Påvebesök förbättrar de mänskliga rättigheterna

Som läsare av denna blogg väl känner till är jag ingen större vän av Katolska kyrkan och påven. Icke desto mindre måste jag erkänna att denna kyrka och dess högste företrädare ibland kan föra med sig förbättringar i världen. Ett exempel på detta ges i den nya studien ”Pacem in Terris: Are Papal Visits Good News for Human Rights?” av Marek Endrich och Jerg Gutmann:

Our estimated causal treatment effect of papal visits indicates an increase in human rights protection. This effect sets in before the pope’s visit, which can be explained by the pope’s ability and frequently demonstrated willingness to voice politically costly criticism of politicians for their insufficient efforts to protect human rights. Consistent with this explanation, there are no further improvements in human rights protection after the visit of the pope. Yet, there is also no sign that human rights protection reverts to its original level. The salience of human rights in political discourse during pope visits is supported by an event study of the global media coverage of national human rights issues. During a papal visit, international media pay significantly more attention to the human rights record of the host country than before or after. This supports a key element of our assumed causal mechanism.

Att påven kan bidra till att människor behandlas bättre av den världsliga makten är förstås utmärkt (fastän jag egentligen inte är förtjust i begreppet mänskliga rättigheter – men det, liksom Katolska kyrkans övriga förehavanden, är en fråga att diskutera vidare vid ett annat tillfälle). Som liberal inser man att oinskränkt politisk makt är problematisk och att det kan finnas värdefulla balanserande maktcentra i andra delar av samhället.

Marknadsekonomi och materialism

Det finns en föreställning om att marknader och välstånd leder till att människor blir giriga och materialistiska. Det behöver inte vara fallet, enligt den nya studien ”Economic Freedom and Materialism: An Empirical Analysis”:

Our findings suggest that countries with more economic freedom, i.e. those countries that embrace markets to a greater extent, are less materialistic. We also find that countries with a higher GDP per capita are correlated with less materialism.

Forskarna använder mått på materialism från World Values Survey och kopplar det till mått på ekonomisk frihet, särskilt rättsstatens kvalitet, öppenhet för internationell handel och och kapitalrörelser samt sparsamma regleringar, liksom till BNP per capita. De empiriska resultaten tyder alltså på negativa samband – att ekonomiskt friare och rikare länder har invånare som är mindre materialistiska.

Hur skulle detta kunna förklaras? Forskarna föreslår två möjliga mekanismer:

  • The market makes us richer and being richer allows us to focus on alternative, non‑material things.

  • Economic freedom may lead to faith in the rules of the system and so there’s not a need to be as material‑focused.

Att bra rättsystem och vissa marknadsmekanismer kan ge ”goda” kulturella utfall tyder även tidigare forskning av mig och mina medförfattare Henrik Jordahl och Therese Nilsson på (se t.ex. här och här).

Vad avskräcker brott?

Den klassiska rättsekonomiska modellen över kriminellt beteende studerar det som en funktion av sannolikheten att åka fast och kostnaden när man väl åker fast (dvs. straffets hårdhet). Ju högre förväntad kostnad, desto lägre brottslighet. Men är det sannolikheten att åka fast eller straffets hårdhet som betyder mest för den potentielle brottslingens beslut?

En ny studie, ”Stay or Flee? Probability versus Severity of Punishment in Hit-and-Run Accidents”, undersöker det i samband med smitningsolyckor i Italien – vilket förvisso är en speciell typ av brott (oplanerat, i de flesta fall begånget av personer som tidigare inte varit dömda för brott och med en kort tidsperiod för att fatta beslut). Forskarna finner följande:

Using Italian data for the period 1996-2016, we rely on daylight as an exogenous source of variation affecting the probability of apprehension and find that the likelihood of hit-and-run conditional on an accident taking place increases by around 20% with darkness. Relying on two legislative reforms which increased the penalties in case of hit-and-run, we find no significant effect on driver’ behavior. Our results show that criminal activities in unplanned circumstances and under intense time pressure and emotional distress are deterred more by the certainty rather than the severity of legal sanctions.

Dvs. personer som kör på andra av misstag verkar inte bli mindre benägna att smita för att straffet skärptes; det som påverkade dem var istället sannolikheten att åka fast. Det tyder på att den kriminalpolitiska debatten, i vilken ibland vissa lite förenklat verkar postulera att hårdare straff mer eller mindre automatiskt har en avskräckande effekt, mer kan behöva fundera på hur sannolikheten att åka fast kan höjas. Mer övervakning? Fler poliser? Mer engagerade medborgare, som ser och rapporterar vad som sker?

Rättsstatens inverkan på kvinnligt entreprenörskap

Henrik Jordahl och jag fann i vår studie ”Free to Trust: Economic Freedom and Social Capital” att rättsstatens kvalitet är positivt relaterad till social tillit. Genom att erbjuda förutsägbarhet genom skydd mot exploatering och opportunism stimulerar rättsstaten människors förmåga att lita på andra. En ny studie, ”Rule of Law and Female Entrepreneurship”, undersöker med liknande utgångspunkter hur rättsstaten påverkar kvinnors tillit och entreprenörskap. Deras modell säger att denna effekt bör vara positiv, i alla fall när kvinnor också har förhandlingsstyrka.

Resultat:

The model’s predictions are supported both in cross-national data and with a new census of Zambian manufacturers. In Zambia, female entrepreneurs collaborate less, learn less from fellow entrepreneurs, earn less and segregate into industries with more women, but gender differences are ameliorated when women have access to adjudicating institutions, such as Lusaka’s “Market Chiefs” who are empowered to adjudicate small commercial disputes. We experimentally induce variation in local institutional quality in an adapted trust game, and find that this also reduces the gender gap in trust and economic activity.

Rättsstaten har alltså i hög grad betydelse för kvinnors ekonomiska situation, inte minst i ett utvecklingsland som Zambia. Intressant nog finner forskarna att institutionell förändring påverkar tilliten, i linje med vad Henrik och jag fann i vår studie.

Rättspositivismens höna-ägg-problem

Via Torben Spaaks Facebook-sida fick jag veta att rättsfilosofen John Gardner (född 1965) är död. Ett sorgligt besked. Gardner lämnar dock efter sig en hel del klokskap, som vi kan fortsätta att ta del och lära av. Inte minst har han bidragit till insiktsfulla analyser av rättspositivismen. Ett av hans bidrag tycker jag särskilt mycket om: ”Legal Positivism: 5½ Myths”. Hans definition av rättspositivismen lyder:

(LP) In any legal system, whether a given norm is legally valid, and hence
whether it forms part of the law of that system, depends on its sources, not its
merits.

I en fascinerande intervju belyser han, i pedagogiska ordalag, ett av de ämnen han behandlar i artikeln, nämligen rättspositivismens (LP:s) ”höna-ägg-problem”.

One of the great puzzles of legal philosophy, which LP foregrounds, is what Scott Shapiro calls the ‘chicken and egg’ puzzle. Legal officials make law, says LP. But law also makes legal officials. How is it possible for law to make its own makers? Hart had an answer, which I think is broadly right. (Shapiro has a rival one, which I think is broadly wrong.) Hart’s key move, in my view, is to recognise that not all law is made by the relevant people’s attempts to make it. Often law is made by accident, including by people who are trying only to follow or apply law that they take to exist already. If they are the relevant people they can sometimes change the law by misunderstanding it. From this one can build a picture of how they come to be the relevant people. They become the relevant people by treating each other, mistakenly, as already being the relevant people. It is a collective and accidental form of self-appointment. Hart called the gradually mutating customary norm by which officials recognise each other as officials (and hence become the officials of a system of norms in which they are so recognised) the ‘ultimate rule of recognition’ of a legal system and he claimed, I think rightly, that every legal system necessarily has at least one of them.

Ett rättssystem måste alltså ha en typ av icke-formell institution – ett slags konvention och meta-norm – som klargör vad som utgör lag. Gardner menar, som jag förstår honom, att H. L. A. Hart hade rätt i att det är ett slags ”spontan ordning” som klargör vilkas åsikter om detta som spelar roll. Det är inte lagen som klargör det; meta-normen kommer före lagen.

En extraordinär domare

Notorious RBG Giclée by Corey Singletary

Jag har just sett dokumentärfilmen RBG, om Ruth Bader Ginsburg, domare i USA:s högsta domstol. En mycket imponerande och inspirerande person! Det kan man tycka utan att hålla med henne i sak i alla frågor, vilket exemplifierades i filmen av hennes vänskap med den konservative domaren Antonin Scalia och av beundrande ord av den republikanske senatorn Orrin Hatch.

Några av de saker jag tycker om hos henne:

  • Hennes kamp för lika rättigheter för kvinnor och för olika minoriteter utifrån en förståelse av USA:s konstitution som innefattandes likabehandling.
  • Den intellektuella styrka, och den personliga behärskning, hon ständigt visar prov på. Lågmäldhet i kombination med kompetens!
  • Hennes insikt att livet inte bara består av jobb (även om hon tar det på största allvar); faktum är att hon antyder att man gör ett bättre jobb om andra passioner finns, som bjuder avkoppling och tankar på annat. Hennes två primära aktiviteter förutom jobbet har jag också funnit viktiga för ett gott liv: opera och motionerande.
  • Hennes förmåga att skilja på sak och person och att uppskatta, och lyssna till, personer av annan politisk uppfattning.

Du kan t.ex. hyra filmen på iTunes. Och följa bloggen om henne: Notorious R.B.G.

Maskinlärande för jurister

Maskinlärande har blivit allt vanligare som metod i samhällsvetenskaplig forskning – se artiklarna ”Machine Learning: An Applied Econometric Approach” och ”The Impact of Machine Learning on Economics” för bra introduktioner till användning inom nationalekonomin. Nu dras även juridiken in i denna metods användningsområden! Det är Daniel Chen som i ”Machine Learning and the Rule of Law” skriver:

Predictive judicial analytics holds the promise of increasing the fairness of law. Much empirical work observes inconsistencies in judicial behavior. By predicting judicial decisions—with more or less accuracy depending on judicial attributes or case characteristics—machine learning offers an approach to detecting when judges most likely to allow extralegal biases to influence their decision making. In particular, low predictive accuracy may identify cases of judicial “indifference,” where case characteristics (interacting with judicial attributes) do no strongly dispose a judge in favor of one or another outcome. In such cases, biases may hold greater sway, implicating the fairness of the legal system.

Tanken är alltså att maskinlärande ska kunna bidra till att klarlägga när det finns risk för att domare dömer på godtyckliga eller fördomsfulla grunder. Då detta bör kunna öka rättvisan i domslut (om insikterna inkorporeras i juridisk utbildning och praxis) kan det troligen också stärka förtroendet för rättsväsendet, vilket i sin tur torde vara viktigt även för social tillit.

Orbán fördriver Central European University

Judith Sargentini, en ledamot av Europaparlamentet från Nederländerna, uttrycker det väl:

It’s a very sad day for academic freedom in Europe, particularly in Hungary, of course, but all of Europe. If a European government can actually bully a university out of its country and the others stand by and watch and don’t act, and I am particularly pointing at the other member states that have not been acting on things happening in Hungary for years now, we are in deep trouble.

Bildresultat för Orban ceuTyvärr verkar Manfred Weber, den tillträdande ordföranden för EPP, det parti i Europaparlamentet som Moderaterna och Kristdemokraterna tillhör, obenägen att kasta ut Fidesz (Orbáns parti). Istället förespråkar han juridiska åtgärder:

Rather than calling on the party to expel Fidesz, Weber urged the European Court of Justice to “fast-track” its infringement procedure against Hungary. Last year, the Commission triggered an infringement procedure against Hungary’s Higher Education Law, and later decided to refer Hungary to the ECJ because the law “disproportionally restricts EU and non-EU universities in their operations and needs to be brought back in line with EU law.”

Gott så, men EPP borde nu även säga adjö till Orbán.

Bok om frihet

Vilken spännande (och för en liberal och ”traditionell” nationalekonom troligen utmanande) bok att se fram emot nästa år!

In this pathbreaking book, New York Times bestselling author Cass Sunstein asks us to rethink freedom. He shows that freedom of choice isn’t nearly enough. To be free, we must also be able to navigate life. People often need something like a GPS device to help them get where they want to go—whether the issue involves health, money, jobs, children, or relationships.

In both rich and poor countries, citizens often have no idea how to get to their desired destination. That is why they are unfree. People also face serious problems of self-control, as many of them make decisions today that can make their lives worse tomorrow. And in some cases, we would be just as happy with other choices, whether a different partner, career, or place to live—which raises the difficult question of which outcome best promotes our well-being.

Se tidigare inlägg om libertariansk paternalism.

Djur inför rätta

En av de roligaste uppsatser jag har läst på länge är ”Animal Trials”. Den handlar inte om djurförsök utan om rättegångar mot djur. Så här beslutade en kyrklig domstol i ett fall:

In the name and by virtue of God, the omnipotent, Father, Son and Holy Spirit, and of Mary, the most blessed Mother of our Lord Jesus Christ, and by the authority of the holy apostles Peter and Paul, as well as by that which has made us functionary in this case, we admonish by these presents the aforesaid locusts and grasshopper and other animals by whatsoever name they may be called, under pain of malediction and anathema to depart from the vineyards and fields of this district within six days from the publication of this sentence and to do no further damage there or elsewhere.

Men hur kan man döma skadedjur i domstol? I uppsatsen argumenteras för följande:

For 250 years French, Italian, and Swiss ecclesiastic courts tried insects and rodents for property crimes as legal persons under the same laws and according to the same procedures they used to try actual persons. I argue that the Catholic Church used animal trials to increase tithe revenues where tithe evasion threatened to erode them. Animal trials achieved this by bolstering citizens’ belief in the validity of Church punishments for tithe evasion: estrangement from God through sin, excommunication, and anathema. Animal trials permitted ecclesiastics to evidence their supernatural sanctions’ legitimacy by producing outcomes that supported those sanctions’ validity. These outcomes strengthened citizens’ belief that the Church’s imprecations were real, allowing ecclesiastics to reclaim jeopardized tithe revenue.

Det ligger nära till hands att se dessa djurrättegångar som ytterligare en indikation på att katoliker har en skruv lös — och mycket riktigt har tidigare forskare inte kunnat förklara vad dessa rättegånger fyllde för funktion — men nu presenteras alltså ett i mitt tycke intressant och rimligt förslag till förklaring: rättegångerna syftade till att få (okunnigt och vidskepligt) folk att betala tionde. Låt vara att det inte finns data för att testa dess giltighet på ett rigoröst sätt, men det finns åtminstone vissa indikationer på att förklaringen har en del som talar för sig. Förklaringen är i linje med tidigare forskning som använder nationalekonomins analysverktyg för att tolka och förstå läror och beteenden inom religionens värld.

