Minskar rättvisemärkning fattigdomen?

Jag har tidigare påpekat det osäkra i att rättvisemärkning på det hela taget förbättrar för fattiga bönder i världen — se inläggen ”Den tveksamma rättvisemärkningen”,  ”Effekterna av rättvisemärkning” och ”Problematisk rättvisehandel?”. Nu indikerar en ny studie, ”Profits and Poverty: Certification’s Troubled Link for Nicaragua’s Organic and Fairtrade Coffee Producers”, publicerad i Ecological Economics, samma sak:

Governments, donors and NGOs have promoted environmental and social certification schemes for coffee producers as certified market channels are assumed to offer higher prices and better incomes. Additionally, it is presumed that these certifications contribute to poverty reduction of smallholders. Yet, gross margins, profits and poverty levels of certified smallholder coffee producers have not yet been quantitatively analyzed applying random sampling techniques. Our quantitative household survey of 327 randomly selected members of conventional, organic and organic-fairtrade certified cooperatives in Nicaragua is complemented by over a hundred qualitative in-depth interviews. The results show that although farm-gate prices of certified coffees are higher than of conventional coffees, the profitability of certified coffee production and its subsequent effect on poverty levels is not clear-cut. Per capita net coffee incomes are insufficient to cover basic needs of all coffee producing households. Certified producers are more often found below the absolute poverty line than conventional producers. Over a period of ten years, our analysis shows that organic and organic-fairtrade farmers have become poorer relative to conventional producers. We conclude that coffee yield levels, profitability and efficiency need to be increased, because prices for certified coffee cannot compensate for low productivity, land or labor constraints. [Min fetstil.]

Viljan att göra gott för världens fattiga är beundransvärd. Det gäller dock att använda effektiva medel för att uppnå ett mål om fattigdomsreducering. Just rättvisemärkning förefaller inte vara en särskilt effektiv, och kanske t.o.m. en kontraproduktiv, metod.

Övertala med kaffe

Enligt studien ”Caffeine, Cognition, and Persuasion: Evidence for Caffeine Increasing the Systematic Processing of Persuasive Messages”, publicerad i Journal of Applied Social Psychology, kan det löna sig, när du försöker övertala någon, att bjuda på rejäla mängder starkt kaffe:

These results show that caffeine can increase the extent to which people systematically process and are influenced by a persuasive communication.

(Ytterligare ett skäl för mig att inte börja dricka kaffe: jag vill inte bli övertalad bara så där.)

Kaffeälskare

Detta kände jag inte till:

The Swedes are actually a bit less coffee-mad than the Finns, Norwegians, Danes, or Icelanders but as you can see here all the Nordic peoples drink a ton of coffee, in the Swedish case a bit less than twice as much per capita as Americans do.

Jag trodde amerikaner drack nog så mycket kaffe som svenskar — Starbucks är så synliga i amerikanska städer, vilket ger ett sådant intryck. Svenskar dricker t.o.m. 42 procent mer kaffe  per år än italienare.

Varför dricker människor i Norden så mycket kaffe? Har det med klimatet att göra? Eller med en mer utbredd tro på kaffets välgörande effekt på den kognitiva förmågan? Eller med att svenskar arbetar relativt få timmar och har många helgdagar, vilket ger tid för ”fika”? Jag står dock emot — pga. Mill och Schopenhauer!

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Kaffets kognitiva effekter

kaffeJag dricker inte kaffe, men de som gör det kunde i början av året glädja sig över en studie, ”Midlife Coffee and Tea Drinking and the Risk of Late-Life Dementia”, publicerad i Journal of Alzheimer’s Disease, som fann att kaffedrickande minskar risken för demens:

Coffee drinkers at midlife had lower risk of dementia and AD later in life compared with those drinking no or only little coffee adjusted for demographic, lifestyle and vascular factors, apolipoprotein E ε4 allele and depressive symptoms. The lowest risk (65% decreased) was found in people who drank 3-5 cups per day.

Men en annan färsk studie, ”Coffee Drinking in Middle Age Is Not Associated with Cognitive Performance in Old Age”, publicerad i American Journal of Clinical Nutrition, finner inte belägg för kaffets välgörande effekt i detta avseende:

[L]inear regression analysis showed that coffee consumption was not an independent predictor of cognitive performance in old age … No consistent differences in coffee consumption and cognitive score were observed within discordant twin pairs. Also, coffee drinking did not affect the risk of mild cognitive impairment or dementia.

Vem ska man tro på? Svårt att säga, men en sak jag gillar med den andra studien, mer principiellt, är att den innebär att ett negativt resultat publiceras. I många vetenskapliga sammanhang värdesätts enbart positiva resultat, vilket jag tror riskerar att skapa en snedvriden bild av olika samband. Jag hoppas i vilket fall på att kunna undvika gaggighet även utan kaffekonsumtion.