Ekonomiska konsekvenser av islam

Bildresultat för timur kuran

När islam diskuteras – vilket ju rätt ofta sker – fokuseras mest på dess värderingar och dess syn på lagstiftning (sharia). Men Timur Kuran uppmärksammar den forskning som undersöker denna religions ekonomiska konsekvenser. I översiktsartikeln ”Islam and Economic Performance: Historical and Contemporary Links”, nyligen publicerad i Journal of Economic Literature, presenterar han vad nationalekonomiska studier på området har kommit fram till (sedan 1997). Genomgången är omfattande och obligatorisk läsning för var och en som vill bilda sig en uppfattning i denna fråga.

Några av de resultat som presenteras:

Ramadan fasting by pregnant women harms prenatal development; Islamic charities mainly benefit the middle class; Islam affects educational outcomes less through Islamic schooling than through structural factors that handicap learning as a whole; Islamic finance hardly affects Muslim financial behavior; and low generalized trust depresses Muslim trade. The last feature reflects the Muslim world’s delay in transitioning from personal to impersonal exchange. The delay resulted from the persistent simplicity of the private enterprises formed under Islamic law. Weak property rights reinforced the private sector’s stagnation by driving capital out of commerce and into rigid waqfs. Waqfs limited economic development through their inflexibility and democratization by restraining the development of civil society.

Själv tycker jag inte minst att den negativa kopplingen mellan islam och social tillit är intressant. (Christian Bjørnskov och jag har tidigare funnit att religiositet i allmänhet är negativt relaterad till social tillit.) Kuran skriver mer om saken:

Low generalized trust, which harms economic performance by narrowing the domain of feasible exchanges, is a legacy of the Muslim world’s history. Not until the 1850s, and in some places much later, were institutions conducive to impersonal exchange put in place. Prior to the transplant of modern commercial and financial laws to replace indigenous institutions dating from the Middle Ages, personal exchange was the norm. Commercial contracts involved natural people known to one another. Enterprises were small and short-lived. No demand existed for the firm, which is a profit-seeking organization meant to outlive its founders and employees. Commercial capital accumulation was severely limited. The legal system responsible for low generalized trust developed in the early Islamic era, the 7th to 10th centuries. High inequality of land productivity, which favored predation over production as an enrichment strategy and also encouraged income redistribution, may have 80 contributed to its specifics.

Denna syn knyter an till Henrik Jordahls och min studie om att kvaliteten på de legala institutionerna kan vara viktig för social tillit. Men hur man reformerar institutioner i en situation med låg tillit, där det dessutom finns inslag i den dominerande religionen som verkar mot att etablera tillitsstimulerande institutioner,  är inte helt enkelt att se.

Följ gärna Timur Kuran på Twitter.

Den svenska tilliten består ute i världen

Det är ett välkänt faktum att människor i Sverige i hög grad litar på andra – den sociala tilliten är bland den högsta i världen. Ca 2/3 säger att det går att lita på människor i allmänhet. Men hur stabil är denna attityd?

Det undersöks av Andreas Bergh och Richard Öhrvall i studien ”A Sticky Trait: Social Trust Among Swedish Expatriates in Countries with Varying Institutional Quality”, accepterad för publicering i Journal of Comparative Economics. De studerar tillitens utveckling hos svenskar som har flyttat till andra länder. Vad händer med den? Från deras svenska sammanfattning:

Vi undersöker ett urval om cirka 2 700 utlandssvenskar och det visar sig att utlandssvenskar har ännu högre tillit än svenskar i genomsnitt. I de allra flesta fall är tilliten också oberoende av hur länge man har levt i det nya landet, vilket ger stöd för teorin om tillit som en trögrörlig del av människors personlighet.

Undantaget är utlandssvenskar som vid ganska unga år (30 år eller yngre) flyttade till länder med hög korruption, låg tillit eller dåligt fungerande rättsväsende. I dessa fall syns tydligt att tilliten är lägre om man bott en längre tid i det nya landet. Detta resultat ger stöd för teorin att samhällsinstitutioner påverkar tilliten.