Experiment om brott

En hel del forskning finner att straff avskräcker brottslighet, i linje med ekonomipristagaren Gary Beckers teori, presenterad i ”Crime and Punishment: An Economic Approach”. Nu visar ny experimentell forskning, presenterad i ”Theft and Deterrence”, följande:

We report results from economic experiments of decisions that are best described as petty larceny, with high school and college students who can anonymously steal real money from each other. Our design allows exogenous variation in the rewards of crime, and the penalty and probability of detection. We find that the probability of stealing is increasing in the amount of money that can be stolen, and that it is decreasing in the probability of getting caught and in the penalty for getting caught. Furthermore, the impact of the certainty of getting caught is larger when the penalty is bigger, and the impact of the penalty is bigger when the probability of getting caught is larger.

Den klassiska nationalekonomiska insikten om att incitament spelar roll för mänskligt beteende har fortfarande en del som talar för sig.

Problem med monetära straff

Ett alternativ (och ibland ett komplement) till att dömas till fängelse då ett brott har begåtts är att dömas att betala pengar, till staten eller till brottsoffer. Detta kan förefalla vara ett humant alternativ, men den nya studien ”Drawing Blood from Stones: Legal Debt and Social Inequality in the Contemporary United States”, publicerad i American Journal of Sociology, antyder att det finns ett problem med monetära straff:

Findings indicate that monetary sanctions are imposed on a substantial majority of the millions of people convicted of crimes in the United States annually and that legal debt is substantial relative to expected earnings. This indebtedness reproduces disadvantage by reducing family income, by limiting access to opportunities and resources, and by increasing the likelihood of ongoing criminal justice involvement.

Ett alternativ kan vara att fundera mer på metoder, bortom straff, för att minska brottslighet. Det är t.ex. inte bra när straff försvårar återanpassning till ”det vanliga samhället”, som ofta tycks vara fallet med monetära straff.

Har handel och kapitalmarknader gett långsiktig tillväxt?

Det finns (inte minst för tillfället) en hel del motstånd mot handel och kapitalrörelser länder emellan, då dessa tros underminera en god och stabil ekonomisk utveckling. Därför är det särskilt intressant att ta del av den nya studien ”Historical Evidence on the Finance-Trade-Growth Nexus”, som anlägger ett historiskt perspektiv på frågan om vilka effekterna av handel och finansiella marknader är. Resultat:

We study linkages between financial development and trade and their role in promoting economic growth using historical data for a group of now-developed “Atlantic” economies since 1880. Our main findings are that finance and trade reinforced each other during the 1880-1914 and 1880-1929 periods, but that these links vanished after the Second World War. Financial development is also strongly related to growth throughout our sample period, while trade matters for growth only after 1945. The growth findings are robust to using as explanatory variables only those components of financial development and trade that are determined by fundamentals related to legal origin and the political environment. … Despite our finding that indicators of legal origin and the political environment explain much of the cross-sectional variation in financial development and to a lesser extent in trade, we were surprised that financial development mattered for growth and that trade mattered for financial development even at times when direct links from the deeper fundamentals to finance and trade seemed less operable. Consistent with Haber (2003) and Bordo and Rousseau (2006), we consider this as evidence that having a deep and well-developed financial sector and strong trading arrangements offers benefits for long-term growth even when institutional underpinnings are less robust.

Resultatet att utvecklingen av finansiella marknader har varit gynnsam för långsiktig tillväxt kan tänkas förvåna en del som inte är insatta i vilken roll tillgång på kapital spelar i en dynamisk marknadsekonomi, där finansiering av innovationer och investeringar i allmänhet är en central förutsättning för tillväxt. Detta insåg t.ex. Schumpeter. Därmed inte sagt att vartenda finansiellt instrument alltid och överallt är gynnsamt för långsiktig tillväxt.

Se även inläggen ”Nyttan av finansiella innovationer” och ”Ger frihandel tillväxt?” samt min, Anders Bornefalks och Mikael Sandströms bok Befria kapitalet: om Tobinskatten och fria kapitalmarknader.

Intelligens och laglydnad

Tidigare forskning har visat att den kultur människor har vuxit upp i sätter prägel på deras beteende:

We find that the number of diplomatic parking violations is strongly correlated with existing measures of home country corruption. This finding suggests that cultural or social norms related to corruption are quite persistent: even when stationed thousands of miles away, diplomats behave in a manner highly reminiscent of government officials in the home country. Norms related to corruption are apparently deeply ingrained, and factors other than legal enforcement are important determinants of corruption behavior.

Samtidigt visar den experimentella litteraturen att intelligens är positivt relaterad till prosocialt beteende. Den nya studien ”Human Capital in the Creation of Social Capital: Evidence from Diplomatic Parking Tickets” undersöker mot denna bakgrund om genomsnittlig intelligens och utbildning är relaterad till omfattningen av korruption i olika länder och till diplometernas laglydnad utomlands:

We demonstrate two facts in this paper: First, that national average IQ and education levels predict home country corruption, consistent with the view that human capital creates social capital, and second, that national average IQ and education predict unpaid diplomatic parking tickets even when we control for the diplomat’s home-country corruption and GDP per capita. … It appears that intelligence is a form of social intelligence, and that education helps create social capital. Contrary to what one might expect from simple versions of the Machiavellian intelligence hypothesis (inter alia, Byrne (1996)), diplomats from more intelligent, better educated nations do not attempt to exploit the rules to the maximum extent possible. Instead, they are more likely to cooperate with the local norms, to ”go along to get along.” The negative relationship between human capital and diplomatic parking tickets fits in better with hypothesis that human capital is typically used for cooperation, not exploitation (inter alia, Moll and Tomasello (2007). For those familiar with the experimental literature on intelligence and prosocial cooperation, our results should be unsurprising.

Forskarna tror att genomsnittlig IQ och utbildningsnivå kan bidra till att förklara hur företrädare för olika länder beter sig i internationella förhandlingar och i vilken mån de följer ingångna avtal. Det vore en intressant sak att utforska vidare. I vilket fall finner jag det fascinerande att kognitiv förmåga och samarbetsvilja är relaterade.

Är straff moraliskt motiverade?

Mårten Schultz skriver i DN:

Brott bestraffas eftersom det är rättvist. Ett straff är rättvist eftersom den som har begått brottet har ådragit sig en moralisk skuld. Om jag mördar någon förtjänar jag ett straff av moraliska skäl. … I Sverige har vi präglats av andra förklaringar till varför vi har straff. Förklaringar som är instrumentella, inte moraliska: Straff rättfärdigas för att det vårdar eller avskräcker. … Eller så sägs det att straffet är legitimt för att det avskräcker, trots att de flesta av oss anser att en våldtäkt bör bestraffas även om straffet inte avskräcker.

Det finns mycket — oerhört mycket — att säga om detta. Låt mig begränsa mig till fyra kommentarer:

  1. Schultz resonemang bygger på en outtalad men helt central premiss, nämligen fri vilja. Utan fri vilja går det inte att tala om ”moralisk skuld” eller att någon ”förtjänar ett straff av moraliska skäl”. Eftersom jag (liksom bl.a. EinsteinSchopenhauerBergströmStrawsonRussellDilbertO’HearHonderichSmilanskyPosner,
    Dendrophilian, Foucault och Nietzsche*) förkastar uppfattningen att människors vilja är fri, måste jag också förkasta Schultz uppfattning om straff som ”rättvisa”. Som Dawkins uttrycker det: ”Retribution as a moral principle is incompatible with a scientific view of human behaviour.” Debatten måste alltså skifta upp en nivå, till filosofins och vetenskapens område, för att kunna benas ut och förstås (i alla fall om uppfattningar om fri vilja har rationella grunder, vilket förvisso inte är säkert).
  2. Däremot tror jag att Shultz och jag är relativt eniga på ett praktiskt plan om att en rad handlingar bör bestraffas, låt vara att vi har olika grund för att anse det. I mitt fall är utgångspunkten empiriska forskningsresultat som antyder att straff innefattar lägre grad av brottslighet — se härhär och här — vilket jag finner önskvärt. Ungefär som jag anser åtgärder som motverkar sjukdomar påkallade, trots att jag inte, på ett grundläggande plan, klandrar bakterier och virus för den skada de ger upphov till.
  3. Det är något missvisande att hävda att ”instrumentella skäl” för straff inte är moraliska till sin karaktär — eftersom de i regel ingår i ett konsekvensetiskt argument där uppnåendet av ett visst mål i högsta grad anses vara moraliskt grundat.
  4. Till sist har jag en fråga till Schultz. Antag att straff skulle öka brottsligheten. Antag att straff av våldtäktsmän leder till att antalet våldtäkter tiodubblas. Är då straff ändå önskvärda? Schultz anser det uppenbarligen. Jag gör det absolut inte.

__________________________
*Jag kände att jag måste nejmdroppa lite, eftersom Schultz nämner Aristoteles och Kant i sin krönika.

Hädelselag här men inte där?

Jag noterar att tre personer knutna till en kristen tankesmedja kritiserar hädelselagar, bl.a. den i Pakistan:

Hädelselagen hindrar en öppen debatt och sprider samma sorts skräck som i andra totalitära system. Varje människa – muslim, kristen, sekulärhumanist, eller vilken grundsyn man än har – har en självklar rätt att fritt försvara sin övertygelse. Varje människa har också rätt att tydligt kritisera andras livsåskådning utan att hotas eller utsättas för våld. Pakistans hädelselagstiftning är ett oacceptabelt ingrepp mot mänskliga rättigheter i vår värld idag.

Så bra! Ett litet problem bara. Chefen för den tankesmedja de tillhör, kd-riksdagsmannen Tuve Skånberg, har i Sveriges riksdag motionerat för införande av en hädelselag i Sverige, med straff på upp till sex månaders fängelse, och har även senare talat sig varm för denna sin uppfattning (i linje med den kristna traditionen, förvisso). Denna tankesmedja talar således, tycks det, med kluven tunga.

Attack på kristendomen

Mårten Schultz skriver:

Vi växer upp med tanken att skulden ligger på den som gjort sig skyldig till en otillåten eller otillbörlig handling och inte på någon annan. Tanken återkommer under hela våra liv. Vi föds inte med skuld om våra föräldrar gjort något fel tidigare. Tidigt i skolan får vi med oss att kollektiva bestraffningar är djupt orättvisa. Vi tar avstånd från blodsskuld och svepande gruppansvar. Denna individualiserade syn på ansvar och skuld präglar oss moraliskt och utgör fundamentet för vår rättsliga reglering.

Fastän ämnet för artikeln är ett annat utgör detta de facto en skarp attack på kristendomens kärna: dess lära om arvsynd. Så här säger Catechism of the Catholic Church:

Following St. Paul, the Church has always taught that the overwhelming misery which oppresses men and their inclination towards evil and death cannot be understood apart from their connection with Adam’s sin and the fact that he has transmitted to us a sin with which we are all born afflicted, a sin which is the ‘death of the soul’. Because of this certainty of faith, the Church baptizes for the remission of sins even tiny infants who have not committed personal sin.

Dvs. denna kyrka lär att alla människor föds syndiga, trots att de inte har gjort något fel själva, och att detta gör dem förtjänta av evigt straff. Schultz skriver att ”[v]i tar avstånd från blodsskuld och svepande gruppansvar”. Det gör vi verkligen — och därför tar vi avstånd från kristendomen.

Anställningsskyddets effekter

När reformer på arbetsmarknaden diskuteras tycks få villiga att förespråka en liberalisering av anställningsskyddet. Förklaringen kan ligga i att insiders, som har jobb, har ett intresse av att blockera förändringar och att dessa lyckas, genom att utgöra en mycket stor väljargrupp och genom att vara företrädda av mycket starka intressegrupper i form av fackföreningar. (Se Lindbeck och Snowers insider-outsider-teori.) I en ny uppsats, ”Employment Consequences of Employment Protection Legislation”, presenterar Per Skedinger, som själv forskar på området, en sammanfattning av forskningen på området. Han sammanfattar:

I denna uppsats diskuteras den snabbt växande empiriska forskningslitteraturen om hur anställningsskyddet påverkar sysselsättningen och nya resultat i frågan diskuteras. Litteraturen pekar entydigt på att starkare anställningsskydd bidrar till minskad dynamik på arbetsmarknaden och en försämrad position för marginalgrupper, men effekten på aggregerad sysselsättning och arbetslöshet är mer osäker. Marginalgrupperna tycks inte heller ha dragit någon fördel av den i många länder förekommande reformstrategin att liberalisera regelverket för visstidsanställningar, men behålla skyddet för fasta jobb oförändrat starkt. Min egen analys tyder på att ett starkt skydd för tillsvidareanställningar bidrar till välfärdsförluster i form av en ökad andel med ofrivilligt visstidsarbete, främst bland ungdomar.

Det verkar alltså särskilt viktigt att notera dessa forskningsresultat om man har som målsättning att minska arbetslösheten t.ex. bland ungdomar. Detsamma gäller lägstalönernas nivå.

Hur kan falska bekännelser förstås?

Det händer att människor som anklagas för någon överträdelse bekänner att de har gjort den fastän de inte har det. Hur kan detta förklaras? I den korta texten ”Evolutionary Psychology and False Confession”, publicerad i American Psychologist, ges en förklaring från evolutionär psykologi:

If innocents perceive the likelihood of their vindication to be outweighed by the reality of other people’s false belief in their guilt, then false confession may have been an adaptive strategy, particularly in ancestral environments, in which trial by jury, judicial appeals, or DNA exclusion could not provide exoneration. Through confession, the individual has available multiple proximate means of achieving ultimate payoffs in genetic-fitness terms. Gold and Weiner (2000) showed that when confession occurs with remorse signals (such as those accompanying affective guilt), observers are more likely to reason that recidivism is unlikely or that the person has suffered enough through feeling ashamed, thus promoting forgiveness and a reduction in punishment. In the ancestral past, the advantages of false confession may have therefore over- ridden protestation over suspected guilt; denying one’s guilt, even if one was innocent, might have had a more calamitous impact on reproductive success if such protests fell on the ears of group members who held uncompromising false beliefs.

Detta låter inte helt orimligt. Det som förundrar mig är att de anklagande mildrar sin dom vid en bekännelse, som tolkas som ånger. På vilket sätt är det relevant? Utan en sådan reaktion från dem skulle poängen med falska bekännelser, i det perspektiv som presenteras ovan, i hög grad försvinna.

