör det; meta-normen kommer före lagen.

En extraordinär domare

Notorious RBG Giclée by Corey Singletary

Jag har just sett dokumentärfilmen RBG, om Ruth Bader Ginsburg, domare i USA:s högsta domstol. En mycket imponerande och inspirerande person! Det kan man tycka utan att hålla med henne i sak i alla frågor, vilket exemplifierades i filmen av hennes vänskap med den konservative domaren Antonin Scalia och av beundrande ord av den republikanske senatorn Orrin Hatch.

Några av de saker jag tycker om hos henne:

  • Hennes kamp för lika rättigheter för kvinnor och för olika minoriteter utifrån en förståelse av USA:s konstitution som innefattandes likabehandling.
  • Den intellektuella styrka, och den personliga behärskning, hon ständigt visar prov på. Lågmäldhet i kombination med kompetens!
  • Hennes insikt att livet inte bara består av jobb (även om hon tar det på största allvar); faktum är att hon antyder att man gör ett bättre jobb om andra passioner finns, som bjuder avkoppling och tankar på annat. Hennes två primära aktiviteter förutom jobbet har jag också funnit viktiga för ett gott liv: opera och motionerande.
  • Hennes förmåga att skilja på sak och person och att uppskatta, och lyssna till, personer av annan politisk uppfattning.

Du kan t.ex. hyra filmen på iTunes. Och följa bloggen om henne: Notorious R.B.G.

Varför övertidsersättning?

Varför är lönen per tidsenhet högre vid övertidsarbete? En möjlig förklaring är att arbetsgivare måste erbjuda mer betalt för att få anställda att vilja arbeta mer vid behov (men detta förklarar knappast lagstiftning). En annan möjlig förklaring är att lagstiftaren tror att övertidsersättning gör det mer sannolikt att arbetsutrymmet i ekonomin delas mellan fler. Nå, Robert Frank menar i Luxury Fever (s. 169) att den mest sannolika förklaringen är en annan:

The overtime provisions of the Fair Labor Standards Act in the United States serve a similar purpose [limiting the extent to which people can trade leisure time for additional income]. These provisions, which require employers to pay a 50 percent wage premium when workers exceed 8 hours on any given day or 40 hours in any given week, provide a strong incentive to limit the amount people work. Similar legislation exists in many other Western countries. To the extent that conspicuous consumption — and hence the longer hours required to finance it — is more attractive to individuals than to society as a whole, these provisions help narrow the incentive gap.

Syftet är alltså att förhindra människor att jobba mer än de egentligen vill och mår bra av, genom att göra det dyrt för arbetsgivaren att låta dem jobba övertid. Känner någon till om det argumentet har använts i Sverige?

Se mina tidigare inlägg om Robert Franks tankar här.