Ungas tillit påverkas alltså negativt av att bo länge i ett korrupt land, men effekten är starkast i början. Det syns emellertid inga tecken på att utlandssvenskars tillit faller under den nivå som svenskar som är kvar i Sverige har. En tänkbar tolkning av detta är att flytten utomlands fungerat som en ’reality check’ som normaliserar utlandssvenskar med osedvanligt hög tillit.

Bortsett från denna effekt tycks alltså tillit vara en motståndskraftig attityd som kan överleva även i länder med betydligt sämre fungerande samhällsinstitutioner än Sveriges.

Fascinerande resultat! Kanske kan de tolkas som ett visst stöd för det Henrik Jordahl och jag fann i vår studie ”Free to Trust: Economic Freedom and Social Capital”, att kvaliteten på de rättsliga institutionerna har förmåga att skapa tillit. Åtminstone i yngre år. Men när tilliten väl är på plats verkar den alltså i regel robust.

Ger populismen public choice rätt?

William Davies framför i artikeln ”Why We Stopped Trusting Elites” följande tes om vad som kan förklara populismens framgångar:

Confronted by the rise of populist parties and leaders, some commentators have described the crisis facing liberalism in largely economic terms – as a revolt among those “left behind” by inequality and globalisation. Another camp sees it primarily as the expression of cultural anxieties surrounding identity and immigration. There is some truth in both, of course – but neither gets to the heart of the trust crisis that populists exploit so ruthlessly. A crucial reason liberalism is in danger right now is that the basic honesty of mainstream politicians, journalists and senior officials is no longer taken for granted. There are copious explanations for Trump, Brexit and so on, but insufficient attention to what populists are actually saying, which focuses relentlessly on the idea of self-serving “elites” maintaining a status quo that primarily benefits them.

Davies framför alltså tesen att en fallande tillit till politiska, ekonomiska och mediala makteliter är en central men underskattad förklaring bakom stödet för Putin, Orbán, Trump, Åkesson och Le Pen (liksom för Brexit). Att många väljare har lägre förtroende för de som styr och ställer anses inte minst bero på olika skandaler och avslöjanden (som bl.a. har möjliggjorts av ett nytt teknologiskt landskap).

Min reflexion: Om Davies har rätt, innebär inte det att det så ofta kritiserade antagandet i vissa delar av public choice-forskningen, att politiska beslutsfattare är egenintresserade och ytterst ute efter att gynna sig själva, erhåller stöd? Väljarna reagerar mot eliterna just för att de upplevs vara egenintresserade och ytterst ute efter att gynna sig själva. En mer idealistisk förståelse av politikers drivkrafter, som kritiker av public choice ofta har framfört, verkar därmed försvagad. Ett möjligt motargument mot denna tolkning är att dessa väljare har fel: Politiker och andra makteliter upplevs bara vara egenintresserade men är det i själva verket inte (i alla fall inte mer än de populister som utmanar dem om makten).

För den liberala demokratins försvare är uppgiften, oavsett vilket, krävande. Om dessa väljare har rätt blir frågan hur tilliten kan återupprättas. (Kanske via reformer av politikens spelregler? Detta menar Geoffrey Brennan och James Buchanan är vägen framåt, t.ex. i artikeln ”Is Public Choice Immoral? The Case for the ‘Nobel’ Lie” och i boken The Reason of Rules: Constitutional Political Economy). Om dessa väljare har fel föreligger ett kunskapsproblem av massivt slag, som inte är lätthanterligt i en tid när ”sanningar” proklameras i nya medieformer av högljudda debattörer utan större omsorg om den liberala demokratins fortlevnad.

Mer läsning om förklaringar till populism

 

Nazismens medeltida rötter

Det är svårt att förstå hur så många tyskar kunde stödja nazismen under 1920- och 30-talet. Kanske beror det på att en viktig förklaringsfaktor tycks ligga mycket långt tillbaka i tiden, enligt den nya studien ”Persecution Perpetuated: The Medieval Origins of Anti-Semitic Violence in Nazi Germany”:

How persistent are cultural traits? This paper uses data on anti-Semitism in Germany and finds continuity at the local level over more than half a millennium. When the Black Death hit Europe in 1348-50, killing between one third and one half of the population, its cause was unknown. Many contemporaries blamed the Jews. Cities all over Germany witnessed mass killings of their Jewish population. At the same time, numerous Jewish communities were spared these horrors. We use plague pogroms as an indicator for medieval anti-Semitism. Pogroms during the Black Death are a strong and robust predictor of violence against Jews in the 1920s, and of votes for the Nazi Party. In addition, cities that saw medieval anti-Semitic violence also had higher deportation rates for Jews after 1933, were more likely to see synagogues damaged or destroyed in the Night of Broken Glass in 1938, and their inhabitants wrote more anti-Jewish letters to the editor of the Nazi newspaper Der Stürmer.