Risken för dödsstraff varierar med offrets sociala status

Man föreställer sig gärna att rättssystemet behandlar människor lika oberoende av sådant som kön, etnicitet och socioekonomisk ställning. Jag har tidigare lyft fram forskning som visar att så ofta inte är fallet — se härhär, här, här och här. En ny studie, ”Status Disparities in the Capital of Capital Punishment”, publicerad i Law & Society Review, antyder att samma problem infinner sig när dödsstraff utdöms i USA:

[T]he current research examines the impact of victim social status on the district attorney’s decision to seek the death penalty and the jury’s decision to impose a death sentence. The data include the population of cases indicted for capital murder in Harris County (Houston), Texas, from 1992 to 1999 (n=504). The findings suggest that victim social status has a robust influence on the ultimate state sanction: Death was more likely to be sought and imposed on behalf of high-status victims who were integrated, sophisticated, conventional, and respectable.

Upprörande.

Döttrar påverkar domare

Jag har tidigare rapporterat att förekomsten av barn och deras kön verkar kunna påverka politiska uppfattningar. Nu visar studien ”Female Socialization: How Having Daughters Affect Judges’ Voting on Women’s Issues” att även domare tycks påverkas i sitt dömande:

Social scientists have long maintained that women judges might behave different than their male colleagues (e.g., Boyd et al. (2010)). This is particularly true when it comes to highly charged social issues such as gender discrimination, sexual harassment, and the status of gender as a suspect classification under federal law. Less studied has been the role that a judge’s family might have on judicial decision making. For example, we may think that a male judge with daughters might have different views of gender discrimination and sexual harassment than a male judge without any daughters. This paper takes a look at the question causally by leveraging the hypothesis that, conditional on the number of total number of children, the probability of a judge having a boy or a girl is independent of any covariates (Washington 2008). Looking at data from the U.S. Courts of Appeals, we find that conditional on the number of children, judges with daughters consistently vote in a more liberal fashion on gender issues than judges without daughters. This effect is particularly strong among Republican appointed judges and is robust and persists even once we control for a wide variety of factors. Our results more broadly suggest that personal experiences — as distinct from partisanship — may influence how elite actors make decisions, but only in the context of substantively salient issues.

Den praktiska juridiken framstår ofta som en kylig och objektiv verksamhet, men det kan finnas skäl att inte utgå ifrån det. Annan forskning tyder även på att kön kan påverka straffets längd, vilket också etnisk tillhörighet kan göra.

Ska lagar alltid lydas?

Antag att det finns en lag som förbjuder en typ av handling som du anser ska vara tillåten. Du anser därför att lagen är felaktig, kanske t.o.m. omoralisk. Du kanske ändå anser det acceptabelt att människor döms om de bryter mot lagen, eftersom du stödjer idén om en rättsstat, där lagar upprätthålls när de väl är stiftade. Men skulle du anse det påkallat att aktivt medverka till att någon fälls för att ha brutit mot den aktuella lagen? Skulle du ta initiativ till att anmäla någon, om det din insats förutan inte blev någon anmälan eller arrestering? Min egen uppfattning är klar: Jag skulle inte anmäla någon som har brutit mot en lag jag ogillar och anser felaktig. Hur ser du på saken?

Ipred-lagens effekter

Upprördheten mot Ipred-lagen var stor i många kretsar då den infördes 1 april 2009. Då var effekterna av lagen okända; nu vet vi mer. I den nya studien ”Piracy, Music and Movies: A Natural Experiment” undersöker Adrian Adermon och Che-Yuan Liang hur lagen har påverkat omfattningen av illegal fildelning och försäljning av musik och film:

We find that the reform decreased Internet traffic by 18 percent during the subsequent six months. It also increased sales of physical music by 27 percent and digital music by 48 percent. Furthermore, it had no significant effects on the sales of theater tickets or DVD movies. The results indicate that pirated music is a strong substitute for legal music whereas the substitutability is less for movies.

Studien är metodologiskt innovativ, bl.a. i det att den jämför utvecklingen i Sverige, där Ipred-lagen infördes, med den i Norge och Finland, som inte fick en motsvarande lag. Nå, ser man till resultatet i studien tycks det alltså som om ”fritt fram” för fildelning av musik har högst märkbara, negativa effekter på ersättningen till musikens upphovsmän (i alla fall på kort sikt; effekterna var i hög grad borta efter sex månader). Om dessa effekter är bra eller dåliga kan förstås diskuteras — se de tidigare inläggen ”Splittring om fildelning”, ”Behövs upphovsrätt för musik?”, ”Gynnas kreativiteten av långt upphovsrättsskydd?” och ”Fildelningens välfärdseffekter” — men ett första steg i en sådan diskussion är att veta vilka effekterna är. Denna studie tar fram sådan kunskap och är därför värdefull.

Se även inlägget ”Vad påverkar piratkopiering?”.

Kan invandring gynna inhemska arbetare?

I den infekterade debatten om invandring diskuteras ofta dess kostnader. Sällan fokuseras på de fördelar för den inhemska befolkningen som invandring kan ge. En ny studie, ”Immigration and Occupations in Europe”, bidrar till att ta fram ett kunskapsunderlag om sådana fördelar:

Our idea, summarized in a simple analytical framework, is that immigrants tend to be specialized in occupations requiring mainly non-complex and routine skills. Immigrants inflows thus tend to reduce the supply of complex relative to non complex skills at the economy level and increase the return to the first type of skills. This creates an incentive for native workers to move to occupations requiring relatively more abstract/complex skills. This intuition is confirmed by the empirical analysis conducted on European Labour Force Survey data, a result surviving a number of robustness checks carried out using different skill indicators, estimation methods and sample definitions. This positive reallocation process seems to be mildly stronger in relatively flexible labor markets, while it does not change the overall skill intensity of the economy, since the non-complex specialization of immigrants is balanced by natives’ reallocation towards complex skills. This implies that, on aggregate, immigration does not affect much the relative price of manual versus complex tasks. According to our simulations combining results of the empirical analysis with long term demographic projections, natives’ skill upgrading due to immigration could account for a small 0.6% increase in average wages of natives in the 2008-2020 period.

Dvs. genom invandring tenderar den inhemska arbetskraften att i ökad grad ägna sig åt mer kvalificerade arbeten och öka sina löner något som ett resultat därav. Hur påverkas då sysselsättningen för inhemska?

In general, the estimated coefficients imply that the inflow of immigrants as measured by changes in their share of population in a cell has no significant correlation with the change in native employment rates in that cell. Immigrants may have an effect on the specialization of natives … and there may be some occupations experiencing an increase in demand and other experiencing a decrease but this does not come at the expenses of the total number of jobs available to natives.

Ett par figurer illustrerar resultat från uppsatsen. Först en plott över sambandet mellan andelen utlandsfödda och kvoten kvalificerade/okvalificerade arbeten i ekonomin:

Som synes tenderar sambandet att vara positivt, något som alltså bekräftas i den ekonometriska analysen. I den andra figuren kan vi se en prognos över hur löneutvecklingen kan förväntas påverkas av invandring i länder med strikta, genomsnittliga och flexibla lagar för anställningsskydd (EPL). I samtliga fall förväntas effekten vara positiv, men mest positiv i länder med flexibel lagstiftning på anställningsskyddsområdet:

Tar Sverigedemokraterna och deras väljare till sig information av detta slag? Man kan hoppas. Liksom man kan hoppas att vänsterpartier och fackföreningar noterar effekterna av en oflexibel lagstiftning på det anställningsskyddsliga området.

Addendum. Man kan förvisso välkomna invandring även om inhemska människor inte gynnas därav, men för dem som har som normativt kriterium att inhemska människor ska gynnas därav är denna forskning relevant. Media: SvD, DN.

Register för testamenten

Borde det inte inrättas ett register för testamenten? Jag kan tänka mig att anhöriga ibland förstör testamenten vars innehåll de ogillar — det är ju i regel anhöriga som först (ensamma dessutom) läser ett testamente efter ett dödsfall. Alternativt kanske många testamenten inte upptäcks. Ett register som med automatik öppnar testamenten vid dödsfall och ser till att dödsboets tillgångar fördelas i enlighet med den dödas sista vilja skulle kunna fylla en viktig funktion här. Kanske till och med ett statligt sådant, om inte marknadsaktörer kan etablera tillräcklig trovärdighet. Om människor inte litar på att registret kommer att se till att testamentets instruktioner effektueras lär de inte nyttja det. Men kanske kan t.ex. bankerna gå samman och skapa ett sådant register; kanske kan landets advokater göra det?

En möjlig invändning: Spelar det egentligen någon roll vad som händer med arv — den som har testamenterat är ju ändå död och bryr sig inte längre? Det är förvisso sant, men i den mån människor medan de lever motiveras av att kunna bestämma över hur delar av tillgångarna fördelas kan ett system där testamenten inte följs ha negativa incitamentseffekter, t.ex. på förmögenhetsbildning, som en större säkerhet skulle kunna undanröja.

Värre brott, svagare straff

Hur resonerar människor om sambandet mellan brott och straff? En ny studie, ”The Scope-Severity Paradox: Why Doing More Harm Is Judged to Be Less Harmful”, publicerad i Social Psychological and Personality Science, antyder att resonemangen ofta är paradoxala:

Punishment should be sensitive to the severity of the crime. Yet in three studies the authors found that increasing the number of people victimized by a crime actually decreases the perceived severity of that crime and leads people to recommend less punishment for crimes that victimize more people. … [T]he scope-severity paradox is a robust, real-world effect. They collected archival data of actual jury verdicts spanning a 10-year period and found that juries required defendants to pay higher punitive damages when their negligent behavior harmed fewer people.

Forskarna menar alltså att denna paradox uppkommer därför att människor, när de bedömer brott, finner brott mer allvarliga om de är lättare att sätta sig in i och identifiera sig med, i regel genom att färre drabbas. Detta påminner om resultat som tyder på att kön och sexuell läggning påverkar straffutdelningen, trots att brottet är detsamma. Nu är det förvisso inte självklart att ”värre brott, hårdare straff” är en eftersträvansvärd princip: det viktiga, enligt mitt förmenande, är att straff utformas optimalt.

Påverkar könet straffets längd?

Något som upprör många är när kvinnor och män behandlas olika. En ny studie, ”Sex, Sexual Orientation, and Sexism: What Influence Do These Factors Have on Verdicts in a Crime-of-Passion Case?”, publicerad i Journal of Social Psychology, rapporteras resultaten från ett experiment. Fyra grupper fick ta del av en fallbeskrivning, som byggde på ett verkligt fall i Texas, där en person skjuter och dödar en ex-partner dagen efter att ha dumpats. Det som skiljde sig i fallbeskrivningarna var könet och den sexuella läggningen på förövaren. Bl.a. ombads deltagarna att ange hur hårt straff som skulle utdelas för dådet. Resultat:

Heterosexual female defendants were given significantly shorter sentence lengths than either heterosexual male defendants or homosexual defendants.

Upprörande? Ja, det tycker jag. Resultatet tycker jag kan tolkas som en varning för lekmannadeltagande i domstolars dömande. Bör inte uteslutande tränade jurister ägna sig åt att döma?

Se även ”Optimala straff efterlyses” samt Mårten Shultz inlägg ”Varför jag är emot lekmannadomare”.

Varför skattefuskas det?

Det är inte särskilt lätt att skattefuska i en modern ekonomi, eftersom inkomster i regel inrapporteras av en tredje part. Förklarar det att skattefusket är relativt begränsat — eller beror det snarare på en moralisk uppfattning att det är fel att skattefuska? En ny dansk studie, ”Unwilling or Unable to Cheat? Evidence from a Randomized Tax Audit Experiment in Denmark”, finner följande:

Using comprehensive administrative tax data, we present four main findings. First, we find that the tax evasion rate is very small (0.3%) for income subject to third-party reporting, but substantial (37%) for self-reported income. Since 95% of all income is third-party reported, the overall evasion rate is very modest. Second, using bunching evidence around large and salient kink points of the nonlinear income tax schedule, we find that marginal tax rates have a positive impact on tax evasion, but that this effect is small in comparison to avoidance responses. Third, we find that prior audits substantially increase self-reported income, implying that individuals update their beliefs about detection probability based on experiencing an audit. Fourth, threat-of-audit letters also have a significant effect on self-reported income, and the size of this effect depends positively on the audit probability expressed in the letter. All these empirical results can be explained by extending the standard model of (rational) tax evasion to allow for the key distinction between self-reported and third-party reported incomes.

Det tycks alltså inte vara så att moraluppfattningar hindrar skattefusk: när människor tror sig kunna komma undan med skattefusk är fusket relativt omfattande. Genom ett ändrat regelverk, med inrapportering av inkomster från en tredje part och med en tydlig risk för granskning, påverkas beteendet tydligt. Jag tillhör dem som finner den svenska skattekvoten för hög, men jag anser inte att skattefusk är rätt metod att ”åtgärda” det problemet. Det bör istället hanteras på politisk väg. För varje givet regelverk anser jag att medborgarna ska betala de skatter de är ålagda att betala.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Är en knarkpåverkad brottsling moraliskt ansvarig?

Dominic Wilkinson beskriver ett fall där en amfetaminpåverkad man attackerade en vän med en hammare och kontrasterar fyra synsätt på moraliskt ansvar:

A. He is fully morally responsible (just as he would be in the absence of addiction)
B. He is partly morally responsible (by virtue of addiction)
C. He is not morally responsible for wielding the hammer (by virtue of the addiction)
D. He is not responsible for wielding the hammer, but is fully morally responsible for antecedents to wielding the hammer (for example for the act of taking amphetamines or of becoming addicted)

Min egen syn är:

C’. He is not morally responsible for wielding the hammer (by virtue of not having free will).

Som Wilkinson påpekar kan man även om man anser B eller C, eller för den delen C’, ändå anse att personen ska anses juridiskt ansvarig för handlingen, t.ex. för att ge andra incitament att inte hamra på sina vänner. (Även personer som är beroende reagerar på incitament.)

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Brottslingen påstås känna ånger

En hovrättsförhandling har inletts efter att en tingsrättsdom mot en bestialisk våldsman har överklagats. Hans försvarare påtalar följande:

21-åringen har under dagen suttit på sin plats, till synes oberörd, men enligt Leif Silbersky så är han ångerfull.
– Alla människor är olika. Han har det inom sig och han ångrar det han gjort, säger Silbersky.

Åtalade och deras försvarare tycks ofta anföra just detta, att ånger föreligger. På vilket sätt är det relevant?

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Gener och ansvar

Nature News rapporterar:

An Italian court has cut the sentence given to a convicted murderer by a year because he has genes linked to violent behaviour.

Detta finner jag mycket intressant. Tanken är att mördaren inte kan anses fullt ansvarig för sin våldsamma handling, varför straffet lindras. Vad skulle hända om domaren studerade lite filosofi och fann att ingen någonsin är ansvarig för någon av sina handlingar?

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Varför hårdare straff?

Moderaterna profilerar sig gärna som ett parti som är tufft mot brottsligheten. I linje härmed skriver en av partiets företrädare:

Därtill har regeringen också lagt förslag om skärpta straff för grov våldtäkt. Och nej, det är ingenting som minskar brotten på sikt.

Så märkligt! Jag kan förstå när någon argumenterar för skärpta straff därför att detta förväntas leda till sänkt brottslighet. (Det finns rent allmänt stöd i forskning för en sådan effekt: se här och här.) Jag kan också förstå när någon argumenterar för att använda sig av andra metoder än straff för att minska brottsligheten. Men jag har mycket svårt att förstå hur man kan argumentera för skärpta straff samtidigt som man förväntar sig att detta inte har någon effekt på brottsligheten. Styrs man inte då av det (enligt min uppfattning primitiva) hämndbegär som bl.a. Richard Dawkins, Michel Foucault och Edward Glaeser och Bruce Sacerdote pekar på — och som svårligen kan försvaras filosofiskt?

Se även Isobel Hadley-Kamptz kommentar.

Straff för sexköp

Justitieministerns förslag om hemsändande av färgglada kuvert till familjer till misstänkta sexköpare är synnerligen upprörande. Peter Santesson-Wilson säger det som behöver sägas om det. Men mitt i denna debatt ställer jag mig frågan: Var finns upprördheten över att sexköpslagen alls finns? Om det nya förslaget strider mot det liberala rättsstatsidealet, strider lagen som sådan mot det liberala frihetsidealet. Att överhuvudtaget utdela straff för frivilliga transaktioner vuxna människor emellan är synnerligen upprörande.

Se tidigare inlägg: ”Legalisera sexköp”, ”Förenklad syn på prostitution””Prostitution som rationellt val” och ”Gäller sexköpslagen lån?”.

Rättspositivismens kärna

John Austin betraktas av många som rättspositivismens upphovsman. Hans bidrag till rättsfilosofin presenteras och diskuteras i en läsvärd ny artikel i Stanford Encyclopedia of Philosophy. Där citeras bl.a. Austin, då han uttrycker rättspositivismens kärna:

The existence of law is one thing; its merit or demerit is another. Whether it be or be not is one enquiry; whether it be or be not conformable to an assumed standard, is a different enquiry. A law, which actually exists, is a law, though we happen to dislike it, or though it vary from the text, by which we regulate our approbation and disapprobation.

Ett viktigt klargörande.

För ett modernt försvar av rättspositivismen, se Matthew Kramers bok In Defense of Legal Positivism: Law Without Trimmings. Jag har själv, främst i polemik med tänkare på högerkanten, argumenterat för att detta synsätt är förenligt med ett försvar av institutioner som skyddar privat ägande, i artikeln ”Legal Positivism and Property Rights”, publicerad i Constitutional Political Economy.

Är rättvisan en illusion?

I Hjalmar Söderbergs novell ”En grå väst eller Rättvisan i München” berättas det om en skriftställare som blir ställd inför rätta för att inte ha betalat en beställd grå väst. Han säger följande till domaren:

Och jag kommer naturligtvis att foga mig i ert avgörande, antingen jag vill eller inte. Illusionen att det finns en Rättvisa är en nödvändig illusion. På den vilar hela samhället.

Ett par frågor (och svar) infinner sig:

  1. Om han fogar sig, vill han då inte foga sig? Jo, det vill han. Han kanske vill, ännu mer, att domaren skulle ha fattat ett annat beslut, men om han fogar sig, då vill han, i den uppkomna situationen, foga sig. Om han inte hade velat foga sig skulle han inte heller  ha gjort det, men istället fått ta konsekvenserna av att inte foga sig. Eftersom dessa tedde sig värre än att foga sig, fogade han sig. Han ville det.
  2. Är Rättvisan en illusion? Ja, det anser jag. Däremot kanske inte rättvisan är det?

Återfallen i brott varierar

Forskning har visat att fängelse kan leda till ökad brottslighet och att hårdare fängelsevistelser kan leda till högre grad av återfall i brott. Fängelsemiljön kan alltså utgöra något av en skola i brottslighet, vilket motverkar syftet med att låsa in brottslingar. Nu visar en ny studie, ”Criminal Recidivism after Prison and Electronic Monitoring”, att fotboja förefaller vara ett attraktivt alternativ:

We study the re-arrest rates for two groups: individuals formerly in prison and individuals formerly under electronic monitoring (EM). We find that the recidivism rate of former prisoners is 22% while that for those ‘treated’ with electronic monitoring is 13% (40% lower). We convince ourselves that the estimates are causal using peculiarities of the Argentine setting.

Krav på ”tuffare tag” framförs ofta i kriminaldebatten. Det är inte alltid de kraven bygger på aktuell forskning.

Om en siamesisk tvilling begår ett brott…

En fråga för juristerna:

How would the law punish Siamese twins if one of the twins committed murder without the other being involved?

Det svar som ges är att ingen vet. Kan man sätta en morddömd siamesisk tvilling i fängelse när det innebär att en oskyldig siamesisk tvilling också hamnar där? Knappast. Den ”lösning” jag själv kom att tänka på var att utdela ett bötesstraff till mördaren, men som det påpekas i artikeln utdelas inte bötesstraff för våldsbrott, och dessutom skulle det straffet med största sannolikhet inverka negativt också på den oskyldiga tvillingen. Finns bättre förslag?

Kan en liberal acceptera sharia?

Avhandlingen Islam och arvsrätt i det mångkulturella Sverige har väckt stor uppmärksamhet, då den diskuterar hur ett samhälle ska förhålla sig till invånare vars kultur och rättsuppfattning skiljer sig från den gängse. Särskilt intressant blir det om sådana invånare är medborgare i länder med radikalt annorlunda rättsregler än Sverige. Jag är inte kompetent att analysera den juridiska argumentationen, men debatten kring ”sharia-lagar i Sverige” får mig att tänka på två typer av liberalism. Terminologin blir oundvikligen godtycklig, men låt mig kalla den ena typen för substantiell liberalism och den andra för proceduriell liberalism. Den förra kan inte acceptera icke-liberala lagar någonstans; den senare kan acceptera icke-liberala lagar, om individer fritt väljer dem. Den förra står för något slags universella rättigheter; den senare för ett mer relativistiskt synsätt, där det viktiga inte är reglers innehåll utan hur reglerna har uppkommit och om de som lyder under dem kan anses ha gett sitt samtycke. Den förra kan ses som individualistisk, i det att den anser att varje individ ska åtnjuta substantiella rättigheter; den senare kan ses som gruppinriktad, i det att den anser att grupper av individer ska få utforma regler som de önskar.

Det är inte svårt att se att konflikter kan uppstå mellan dessa liberalismer, gällande såväl kulturella som juridiska spörsmål. I princip borde synsätten kunna enas, men svårigheten är olika synsätt i den empiriska frågan, i vilken mån val att tillhöra en grupp med icke-liberala regler kan ses som fritt eller autonomt. Medan den proceduriella liberalismen säger att det är icke-liberalt att inte tillåta icke-liberala personers preferenser att realiseras, säger den substantiella liberalismen att grundläggande principer (t.ex. ”mänskliga rättigheter”) inte är förhandlingsbara, bl.a. därför att preferenser inte kan ses som oberoende av kulturell kontext.

Nå, för den intresserade tänkte jag nämna några lästips från den partikularistiska liberala traditionen:

Idén är att inrätta institutionella system där medborgarna i hög grad kan välja mellan olika regelverk, antingen genom att flytta eller genom att, i ett och samma geografiska område, välja mellan olika ”konstitutionella kontrakt”.

Det finns alltså argument för att liberaler bör kunna acceptera icke-liberala kulturella och legala ordningar under vissa villkor. Dessa argument bör, anser jag, finnas med i dagens debatt, som tycks polariserad. Å ena sidan försvarar konservativa och reaktionärer icke-liberala ordningar därför att de förkastar liberalismen och omfattar helt andra värderingar. Å andra sidan förkastar substantiella liberaler icke-liberala ordningar därför att de inte anser det troligt att människor i ett genuint fritt val skulle välja dem. Men tänk om de i ett genuint fritt val faktiskt skulle välja dem? Bör liberalismen då inte respektera dem?

För säkerhets skull bör jag kanske klargöra att jag inte betecknar mig som proceduriell liberal och att jag inte önskar se sharia-lagar i Sverige. Jag är däremot för en fördjupad analys på området, och detta inlägg ska ses som ett försök att bidra till en sådan. Media: SvD.

Brottslingar i sömnen

Frågan om moraliskt ansvar för hemska handlingar fascinerar mig. New Scientist rapporterar om ett färskt brittiskt fall:

Last week, British man Brian Thomas appeared in court on a murder charge after strangling his wife as they slept in their camper van. The prosecution withdrew the charges after three psychiatrists testified that locking him up would serve no useful purpose. The judge said that Thomas bore no responsibility for his actions.

Jag skulle tro att de flesta håller med om slutsatsen, att en person som begår ett brott i sömnen inte är vare sig moraliskt eller juridiskt ansvarig för sin handling. Under sömngående har det t.ex. visat sig att en individ inte har sin omdömesförmåga aktiverad; däremot kan känslomässigt grundade handlingar utföras. Den intressanta frågan är dock hur man ska kunna veta om en handling verkligen har begåtts i sömnen. En misstänkt mördare kan ju alltid hävda att han sov. Tydligen finns vissa sätt att testa saken:

They found that sounding a buzzer during ”slow wave” sleep triggered sleepwalking in three of the sleepwalkers under normal circumstances, and all 10 sleepwalkers when they had been kept awake for 25 hours prior to sleeping. None of the control subjects were prompted to sleepwalk when the buzzer was sounded (Neurology, vol 70, p 2284).

Jag rekommenderar slutligen Bellinis opera La sonnambula. Den mest skönsjungande sömngångerskan heter Joan Sutherland.

Förvirring om barns rättigheter

FN:s barnkonvention fyller 20 år idag. Dess syfte är lovvärt: att stärka möjligheterna för barn att utvecklas och må väl. Emellertid infinner sig en terminologisk problematik, vilken illustreras av denna rubrik i SvD:

Problemet är att rättigheter inte existerar om de inte är lag. Ergo går det inte att säga att barnens rättigheter fortfarande inte är lag. Problemet ligger förvisso i konventionens formuleringar, så SvD kan kanske inte klandras.

Man kan förstås, som Unicef Sverige, anse att ett land som Sverige, som har undertecknat barnkonventionen, bör anpassa sin lagstiftning i enlighet med den. Men till dess så inte sker, har barnen inte alla de ”rättigheter” som konventionen specificerar och som man skulle kunna önska dem.

Se även docent Claes Martinsons kritik av inflaterad rättighetsretorik, jur dr Jakob Heidbrinks funderingar om barnkonventionen och de tidigare inläggen ”Det finns inga mänskliga rättigheter”, ”Rawls och värdegrunden”, ”Mänskliga rättigheter existerar inte”, ”Raz om mänskliga rättigheter” och ”Välfärd istället för mänskliga rättigheter”.
Media: DN, SvD

Att parkera var man vill

c6Jan Guillou parkerar sin Citroën C6 var han vill:

–Här är en mycket bra parkeringsplats.
–Är det tillåtet?
–Nej, nej. Parkeringsböter ser jag som en extra kommunalskatt.

Intressant nog knyter detta synsätt an till ekonomipristagaren George Stiglers uppfattning, som skulle kunna tolkas som att man är fri att göra precis vad man vill även om det existerar formella förbud. Det är bara det att vissa beteenden är förknippade med en förväntad kostnad (i det här fallet i form av sannolikheten för böter multiplicerad med böternas storlek).

Gynnas kreativiteten av långt upphovsrättsskydd?

Ett vanligt argument för ett starkt och långvarigt upphovsrättsskydd är att det stimulerar artister, konstnärer, författare och kompositörer att skapa nya verk som alla kan njuta av. Men är den effekten entydig? Inte enligt en ny analys i ”Artistic Creation and Intellectual Property” av Francisco Alcalá och Miguel Gonzalez-Maestre. Med ett långvarigt skydd gynnas ”superstjärnorna”, men dessa stjärnor kommer därför också att kunna och vilja göra det svårt för nya artister etc. att ta sig fram. Forskarna beskriver sin analys så här:

superstarThe paper builds an overlapping-generations model of artists with three features: (i) the number of highly talented artists in a given period is positively linked to the number of young artists starting the career in the previous period; (ii) artistic markets are superstar markets; iii) promotion expenditures play an important role in determining market shares. In this framework, the paper analyzes the consequences for high-quality artistic creation of changes in the length of the copyright term, increases in market size, and progress in some communication technologies. It is shown that increasing superstars’ returns do not always increase the expected return to starting an artistic career. As a result, in the long run, longer copyrights do not always stimulate artistic creation.

Det finns en tendens i debatten om upphovsrätt att inta dogmatiska hållningar, antingen att copyright etc. är entydigt gynnsam eller att copyright etc. är entydigt negativ för skapandet. Jag tror att det är dags för lite mer ödmjukhet.

Se även inläggen ”Splittring om fildelning” och ”Behövs upphovsrätt för musik?”.

Subjektiva poliser

Ibland föreställer man sig att rättssystemets företrädare alltid gör sitt bästa för att upprätthålla lag och ordning utan hänsyn till person eller faktorer av ekonomiskt eller politiskt slag. Det verkar inte stämma helt och hållet. I den nya studien ”Political Economy at Any Speed: What Determines Traffic Citations?” av Michael Makowsky och Thomas Stratmann, publicerad i American Economic Review (preliminär gratisversion här), konstateras följande:

polis bot

Fines for speeding are not solely determined by an objective standard of law enforcement. We find evidence that the likelihood and dollar amounts of fines are decreasing functions of local property tax revenue. Further, the likelihood of receiving a speeding fine is higher in towns that are in a fiscal crunch caused by a rejected increase in the property tax limit. We show that officers use drivers’ differences in opportunity costs of contesting a fine as a criterion for whether to issue a speeding ticket, and, in the event of a ticket, the dollar amount of the fine. We also present evidence that officers are not completely race and gender blind in issuing tickets.