Ett fascinerande resultat. Man undrar hur uppfattningar av det här slaget slår rot och blir så beständiga — och vad det finns för hemska tendenser i olika länders kultur och historia som kan dyka upp under vissa omständigheter samt vilka dessa omständigheter som kan aktivera dessa tendenser är.

Tips: William Easterly. Se även Christian Bjørnskovs inlägg om denna studie.

Intelligens och laglydnad

Tidigare forskning har visat att den kultur människor har vuxit upp i sätter prägel på deras beteende:

We find that the number of diplomatic parking violations is strongly correlated with existing measures of home country corruption. This finding suggests that cultural or social norms related to corruption are quite persistent: even when stationed thousands of miles away, diplomats behave in a manner highly reminiscent of government officials in the home country. Norms related to corruption are apparently deeply ingrained, and factors other than legal enforcement are important determinants of corruption behavior.

Samtidigt visar den experimentella litteraturen att intelligens är positivt relaterad till prosocialt beteende. Den nya studien ”Human Capital in the Creation of Social Capital: Evidence from Diplomatic Parking Tickets” undersöker mot denna bakgrund om genomsnittlig intelligens och utbildning är relaterad till omfattningen av korruption i olika länder och till diplometernas laglydnad utomlands:

We demonstrate two facts in this paper: First, that national average IQ and education levels predict home country corruption, consistent with the view that human capital creates social capital, and second, that national average IQ and education predict unpaid diplomatic parking tickets even when we control for the diplomat’s home-country corruption and GDP per capita. … It appears that intelligence is a form of social intelligence, and that education helps create social capital. Contrary to what one might expect from simple versions of the Machiavellian intelligence hypothesis (inter alia, Byrne (1996)), diplomats from more intelligent, better educated nations do not attempt to exploit the rules to the maximum extent possible. Instead, they are more likely to cooperate with the local norms, to ”go along to get along.” The negative relationship between human capital and diplomatic parking tickets fits in better with hypothesis that human capital is typically used for cooperation, not exploitation (inter alia, Moll and Tomasello (2007). For those familiar with the experimental literature on intelligence and prosocial cooperation, our results should be unsurprising.

Forskarna tror att genomsnittlig IQ och utbildningsnivå kan bidra till att förklara hur företrädare för olika länder beter sig i internationella förhandlingar och i vilken mån de följer ingångna avtal. Det vore en intressant sak att utforska vidare. I vilket fall finner jag det fascinerande att kognitiv förmåga och samarbetsvilja är relaterade.

Predikterar studier utomlands arbete utomlands?

Många europeiska studenter deltar i ERASMUS och bedriver delar av sin utbildning utomlands. Bidrar det till att öka dessa studenters rörlighet på arbetsmarknaden? Det undersöks i den nya studien ”Studying Abroad and the Effect on International Labour Market Mobility: Evidence from the Introduction of ERASMUS”, publicerad i Economic Journal:

We find that studying abroad increases an individual’s probability of working in a foreign country by about 15 percentage points.

Genom enkäter kan forskarna delvis klargöra mekanismerna bakom detta resultat. Å ena sidan förbättras studenternas kunskaper genom utbyten, vilket gör dem mer attraktiva på utländska arbetsmarknader, och å andra sidan får studenterna själva ett starkare intresse av att arbeta utomlands. Forskarna finner vidare att de studenter som senare arbetar utomlands i regel gör det i samma land som de studerade i. Detta resultat kan antyda en nytta för ett land av att välkomna utländska studenter, som senare kan komma att berika den inhemska arbetsmarknaden.