Nu är förstås polissystemen i USA och Sverige annorlunda organiserade, men resultaten tyder bl.a. på att den lokala polisen tar hänsyn till kommunens ekonomisk-politiska situation. Även delstatspolisen är mer benägen att bötfälla trafikanter från andra delstater. Talar detta mot att kommunalisera den svenska polisen? Om polisen är statlig kanske det leder till större likabehandling.

Se även inlägget ”Optimala straff efterlyses”.

Dålig kunskap om lagar

marijuanaAtt hot om straff tenderar att reducera brottsligheten stämmer i regel, men det förutsätter att potentiella brottslingar tror att straff kan komma att utdelas. Tror man att handling x är förknippad med ett lindrigt straff kan man tänkas vara mer benägen att utföra den, jämfört med om man tror att handlingen är förknippad med ett hårt straff, helt oavsett hur den faktiska straffsatsen ser ut. En ny studie, ”Do Citizens Know Whether Their State Has Decriminalized Marijuana?”, publicerad i Review of Law & Economics (preliminär gratisversion här), undersöker om medborgare i de amerikanske delstater som har avkriminaliserat användande av marijuana tror att straffsatsen är lindrig i högre grad än medborgare i andra delstater:

Using national survey data, we find that the percentages who believe they could be jailed for marijuana possession are quite similar in both states that have removed those penalties and those that have not. Our results help to clarify why statistical studies have found inconsistent support for an effect of decriminalization on marijuana possession.

Här tycks det alltså vara så att de flesta inte känner till att straffen har blivit lindrigare, vilket skulle kunna förklara varför många studier inte har funnit ökat användande av marijuana efter avkriminalisering. Dock visar studien att erfarna användare av marijuana är rätt kunniga om sin delstats lagstiftning på området, så kunskapsluckan kanske mer påverkar förekomsten av nya användare än hur mycket redan existerande användare konsumerar.

Se även inläggen ”Har Alvendal rätt om brott och straff?”, ”Sannolikhet att åka fast avskräcker”,  ”Är narkotikaförbudet ändamålsenligt?” och ”Optimala straff efterlyses”.

Tre lästips

  1. Om barnläkaren och vad som hände på Karolinska Universitetssjukhuset.
  2. Sannolikheten för att den terrorrmisstänkte svensken i Pakistan är skyldig.
  3. En Chicago-ekonoms motattack mot Paul Krugman.

Meningslösa straff

Professor Hans Kelsen påpekar i ”Foundations of Democracy”, publicerad i Ethics, en logisk spänning hos många som utgår från att människor har en fri vilja:

kelsen2To attach punishment or reward to human behavior does not only not exclude the causal determination of this behavior but necessarily presupposes the possibility of such determination. For punishment is attached to certain behavior because it is supposed that man will refrain from such behavior out of fear of the punishment; and reward is attached to certain behavior because it is supposed that man will behave in this way out of the wish to merit the reward. If man’s behavior, and that means, in the last analysis, his will, were not determinable by definite causes, a normative order regulating his behavior by attaching punishment or reward to it and thus establishing his responsibility would be meaningless.

Bertrand Russell var inne på en liknande tankegång.

Hädelselag i Sverige?

tuve skånbergEn ny lag mot religionskritik har införts på Irland. Nu visar det sig att den ledande kristne aktivisten och kristdemokratiske politikern Tuve Skånberg står fast vid sin tidigare hållning, att en hädelselag bör införas i Sverige. Riktigt lika långt som Irland vill han dock inte gå. Han inspireras istället av vårt västra grannland:

Den norska blasfemiparagrafen stipulerar att den som “på ett kränkande och sårande sätt visar ringaktning för någon trosbekännelse” kan dömas till upp till sex månaders fängelse.

Vad skulle straffas med upp till sex månaders fängelse, anser Tuve? T.ex. detta:

Därför bör det inte vara tillåtet med organiserade försök att mota tillbaka en specifik religion, exempelvis genom att samla in namnunderskrifter mot ett moskébygge i en stadsdel.

Hotet mot friheten kommer inte alltid från vänster, det är ett som är säkert.

Se även kritik mot den irländska lagen av Christian Bjørnskov och Eugene Volokh samt John Stuarts Mills argumentation för yttrandefrihet i On Liberty, kapitel II. Media: Dagen, SvD.

För- och nackdelar med nämndemän

Mårten Schultz argumenterar för att ta bort nämndemännen:

Men förtroendeproblemet med nämndemännen kanske inte står att finna i att de har fel ålder, hudfärg eller klädsel – utan att allmänheten inte vill ha sin granne i domstolen över huvud taget. Allmänheten vill ha juridiskt kompetenta domare att lösa juridiska saker.

Stefan Voigt påpekar å andra sidan i ”The Effects of Lay Participation in Courts – A Cross-Country Analysis”, publicerad i European Journal of Political Economy (preliminär gratisversion här), att det även har framförts argument för nämndemän (och motsvarande). Han formulerar, utifrån existerande litteratur, sex hypotester om hur nämndemän (och motsvarande) kan tänkas förbättra det juridiska beslutsfattandet och fyra hypoteser om hur de kan tänkas förbättra det politiska systemets funktionssätt mer allmänt:

  1. ”In countries with lay participation in judicial decision-making, mistakes in judicial fact-finding will occur less frequently than in countries without lay participation.”
  2. ”Countries with lay participation in judicial decision-making enjoy factually more independent judiciaries than countries without lay participation, c.p.”
  3. ”Countries that use lay persons in judicial decision-making are expected to experience higher levels of judicial accountability than countries that do not, c.p.”
  4. ”In countries with lay participation in judicial decision-making, the judiciary should, c.p., be less corrupt than in countries without lay participation.”
  5. ”[L]ay participation should lead to higher levels in the rule of law.”
  6. ”The quality of justice perceived by citizens is higher with lay participation than without, c.p.”
  7. ”In countries that use trial by jury, the population will be more knowledgeable concerning its legal order than in countries that do not use trial by jury.”
  8. ”Countries that use trial by jury should experience a higher general quality of governance.”
  9. ”In countries with trial by jury, fear of the judiciary is substantially lower than in countries without trial by jury.”
  10. ”Trial by jury induces a discourse concerning right and wrong onto society which, in turn, does not only improve the knowledge concerning the legal system but also increases the legitimacy of the entire political system.”

Voigt undersöker sedan i en tvärsnittsstudie sambandet mellan användande av nämndemän (och motsvarande) och några av de utfallsvariabler som identifieras i hypoteserna. Data har han själv samlat in via en enkät som han har skickat till justitiedepartementen i ett 80-tal länder. Effekterna förefaller små:

[L]ay participation has some positive effects on the judicial system (in terms of higher levels of de facto judicial independence and lower levels of corruption within the judiciary) but the effects on general governance indicators as well as on economic variables appear very uncertain.

Dessa modesta effekter får vägas mot bristen på juridisk kompetens hos nämndemän (och motsvarande). Jag lutar, tentativt, åt samma slutsats som Mårten Schultz.

De lege lata, de lege ferenda

Återigen blossar debatten om barnläkaren och det avlidna spädbarnet upp. Det tycks mig som om två saker inte riktigt hålls isär:

  1. Har läkaren agerat i enlighet med lagen? (En faktafråga.)
  2. Hur bör lagen se ut? (En normativ fråga.)

Den första frågan är jag och få andra, förutom de i fallet direkt inblandade, inte kompetenta att bedöma. Rättsprocessen får ha sin gång. Men den andra frågan har jag synpunkter på, och den allmänna debatten skulle enligt min uppfattning vinna på om fler lade fram sina argument i den istället för i den första.

Vad tycker jag då? Jag har sympati för Groningen-protokollet och anser att våra lagstiftare bör inspireras av det. Överdoser behöver inte vara fel.

Media: Dagen1, Dagen2, SvD, DN. Bloggkommentarer: Mårten Schultz och Jakob Heidbrink.

Gäller sexköpslagen lån?

I Sverige är det olagligt att betala någon för sexuella tjänster – men är det också olagligt att ge något ett lån i utbyte mot sexuella tjänster? Om inte undrar jag om en sådan utökning av lagen inte vore konsekvent. Ty ett lån tas under förutsättning att den förväntade nettoförmånen av lånet är positiv, och genom att få sex i utbyte mot ett lån förmedlar långivaren därigenom ett slags ersättning.* Dessutom ter det sig möjligt för en köpare av sexuella tjänster att hävda att en av polisen noterad betalning utgjorde ett lån, vilket då skulle kunna fria honom.

Konsekvens givet existensen av sexköpslagen är en sak; om den överhuvudtaget bör finnas är en annan. Om det senare säger docent Schultz och dr Heidbrink det mesta som behöver sägas.

___________________________
*Om man tycker att ett lån inte kan ses som en förväntad nettoförmån för låntagaren per definition, skulle man kanske kunna definiera ett lån (x) som ett slags ersättning i sexköpslagens mening om x(1+rp) < [x*(1+rb*(1-t))], där rp är räntesats på lånet, rb är riskfri ränta (t.ex. vid insättning av ett belopp på bank) och där t är skattesats. (Jag infogar inget ränteavdrag i vänsterledet, eftersom jag antar att lånet inte officiellt registreras som lån.) Dvs. om den prostituerade har haft möjlighet att placera beloppet så att det, efter skatt, överstiger det belopp som betalas tillbaka, då skulle långivaren kunna anses skyldig till sexköp i lagens mening.

Se tidigare inlägg: ”Gratis prostituerade”, ”Legalisera sexköp”, ”Förenklad syn på prostitution” och ”Prostitution som rationellt val”.

Irrationella trafikregler

Många trafikregler skapar stor ineffektivitet, i synnerhet tidsslöseri, utan att säkerheten ökar nämnvärt. Därför förespråkar jag en uppmjukning och, om så inte sker, att människor tar ”ta lagen i egna händer” och mjukar upp dem ändå. Två exempel på trafikregler som redan är uppmjukade och som vinner mitt gillande:

  • Att det numera i praktiken är fullt accepterat i Sverige att fotgängare går mot rött ljus, när de bedömer att det är säkert.
  • Möjligheten att som bilförare i USA få svänga till höger vid rött ljus, om man lämnar företräde.

cyklingOm man istället beivrar överträdelser av ett förbud att gå mot röd gubbe leder detta till att människor står och väntar, helt oavsett hur trafiksituationen ser ut. Detta skapar stora aggregerade kostnader i termer av tidsförspillan och irritation. Och om man, som i Sverige, förbjuder bilar att svänga till höger vid rött ljus, innebär det likaså att en massa bilister står och väntar vid rött ljus, helt oavsett hur trafiksituationen ser ut. Även det skapar stora kostnader. Uppmjukade regler möjliggör för trafikanter att göra vettiga avvägningar, så att de, när trafiksituationen så tillåter, kan ta sig fram effektivt.

I linje med detta tänkande föreslår jag, utöver det jag just har nämnt, bl.a. följande:

  • Avskaffa ”zebralagen”, som tvingar bilister, cyklister i uppförsbackar och bussar med många passagerare att stanna ideligen, eftersom fotgängare går rakt ut i gatan utan hänsyn till trafiksituationen. Detta skapar ineffektivitet eftersom avvägningar om vem som bör ha företräde har ersatts av ett ”jag-har-rätt-att-gå-ut-i-gatan-oavsett-trafiksituation”-tänkande. Dessutom ökar olyckorna av detta, och trafiken blir ryckigare, vilket inte gynnar miljön.
  • Färre trafikljus och fler rondeller.
  • Tillåt cyklister att cykla på trottoarer, övergångsställen och mot trafiken på enkelriktade gator, under regeln lämna företräde och när trafiksituationen så tillåter.

Vad tycker ni om denna vision om ett mindre reglerat trafikliv? Och håller ni med om att personer som bryter mot dessa regler på ett ansvarsfullt sätt ska välkomnas, istället för att, som nu regelmässigt sker på tidningarnas insändarsidor, skällas ut av vardagsfascisterna? Därmed inte sagt att alla trafikregeler ska tas bort – det vore att gå från den ena ineffektiva hörnlösningen till den andra. Fram för trafik på den gyllene medelvägen!

Bör utpressning legaliseras?

Det finns en typ av utpressning, som på engelska heter blackmail, och som kännetecknas av följande två egenskaper:

(a) a declaration of INTENTION to act (or refrain from acting) in a legally permissible (and non-obligatory) way which the target of blackmail would (it is thought) find unwelcome; accompanied by (b) an offer not to carry out the intention on condition of receiving legally permissible compensation.*

Denna definition är hämtad från en artikel av professor Saul Smilansky om denna typ av utpressning i Encyclopedia of Ethics. Typexemplet är en man som hotar att avslöja en annan mans kärleksaffär om han inte får en viss summa pengar. Den intressanta fråga som ställs i artikeln är: Varför är denna typ av utpressning, som består av delar som i sig är legalt acceptabla, i regel olaglig?

Det enda rättfärdigande som Smilansky menar håller är ett konsekvensetisk resonemang: att just denna typ av handling skulle skapa så mycket oro hos individer att den av det skälet bör vara förbjuden. Notera att många liknande handlingar inte är förbjudna, som när fackföreningsmedlemmar hotar att sluta arbeta om de inte får högre lön eller när en granne säger till en annan att han sätter uppe ett högt staket om han inte får viss ersättning. Det är just när privatlivet är involverat som många verkar vilja ha förbud. Är ett förbud egentligen motiverat med personlig oro som  grund? Eller finns andra sätt att rättfärdiga förbud? Om inte kanske det är dags att överväga en legalisering?

_________________

*Den typ av utpressning, som på engelska heter extortion, innefattar en handling som i sig är olaglig, t.ex. hot om våld. Det är inte den typen vi diskuterar här.

Ökar våldsfilmer våldsbrotten?

våldsfilmNej, tvärtom. Våldsbrotten minskar som ett resultat av våldsfilmer på bio, i alla fall på kort sikt, beroende på att våldsbenägna personer ser dem och avhåller sig från att dricka och bråka på annat håll. Det visar en ny studie av Gordon Dahl och Stefano DellaVigna, ”Does Movie Violence Increase Violent Crime?”, publicerad i Quarterly Journal of Economics (preliminär gratisversion här).

We find that violent crime decreases on days with larger theater audiences for violent movies. The effect is partly due to voluntary incapacitation: between 6 P.M. and 12 A.M., a one million increase in the audience for violent movies reduces violent crime by 1.1% to 1.3%. After exposure to the movie, between 12 A.M. and 6 A.M., violent crime is reduced by an even larger percent. This finding is explained by the self-selection of violent individuals into violent movie attendance, leading to a substitution away from more volatile activities. In particular, movie attendance appears to reduce alcohol consumption.

Så skicka dina allmänt våldsbenägna ungdomar på våldsfilm kommande helg! Annars är risken stor att de gör värre saker. Och heja på avskaffandet av filmcensuren.

Manligt toalettbeteende

I ett domslut från en domstol i Florida beskrivs ett domslut i en lägre instans rörande vårdnad om en 15-årig pojke:

It went on to find that the child … had ”unmanlike” toilet behavior. … [Footnote: The child would sit to urinate …]

Är det omanligt att sitta ned och kissa? Är det i så fall dåligt att vara omanlig? Eller kan det rentav finnas fördelar med att pojkar och män sitter ned och kissar (t.ex. mindre tjat om att fälla ned toalettsitsen)?

Bortom straff

Den alltid lika innovative professor Bruno Frey anför i ”Punishment – and Beyond” att förlitandet på straff för att reducera brottsligheten är överdrivet, dels därför att straff medför nackdelar och dels därför att det finns alternativ till straff. Frey menar att straff medför följande nackdelar:

  • freyBrottslingar kan vilja bli straffade.
  • Straff medför svårigheter för brottslingar att senare försörja sig lagligt.
  • Maximumstraffen är för låga för att avskräcka.
  • Fängelsestraff utbildar brottslingar i brottslighet.
  • Oskyldiga straffas ibland.
  • Suboptimala straff utdelas regelmässigt.
  • En intrisikal vilja att bete sig väl kan motverkas av straff.
  • Straff har inte en avskräckande effekt på omedvetna lagbrott.

Dessa två alternativ till straff menar han bör ges större utrymme för att stimulera ett icke-kriminellt beteende:

  • Ökad möjlighet att återgå till vanligt liv: ”A totally different approach considers the situation of people engaged in unlawful activities and seeks to raise the benefits of exiting by providing such persons with attractive opportunities in the lawful sector: they are not punished; instead, they are offered a new identity and satisfactory employment options so that they can start a new life.”
  • Belöning av gott beteende: ”Instead of punishing people for behaving illegally, persons acting legally can be rewarded in various ways. Individuals and firms can be commended for behaving as ‘good citizens’ by handing out orders, medals, prizes, and other awards.”

Jag är personligen inte övertygad om att dessa två metoder bör ersätta straff (som trots allt tycks kunna ha en avskräckande effekt: se härhär och här). Snarare torde de kunna komplettera straff. Angående den sista metoden kan belöningar också bidra till högre produktivitet på arbetet och till ökad blodgivning.

Tjafs om jäv

Antag att det finns en lag som förbjuder mord. Antag att det finns en domare som stöder lagen på denna punkt — kanske t.o.m. genom medlemskap i föreningen ”Vi som anser att mord ska vara olagligt”. Antag att denna domare ska döma i ett fall där en person står åtalad för mord. Är domaren jävig? Jag kan inte se hur man kan anse det. (Anser man det torde väldigt få kunna komma i fråga som domare.) Ty vad domaren har för normativ inställning till lagen är irrelevant för hans faktabedömning i frågan om den åtalade personen har begått den handling som lagen förbjuder eller ej. Det finns, som jag ser det, inga skäl att tro att sannolikheten för att en domare som ogillar mord dömer en oskyldig är högre än sannolikheten för att en domare som gillar mord gör det. Vilket intresse skulle en domare av det förra slaget ha av att inte opartiskt låta sig styras av fakta?

Kanske inte, medger måhända de som anför jäv, i faktafrågan som gäller om den åtalade är skyldig eller oskyldig, men däremot i bestämningen av straffet om den åtalade befinns skyldig. Där finns eventuellt ett subjektivt inslag, och en domare som ogillar mord och befinner en mordåtalad skyldig på sakliga grunder kan utdöma hårdare straff än en domare som är neutral till eller som gillar mord. Nja, kanske, men här vill jag anföra två invändningar.

  1. Val av straffhårdhet sker inte godtyckligt utan efter vissa specificerade kriterier som lägger restriktioner på personliga uppfattningar hos domaren.
  2. I vilket fall kan en domare aldrig utdöma hårdare straff än det maximala straff som lagstiftaren har stipulerat, och det förefaller mig, i den mån subjektivitet är ofrånkomlig i utdömandet av straff, principiellt inte mer rätt (eller fel) att en domare som gillar mord väljer ett lindrigt straff än att en domare som ogillar mord väljer ett hårt straff än att en neutral domare väljer ett intermediärt straff.

Diskussionen om jäv i Pirate Bay-målet ter sig därför, med mitt sätt att resonera, som mycket märklig. Förvisso kan man diskutera lagstiftningens innehåll, men den diskussionen bör hållas för sig.

Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, AB1, AB2, Sydsv, Dagen. Bloggkommentar: Docent Schultz och dr Heidbrink.

Ska intellektuellt ägande skyddas?

Magnus Wiberg hävdar följande:

Med utgångpunkt från ovan anförda exempel och nationalekonomisk forskning menar jag att den intellektuella äganderätten inte är nödvändig för att öka mängden innovationer.

Hans slutsats får stöd av tre artiklar i maj-numret av American Economic Review:

  • spinning jenny”A Model of Discovery” av Michele Boldrin och David Levine: ”Overwhelming empirical evidence shows that strengthening patents has little, or no, positive effect on innovation, which is most puzzling for standard theory. We argue that, even if it ‘looks like’ there is a fixed cost of creation, in fact there is none. We argue instead that the discovery activity is best represented by a decreasing returns technology in which the first few units of new knowledge are so valuable that, for a while, they are optimally invested in producing further knowledge instead of making copies of themselves or producing consumption.”
  • ”The Empirical Impact of Intellectually Property Rights on Innovation: Puzzles and Clues” av Josh Lerner: ”This paper examined the impact of changes in patent policy on innovation. Rather than analyzing a single case, I studied 177 of the most significant shifts in patent policy across 60 countries and 150 years. Adjusting for the change in overall patenting, the impact of patent protection–enhancing shifts on applications by residents was actually negative.”
  • ”Intellectual Property Rights, the Industrial Revolution, and the Beginnings of Modern Economic Growth” av Joel Mokyr: ”The importance of the patent system in the British Industrial Revolution has to be scaled down. Inventors were not all motivated primarily by a desire to maximize income income … Much of the reward was indirect, through ‘honor,’ which was clearly a reflection of the importance of signaling and reputation in this world. Nor can we altogether rule out any role for altruism, as well as a direct utility from being able to solve hard problems—what could be termed the ‘crossword puzzle’ motive.”

Det förefaller alltså tveksamt om den intellektuella äganderätten bidrar till innovationer och ekonomisk utveckling. Det finns t.o.m. tecken på en negativ effekt.

Se även de tidigare inläggen ”Splittring om fildelning” och ”Behövs upphovsrätt för musik?” samt Jesper Roine i denna fråga.

Är straff i förväg verkligen fel?

Det ter sig nog självklart för de flesta att en person enbart ska kunna straffas efter ett begånget brott. Utgångspunkten torde vara att oskyldiga inte ska straffas och att en person som inte har begått ett brott är oskyldig. Men är denna hållning självklar? I ”Time and Punishment”, publicerad i Analysis, argumenterar Christopher New för följande:

Contrary to our intuitions, there would not be anything wrong with punishing someone before he committed an offence, if only we could be sure beyond reasonable doubt that he intended to and would in fact commit it.

Detta synsätt säger alltså att det inte är moraliska utan epistemiska skäl som avgör om vi bör straffa personer före brott begås. Om vi accepterar att döma en person utifrån en bedömning av skuld bortom allt rimligt tvivel efter ett brott är begånget, varför inte också acceptera att döma en person utifrån samma bevisningsgrad före brottet begås? Risken att döma en oskyldig torde vara densamma i båda fallen, om vårt beviskrav är detsamma och om vi kan möta det lika bra. (New menar att vi troligen kan möta det lika bra. Har han rätt?)

Chaospet påpekar att detta synsätt kanske ter sig särskilt attraktivt i ett kompatibilistiskt perspektiv:

straff

Böter för läskig pirat

carl_lundstrom1Om domen mot Pirate Bay står sig är blir de fyra dömda skyldiga att betala 30 mkr i böter. Eftersom tre av dem inte har några pengar att tala om blir det Carl Lundström som får stå för betalningen.  Är inte detta något att fröjdas över, helt oavsett vad man tycker om domen i sak, eftersom Lundström inte bara har sympatier för och kontakter med utan också har bidragit med pengar till olika invandringsfientliga organisationer (t.ex. Nationaldemokraterna)?

En kartläggande artikel i Magasinet Filter klargör varifråns hans ogillande av invandrare kommer:

– Jag var 14 eller något sådant och hade vunnit en serietidning, en 91:an eller Lilla Fridolf, efter en pilkastning på Gröna Lund. Och när jag står där som gladast över detta så kommer det fram tre stycken invandrarungdomar och ställer sig och pratar och tar ifrån mig den där tidningen. En rullar ihop den och kör den i magen på mig, bara för att visa: ”Det här är min tidning nu, stick!”

Det man är med om i sin ungdom kan onekligen sätta sina spår. Om Carl Lundström nu förlorar 30 mkr kanske han framöver t.ex. inte längre har råd att förnya sitt abonnemang på Folkets Nyheter, en tidskrift som ges ut av Skandinaviens största distributör av vit makt-musik? Så synd.

Se även Anders Sandbergs intressanta analys av varför så många anser fildelning acceptabel.
Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6AB1, AB2, AB3, AB4, AB5Dagen, Sydsv1, Sydsv2 

Optimala straff efterlyses

rattvisa

Vissa straffas hårdare än andra för ett givet brott, enligt studien ”The Determinants of Punishment” av Edward Glaeser och Bruce Sacerdote:

Among vehicular homicides, drivers who kill women get 56 percent longer sentences. Drivers who kill blacks get 53 percent shorter sentences.

Detta resultat är inte förenligt med den optimala bestraffningsteori som ekonomipristagaren Gary Becker har formulerat och där slumpmässiga brottsoffers karaktär inte ska spela någon roll för det straff som utdelas. Forskarna föreslår som förklaring att de som dömer istället utgår från hämndbegär och idéer om i vilken grad olika förövare är värda att straffas. Tre möjliga implikationer:

  1. De som dömer (eller de som utformar lagar och instruktioner till de som dömer) bör genom filosofisk reflexion kunna inse att ingen är värd att straffas mer än någon annan, eftersom ingen har fri vilja.
  2. De som dömer (eller de som utformar lagar instruktioner till de som dömer) bör därför ta till sig den optimala bestraffningsteorin, som utgår från att straff ska utformas för att minimera brottsligheten (så länge detta är kostnadseffektivt), inte för att vedergälla.
  3. I den mån domare är bättre på att följa punkt 1 och 2 än nämndemän, utgör det ett argument för minskat användande av lekmän vid dömande.

Om man bortser från utdelningen av straff vid trafikdödande, som alltså inte följer punkt 2, finner Glaeser och Sacerdote faktiskt att den optimala bestraffningsteorin i hög grad efterlevs: straffen är längre ju lägre den förväntade sannolikheten för att åka fast är; straffen är hårdare ju lägre avskräckningselasticiteten är; och straffen är längre ju högre återfallsfrekvensen är. Som forskarna konstaterar:

Both optimal punishment and a taste for vengeance appear to drive sentencing in homicides.

Det senare är jag alltså inte förtjust i.

Se även de tidigare inläggen ”Brott och straff””Kan hämndbegäret inte tämjas?”, ”Har Alvendal rätt om brott och straff?””Hårdare fängelser och återfall i brott””Hårdare straff kan öka brottsligheten””Fransk insikt om brott och straff” , ”Hur kan straff motiveras?”, ”Hur hårda ska straffen vara?”, ”Det ineffektiva dödsstraffet” och ”Primitiv syn på brottslingar”.
Se även Mårten Schultz och Jakob Heidbrink om nämndemän.

Skilj på lag och moral

hlahartEnligt H.L.A. Hart, i ”Positivism and the Separation of Law and Morals”, publicerad i Harvard Law Review, innefattar den rättspositivism som Jeremy Bentham och John Austin formulerade följande två huvudpunkter:

[F]irst, in the absence of an expressed constitutional or legal provision, it could not follow from the mere fact that a rule violated standards of morality that it was not a rule of law; and, conversely, it could not follow from the mere fact that a rule was morally desirable that it was a rule of law.

Någon däremot?

Se även Matthew Kramers bok In Defense of Legal Positivism samt min artikel ”Legal Positivism and Property Rights”.

I delo med rättvisan

Min kollega Johan visade mig igår en annons i DN. Är det något jag inte skulle vilja läsa på morgonen, vore det en uppmaning av detta slag från det amerikanska rättsväsendet (om den var riktad till mig, alltså):

tredsko

Hur vanligt är det att utländska domstolar annonserar på detta sätt i svenska tidningar? Med ”tredskodom” avses förresten följande:

Tredskodom kallas i svensk rätt en dom som avkunnas mot den part som efter kallelse till rättegångsförhandling ändå inte infunnit sig till förhandlingen. Tredskodom kan också i vissa fall meddelas om part inte lämnar in skriftligt yttrande i tid. Reglerna om tredskodom återfinns i 44 kap rättegångsbalken. … Uteblir part från förhandling kan tredskodom meddelas. Innebörden av tredskodomen är då att kärandens yrkande fastställs, det vill säga att den part som uteblir förlorar målet.

Tips: Johan Eklund

Är det rätt att döda i självförsvar?

Är det bara jag som finner det märkligt att så få ifrågasätter rätten att döda andra för att skydda sitt eget liv? Jag gissar att den inte ifrågasätts pga. en biologiskt grundad egoism: vi ser det som självklart att vårt eget liv måste skyddas till varje pris. Våra egna gener ska leva vidare, är vi programmerade att tänka. Och jag gissar att detta biologiskt grundade tänkande är så starkt att moraliska överväganden får flyga och fara.

Judith Jarvis Thomson

Judith Jarvis Thomson

En som faktiskt försöker sig på att hävda det moraliskt riktiga i att i vissa fall döda i självförsvar om det egna livet hotas är Judith Jarvis Thomson. I artikeln ”Self-Defense” diskuterar hon sådana fall, t.ex. dessa:

  • När du kommer att dö om du inte använder ett raketgevär för att skjuta mot en lastbil som körs rakt emot dig av en man som du vet hatar dig.
  • När du kommer att dö om du inte använder ett raketgevär för att skjuta mot en lastbil som körs rakt emot dig av en man som du inte vet hatar dig.
  • När du kommer att dö om du inte flyttar på dig när en elak man puffar ner en annan, otroligt fet man från en klippa rakt ovanför dig.

Thomson skriver:

In short, I suggest that what makes it permissible for you to kill the two drivers and the fat man is the fact that they will otherwise violate your rights that they not kill you, and therefore lack rights that you not kill them.

Jag finner inte detta försök till motivering övertygande, ty varför ska personer som dödar dig om du inte dödar dem anses sakna en rätt till liv? Är det något som vi bara kan postulera?

Särskilt problematiskt borde ett sådant resonemang vara för personer som utgår från begrepp som ”livets okränkbarhet” och ”alla människors lika värde”. Om människolivet är okränkbart, hur kan man motivera ett aktivt dödande av personer som annars dödar dig? Är det inte att kränka deras liv? Att de annars kränker ditt liv är sant, men det är irrelevant i sammanhanget. Om du dödar dem kränker du deras liv. Punkt. Och ta detta med alla människors lika värde. I de tre situationerna ovan dör en person oavsett hur du handlar: du eller de andra. Men vad ger dig etiskt företräde att döda dem? Är ditt liv värt mer än deras? Kanske menar de som talar om ”livets okränkbarhet” och ”alla människors lika värde” att dessa begrepp inte ska tolkas bokstavligt utan bara tillämpas ibland, när det passar. Så kan man förstås resonera, men då faller väl hela poängen med att använda dessa begrepp? Ty anförs de inte som centrala just därför att subjektivitet gällande dödande och annan behandling ska undvikas?

Om du anser att man bör ha rätt att döda i självförsvar om resultatet annars blir att du dör, hur motiverar du den uppfattningen? Särskilt intresserad av ditt svar är jag om du anser att livet är ”okränkbart” och att alla människor har ”lika värde”.

Argument för frihet

Hugo Black, under många år domare i USA:s högsta domstol, om yttrandefrihet:

Freedoms of speech, press, petition and assembly guaranteed by the First Amendment must be accorded to the ideas we hate or sooner or later they will be denied to the ideas we cherish.

Apropå att våld brukas mot företrädare för politiska partier i Sverige.

Är Europa bättre än USA på att följa folkrätten?

Vid internationella konflikter framträder i regel någon folkrättsjurist i media och klargör vem som gör rätt och vem som gör fel. Inte sällan kritiseras USA. De två juristprofessorerna Jack Goldsmith och  Eric Posner klargör härvidlag något intressant:

In fact, Europe’s commitment to international law is largely rhetorical. Like the Bush administration, Europeans obey international law when it advances their interests and discard it when it does not. … Why, then, do so many people believe the U.S. and Europe have different attitudes toward international law? Partially this is because American politicians frequently express their skepticism about international law, while European politicians loudly proclaim its central role in their value systems, even when they are defying it. 

Frågan är om europeiska jurister också tenderar att förbise att europeiska stater inte de facto är så mycket duktigare än USA på att följa internationell rätt. Min skepsis mot folkrätten som fenomen är fortsatt stark.

Se det tidigare inlägget ”Den tveksamma folkrätten” samt ovan nämnda juristers bok The Limits of International Law (Oxford University Press).

Kristendomens konstruktion av fri vilja

nietzsche2I Götzendämmerung skriver Friedrich Nietzsche:

Today we no longer have any tolerance for the idea of ”free will”: we see it only too clearly for what it really is — the foulest of all theological fictions, intended to make mankind ”responsible” in a religious sense — that is, dependent upon priests. … And there is in our eyes no more radical opposition than that of the theologians, who continue to infect the innocence of becoming by means of the concepts of a ”moral world-order,” ”guilt,” and ”punishment.” Christianity is religion for the executioner.

Ja, utan fiktionen om fri vilja krackelerar den kristna religionen. Utan fri vilja ingen skuld; utan skuld inget helvetesstraff; utan helvetesstraff inget behov av fräslning och Jesus som offerlamm. Dags för dekonstruktion! Och varför inte börja på julafton?

Se de tidigare inläggen ”Människan har inget ansvar” och ”Kan hämndbegäret inte tämjas?” samt “Det förkastliga begreppet synd”, “Ayn Rand om arvssynden”, “Barndopets hemska grund” och “Jesus är en domare”.

Fri vilja som nyttig fiktion

Domare Richard Posner ger sitt juridiska perspektiv på innebörden och betydelsen av fri vilja:

The question for the law is not whether a defendant’s crime was the product of an exercise of free will, but whether attaching a penalty to the kind of conduct in which he engaged is likely to reduce the incidence of that conduct by making it more costly. If so, we say that his decision to engage in the conduct was culpable, was ”his fault.” We say he ”could have chosen” not to engage in the conduct. But probably, if we knew everything about his psychology, we would realize that his choice was foreordained. What we mean when we say that he ”had a choice” is that the penalty would have deterred most people from engaging in such behavior.

Jag instämmer helt. Fri vilja är en fiktion, men fiktioner kan vara bra att ha ibland. Vi talar och agerar som om brottslingen kunde ha valt att inte begå sina illdåd, fastän han inte kunde det, om det leder till goda konsekvenser.

Hur kan straff motiveras?

Om vi inte har fri vilja, vilket jag anser att vi inte har, är vi inte heller i genuin mening moraliskt ansvariga för våra handlingar. Då blir frågan hur det går att motivera att brottslingar straffas. Filosofiprofessorn Derek Pereboom för ett resonemang om detta med utgångspunkt i en analogi:

A view that would work draws an analogy between crime prevention and quarantine. Ferdinand Schoeman (1979) argues that if we have the right to quarantine people who are carriers of severe communicable diseases to protect society, then we also have the right to isolate the criminally dangerous to protect society. Schoeman’s claim is true independently of any legitimate attribution of strong accountability. If a child is infected with the Ebola virus because it has been passed on to her at birth by her parent, quarantine may nevertheless be justified. By analogy, suppose that someone poses a known danger to society by having demonstrated a sufficiently strong tendency to commit murder. Even if he is not in general a strongly accountable agent, society would nevertheless seem to have as much right to detain him as it does to quarantine a carrier of a deadly communicable disease who is not responsible for being a carrier.

Jag finner denna karantänsyn tilltalande. Till den kan dessutom läggas att straff har en avskräckande effekt, vilket utgör ytterligare en motivering till bestraffning även utan genuin moraliskt ansvar. Båda dessa grunder för straff tycks mig rationella, till skillnad från den primitiva syn som säger att det är rätt att straffa för att utkräva hämnd.

Juridisk analys av Mamma Mia

OBS! Läs bara om du känner till eller vill få reda på en central del av handlingen i Mamma Mia.

Det ska till en jurist för att analysera Mamma Mia! Närmare bestämt är det Sarah Lawsky som relaterar problemet med att bestämma vem som är pappa till Sophie till två rättsfall:

Sophie’s mother admits, at the end of the movie, that she simply does not know which man is Sophie’s father. … ”Well, one-third of a child is more than I ever thought I would have,” one of the men says. Each of the other men then indicates that he too now views himself as having one-third of a child.

Lawsky frågar sig om man kan se detta problem som analogt till ett fall där tre män var på jakt tillsammans och en av dem skadades av ett skott utan att det gick att fastställa vem av de andra två som hade skjutit. Båda hölls ansvariga. Eller kanske det snarare påminner om ett fall där ett barn skadades av en substans som hennes mamma använde och där det inte gick att fastslå vilken producent som hade tillverkat det aktuella medlet. Företagen hölls ansvariga i förhållande till sin marknadsandel.

Kollektivt ansvar och storfamiljer med många föräldrar i all ära. Ett DNA-test verkar enklare.

Åklagarnas oberoende och korruption

Rättssystemet i ett land kan vara mer eller mindre oberoende från den politiska makten. Professorn i juridik Anne van Aaken och professorerna i nationalekonomi Lars P. Feld och Stefan Voigt undersöker i en ny studie vilken effekt åklagarmyndigheternas formella och faktiska oberoende har på korruption. Deras hypotes:

[I]f prosecutors are subject to the directives of government members, then these government members could misuse this power to prevent the prosecution of crimes committed by people like themselves. This makes crimes – including corruption – more attractive and, hence, more likely. If prosecutors are, alternatively, independent from directives of government, then corruption levels are predicted to be lower.

För att undersöka saken empiriskt konstruerar de två helt nya mått på denna typ av oberoende och finner:

De facto PI [åklagarmyndigheternas faktiskt oberoende] turns out to be highly and robustly significant for explaining variation in perceived corruption: the more independent the prosecutors factually are, the lower the expected level of corruption, c.p.. De jure PI [åklagarmyndigheternas formella oberoende] has an unexpected sign: more independence is correlated with more corruption. But this variable never reaches conventional significance levels. We argue that the unexpected sign is the result of reversed causality.

I svensk konstitutionell diskussion lyser i regel frågor som rör rättssystemets oberoende från politiken med sin frånvaro. Vissa tecken på en ändrad syn står dock att finna. T.ex. återfinns denna skrivning i den sittande Grundlagsutredningens direktiv — inte om åklagarna men väl om domstolarna:

Mot denna bakgrund finns det nu skäl att överväga om det bör införas ett nytt särskilt kapitel i regeringsformen om domstolarna. Ett sådant kapitel skulle kunna markera domstolarnas särställning i förhållande till andra myndigheter, innehålla förklaringar om domarnas oberoende och oavsättlighet, ge uttryck för domstolarnas roll i det konstitutionella systemet samt möjligen också översiktligt beskriva deras förhållande till EG-domstolen och Europadomstolen.

Se ett tidigare inlägg om Stefan Voigts forskning, bl.a. om effekten av domstolars oberoende på ekonomisk tillväxt.

Japansk omoral

När man ska resa in i USA undrar landets immigrationsmyndighet om man har för avsikt att ägna sig åt omoraliska aktiviteter. Döm om min förvåning när jag idag upptäckte att den japanska tullen på den blankett man som besökare måste fylla i upplyser om följande:

Prohibited articles

(5) Obscene or immoral materials …

Hur ska man som besökare veta om man har sådant material i resväskan? Vad som utgör omoral är subjektivt, och även om stor intersubjektiv enighet skulle föreligga, är det ändå så att människor inte av offentliga representanter ska kritiseras eller bestraffas pga. omoral. Myndigheter bör därför på dokument relatera till objektiva regler, dvs. lagar.

(Jag kan lugna eventuellt oroliga läsare med att jag själv, trots allt, kände mig lugn: jag svarade följaktligen nej på frågan om jag medförde förbjudna artiklar och släpptes in.)

Hur ska ungdomar få det bättre?

Inkomstklyftorna rapporteras ha ökat. Under socialdemokratiskt styre, märk väl. (Se en prognos för i år här.) Ungdomar tycks ha fått det direkt sämre, i alla fall i Stockholm:

Svårigheter att få fast jobb och hög arbetslöshet spelar stor roll för de ungas låga inkomster.

Hur ska detta lösas? Nationalekonomen Per Skedinger har gått igenom all forskning om arbetsrättens betydelse för sysselsättningen. Magnus Henrekson och han sammanfattar:

En tydlig slutsats av forskningen är att en arbetsmarknad präglad av omfattande regleringar sänker sysselsättningsgraden för ungdomar och invandrare, precis de grupper som regeringen säger sig vara mest angelägen om att värna.

Men inte har Carin Jämtin tagit in detta budskap. Inte regeringen heller, även om den faktiskt gör en hel del annat nyttigt, som t.ex. inför jobbskatteavdrag. Nå Ungdomsstyrelsens generaldirektör Per Nilsson förstår också att lösningen inte ligger i att satsa på mer bidrag:

Man måste se till att unga får komma i arbete så att de kan försörja sig själva.

Problemet med nya stater

SvD:s ledarsida, president Bush, Carl Bildt och andra morrar mot Ryssland. Om mer än morrande är en klok strategi för väst är jag tveksam till. Ryssland är inte att leka med. Hursomhelst är situationen obehaglig och komplex, bl.a. eftersom det inte finns någon enighet om när en ny stat ska erkännas. Professor Eric Posner utvecklar:

For one thing, we can look at their elder sibling, Kosovo. Recognized by western countries but not by Russia or China, it declared independence from Serbia in 2008. Russia has made much of this precedent. “If you can decide that Kosovo is a state over our objections, we can decide that South Ossetia is a state over yours!” International law has little to say about the creation of states. … People should be more worried than they are by the fragmentation of states. Consider that shortly after World War II, there were around 60 states. Today, there are almost 200 (depending on how one counts quasi-states like Kosovo, and weird cases like Taiwan, which everyone has agreed is both a state (because it clearly has independence) and that is not a state (to mollify China), and there are even stranger beasts). A lot of this increase is due to decolonization, but in recent years, the main cause has been, essentially, ethnic separatism.

Kan man få drömma om en värld i vilken människor lever i harmoni och inte identifierar sig med sin etniska grupp och med sin nation?

Den tveksamma folkrätten

Jag har alltid känt mig lite tveksam inför begreppet och fenomenet folkrätt. Alltsomoftast framträder folkrättsjurister i media och konstaterar att land si och så har brutit mot folkrätten, vilket allmänt verkar uppfattas som att något fasansfullt har ägt rum. Men som icke-jurist har jag inte kunnat precisera vari min tveksamhet består.

Professorn i juridik vid University of Chicago Eric Posner är bättre lämpad för uppgiften. I en artikel* angriper han den förhärskande och naiva synen att stater är moraliskt klandervärda om de bryter mot folkrätten. T.ex. menar han att det inte går att hävda att folkrätten är moraliskt bindande därför att den bygger på samtycke, vilket den inte gör. Det går heller inte att hävda att den är moraliskt bindande därför att den medför goda konsekvenser, eftersom dess utformning är ett resultat av agerande av stater som ofta inte bryr sig om sina egna medborgares välmående, och än mindre andra staters medborgares välmående. Slutsats:

In our world, we cannot say that if a particular state complies with international law … or even treated compliance as a presumptive duty, the world would be a better place.

Se ett tidigare inlägg om Eric Posners ifrågasättande av ”mänskliga rättigheter”.

Uppdatering: Se även hans analys av vissa problem med ICC i Haag.

___________________

*Posner, Eric A. (2003). ”Do States Have a Moral Obligation to Obey International Law?Stanford Law Review, 55(5): 1901—1920.

Välfärd istället för mänskliga rättigheter

Professor Eric Posner

Professor Eric Posner

Jag ställer mig avvisande till begreppet mänskliga rättigheter (se här, här och här). Nu finner jag att juristprofessorn vid University of Chicago Eric Posner också gör det. I ”Human Welfare, Not Human Rights” skriver han:

”Human rights treaties play an important role in international relations but they lack a foundation in moral philosophy and doubts have been raised about their effectiveness for constraining states. Drawing on ideas from the literature on economic development, this paper argues that international concern should be focused on human welfare rather than on human rights. A focus on welfare has three advantages. First, the proposition that governments should advance the welfare of their populations enjoys broader international and philosophical support than do the various rights that are incorporated in the human rights treaties. Second, the human rights treaties are both too rigid and too vague—they do not allow governments to adopt reasonable policies that advance welfare at the expense of rights, and they do not set forth rules governing how states may trade off rights. A welfare treaty could provide guidance by supplying a maximand along with verifiable measures of compliance. Third, the human rights regime and international development policy work at cross-purposes. Development policy favors the poorest states, while the human rights regime condemns the states with the worst governments: unfortunately, the poorest states usually have the worst governments.”

Jag delar som sagt Posners skepsis mot ”mänskliga rättigheter” men är inte särskilt förtjust i hans alternativ. Att tänka sig att internationella avtal ska kunna resultera i miniminivåer på mänsklig välfärd ser jag som osannolikt — och jag befarar mer interventionism och tendenser att skapa ineffektiva och naiva internationella organisationer som ska övervaka och administera systemet. Men jag välkomnar problematiseringar av den nuvarande inriktningen, av detta och andra slag.

Raz om mänskliga rättigheter

Mänskliga rättigheter är i ropet. Men frågan är vad begreppet betyder och hur — och inte minst om — det kan motiveras filosofiskt. De traditionella försöken att definiera och försvara det kritiseras i en ny uppsats av professor Joseph Raz, ”Human Rights without Foundations”.* Abstract:

”Using the accounts of Gewirth and Griffin as examples, the article criticises accounts of human rights as those are understood in human rights practices, which regard them as rights all human beings have in virtue of their humanity. Instead it suggests that (with Rawls) human rights set the limits to the sovereignty of the state, but criticises Rawls conflation of sovereignty with legitimate authority. The resulting conception takes human rights, like other rights, to be contingent on social conditions, and in particular on the nature of the international system.”

Se ett tidigare inlägg på detta tema.

________________________

*Kommande i Philosophy of International Law.

Att ångra ett brott

En sak jag tycker om med rättssystemet är att det uträttar sina sysslor utan att bry sig om människors inställning. Har man gjort x så utmäts straffet y, oavsett om ett brottsoffer är upprört och oavsett om en gärningsman visar prov på ånger.

Detta med ånger kan man betrakta från två utgångspunkter. I det ena fallet finner jag det tilltalande, i det andra inte. Den första utgångspunkten är att se ånger som ett uttryck för en ändrad inställning hos en gärningsman, vilket kan tolkas som en minskad sannolikhet för fler brott från denne framöver. Utmärkt. Den andra utgångspunkten är att se ånger som en personlig upprättelse för brottsoffret. ”Om han bara kunde ångra sig, då blir effekten av hans brott något mer uthärdlig. Om han bara kunde be om förlåtelse.” Detta förstår jag inte alls. Effekten av brottet har redan inträffat. Inget blir bättre på ett personligt plan av att någon ångrar sig. Pernilla Hellgrens pappa verkar hålla med mig.

Men i ingetdera fallet anser jag att straffutmätningen ska påverkas av uttalad ånger. Detta må uppfattas som cyniskt, men hur kan man lita på uttalad ånger? Om gärningsmannen vet att straffet reduceras om han ber om förlåtelse e.d. finns det väl ingen som inte skulle be om förlåtelse?

Jo, kanske en: Meursault, huvudpersonen i Albert Camus roman The Outsider. Åklagaren går till angrepp:

”‘Has he even expressed any regrets? Never, gentlemen. Not once in front of the examining magistrate did he show any emotion with regard to his abominable crime.’ At that point he turned towards me, pointed his finger at me and went on showering me with accusations without me really understanding why. Of, course I couldn’t help admitting that he was right. I didn’t much regret what I’d done. But I was surprised that he was so furious about it. I’d have liked to explain to him in a friendly way, almost affectionately, that I’d never really been able to regret anything.”

Jag föredrar den ärliga sortens brottsling framför hycklande snyftare. Och det borde brottsoffer också.

Naturliga rättigheter finns inte

Jag har tidigare (med gillande) skrivit om domare Oliver Wendell Holmes syn på rättigheter. I artikeln ”Natural Law” (publicerad 1919 i Harvard Law Review) utvecklar han sin syn vidare:

”[A] right is only the hypostasis of a prophecy — the imagination of a substance supporting the fact that the public force will be brought to bear upon those who do things that contravene it — just as we talk of the force of gravitation accounting for the conduct of bodies in space.”

Dvs. begreppet ”rättighet” uttrycker det fakum att det finns vissa aktiviteter som domstolar, med en hög grad av förutsägbarhet, kommer att hindra andra parter att lägga sig i, precis som ”gravitation” uttrycker ett högst förutsägbart beteende. ”Rättighet” är alltså ett bekvämt sätt att uttrycka ett socialt fenomen och en social regularitet — en rättighet existerar inte ”i naturen” oberoende av ett rättssystem — som handlar om att med hot om korrigering ge incitament för människor att bete sig — eller snarare, att inte bete sig — på ett visst sätt.

Notera att man, även om man enbart ser rättigheter som ett socialt fenomen och en social regularitet, kan förespråka ett starkt rättighetsskydd. Inte därför att ”naturen” så bjuder, utan därför att man anser konsekvenserna därav goda.

Hur hårda ska straffen vara?

Alltsomoftast krävs hårdare straff i Sverige. Kanske kan en färsk dom i Texas utgöra förebild? En man (se bild) har dömts till fängelse i 4060 år för sexuella övergrepp på tre flickor:

”James Kevin Pope, 43, will be eligible for parole in the year 3209, according to the Parker County District Attorney’s office.”

För mig är frågan om straffens hårdhet en rent empirisk fråga: vilka straffsatser minimerar brottsligheten? Jag utesluter inte att något hårdare straff skulle minska svensk brottslighet, men jag tror att Texas går till överdrift.

Se tidigare inlägg om brott och straff, där jag bl.a. utvecklar min syn att vedergällning är en primitiv grund för straff.

Avskräcker dödsstraffet?

Juristen Cass Sunstein och nationalekonomen Justin Wolfers klargör forskningsläget:

In short, the best reading of the accumulated data is that they do not establish a deterrent effect of the death penalty.

Det (och ingen högtravande princip) är för mig ett avgörande skäl att motsätta sig dödsstraff. Se ett tidigare inlägg om Wolfers forskning på området.

Fem år av frihet

Idag för fem år sedan fattade USA:s högsta domstol ett historiskt beslut. Texas s.k. sodomilag förklarades, genom domslut i fallet Lawrence v. Texas, stå i konflikt med USA:s konstitution och ogiltigförklarades. Det var inte längre tillåtet att kriminalisera sexuella aktiviteter mellan personer av samma kön i USA.*

Så här formulerade sig domaren Anthony Kennedy för majoriteten:

”Liberty protects the person from unwarranted government intrusions into a dwelling or other private places. In our tradition the State is not omnipresent in the home. And there are other spheres of our lives and existence, outside the home, where the State should not be a dominant presence. Freedom extends beyond spatial bounds. Liberty presumes an autonomy of self that includes freedom of thought, belief, expression, and certain intimate conduct. The instant case involves liberty of the person both in its spatial and more transcendent dimensions.”

Det är inspirerande när frihet betyder något, när frihet är mer än retorik, när frihet blir praktik.

___________________________

*I Sverige avkriminaliserades homosexuella handlingar 1944.

Avlyssning av finansmarknaden

På tisdag ska riksdagen ta ställning till regeringens avlyssningsförslag. Det är viktigt att vi som motsätter oss förslaget tar till orda och uppmanar alla riksdagsledamöter att rösta nej. Även om förslaget motiveras av goda motiv öppnas stora risker för framtida missbruk och intrång i medborgarnas privatliv. Här tror jag på ett sluttande plan!

Det jag särskilt vill uppmärksamma är förslagets ekonomiska skrivningar, som lyfts fram i DI idag. Det är inte bara militära hot som motiverar avlyssning utan även “ekonomiska utmaningar i form av valuta- och räntespekulationer”! Advokatsamfundets Anne Ramberg varnar:

”När man vidgar mandatet från yttre militära hot till yttre hot, öppnar det i princip för vilken typ av avlyssning som helst. Det står också rent ut i propositionen att ’begreppet yttre hot är vidsträckt och måste också vara det för att ge utrymme för nödvändig flexibilitet’. Den här lagen tillåter massiv, preventiv avlyssning av människor som inte är misstänkta för något brott.”

Tydligen också av finansmarknadsaktörer, om en regering får för sig att de utgör ett hot. Även om de inte är misstänkta för något brott. Är detta en rimlig ordning i en rättsstat?

För mer djuplodande argumentation hänvisar jag till tre smartisar: Oscar Swartz, Jakob Heidbrink och Peter Santesson-Wilson. Se även SvD idag.

Uppdatering: Se detta filminlägg mot lagförslaget, av Mattias Svensson och Fredrik Westerlund. Det handlar om civilkurage kontra konformism, och det berör.

Brott och straff

Om straff inte hade någon effekt på brottslighet, varken genom inlåsning av skurkar, genom behandling av skurkar, eller genom en avskräckande effekt, skulle jag då vara för straff? Nej, eftersom det enda kvarvarande motivet för straff vore vedergällning, ett motiv som jag förkastar på filosofisk grund.

Mina två kommentatorer Peter och Jakob (se länk i föregående stycke) menar, om jag förstår dem rätt, att straff de facto inte har någon effekt på brottslighet och att det enda skälet till straff därför är vedergällning eller, rättare sagt, att allmänheten vill ha vedergällning och att vi därför, för att undvika mobb-rättvisa, måste straffa brottslingar ändå.

Men stämmer detta verkligen? Jag förhåller mig mycket tveksam. Det finns ett antal empiriska studier som indikerar en negativ relation mellan straff och brottslighet. Professor Alex Tabarrok sammanfattar:

We now know that the average citizen was right and the criminologists and sociologists who argued that ‘deterrence doesn’t work’ were wrong.  Deterrence works. New consensus is based on better, more credible, more convincing empirical techniques.

Några exempel på studier som visar att straff har en avskräckande effekt:

  • En studie finner att ungdomsbrottsligheten i USA ökade kraftigt under ett par decennier och att sänkta straff, och den minskade avskräckande effekt detta medförde, kan förklara ca 60 procent av denna ökning.
  • En studie finner att ökat antal poliser (vilket implicerar en högre sannolikhet att åka fast) samt en ökning av fängelsepopulationen bidrog till minskad brottslighet i USA.
  • En studie finner stöd för att straff har en avskräckande effekt i Californien.
  • En studie finner att både straffets längd och implementeringssannolikhet avskräcker brottslighet (i synnerhet implementeringssannolikheten).
  • En studie finner att fängelselivets hårdhet inverkar negativt på brottslighet i USA.
  • En studie finner likaså att straffets längd och sannolikheten att fångas minskar egendomsbrottsligheten i Australien.
  • En studie finner att straff har en avskräckande effekt på brottslighet i Australien.
  • En studie finner att antalet poliser har en negativ effekt på brottslighetens omfattning i Washington, D.C.
  • En studie finner att våld bland fotbollshuliganer i Stockholm påverkas negativt av antalet poliser.

Dessa studier indikerar att tvärsäkra påståenden om att straff (deras längd och implementeringssannolikhet) inte har en preventiv effekt och en reducerande effekt på brottslighet inte är helt trovärdiga. Det gör att straff går att försvara utan att hänvisa till hämndbegär.

Kan hämndbegäret inte tämjas?

Apropå Mattias Flink och dubbelmord. Den klurige Jakob Heidbrink framför ett argument som får mig att skruva på mig:

Det som vi dock i vilket fall som helst behöver är en debatt om hur vi hanterar offrens hämndbegär, eller med andra ord hur vid hanterar vedergällningsfunktionen i straffet. Om vi fortsätter att låtsas som om den funktionen inte hade något värde, skulle jag inte bli förvånad om vi snart skulle få se lynchmord.

Jakob tycks mena att eftersom det ligger i människans natur att vilja hämnas på någon som beter sig illa, bör lagstiftaren ta hänsyn till detta, vilket implicerar strängare straff, allt annat lika. Men om man som jag anser att människan inte har en fri vilja och att hon därför inte kan hållas moraliskt ansvarig för någon handling, skulle det innebära en kapitulation inför en i grunden primitiv känsla. Som Richard Dawkins uttrycker det:

Retribution as a moral principle is incompatible with a scientific view of human behaviour. As scientists, we believe that human brains, though they may not work in the same way as man-made computers, are as surely governed by the laws of physics.

Så det ligger något djupt otillfredsställande i att acceptera vedergällning som grund för straff.

Men detta kanske är en förhastad slutsats. Ty även determinister som jag accepterar straff för att hålla brottslingar borta från ”vanligt folk” och för att avskräcka från brott. Om straff accepteras av de skälen trots att brottslingar inte är moraliskt ansvariga, varför kan inte straff accepteras utifrån en allmän önskan om vedergällning? Jag tvekar av två skäl.

i) Jag är inte säker på att konsekvenserna är positiva. Jag tror nämligen att det kan vara farligt att bejaka primitiva känslor. Efter att ha läst Njals saga inser jag att ett samhälle som accepterar vedergällning kan råka riktigt illa ut.

ii) Jag tror inte att hämndbegär är helt opåverkbart. I detta ges jag stöd av Joshua Greene och Jonathan Cohen, som i artikeln ”For the Law, Neuroscience Changes Nothing and Everything” skriver:

New neuroscience will change the law, not by undermining its current assumptions, but by transforming people’s moral intuitions about free will and responsibility. This change in moral outlook will result not from the discovery of crucial new facts or clever new arguments, but from a new appreciation of old arguments, bolstered by vivid new illustrations provided by cognitive neuroscience. We foresee, and recommend, a shift away from punishment aimed at retribution in favour of a more progressive, consequentialist approach to the criminal law.

Dvs. jag hoppas och tror att människor kan påverkas så att de inte okritiskt accepterar sina egna hämndbegär.

Avslutningsvis: Om hämndbegär ska accepteras (okritiskt) som grund för straff, vad händer om detta är extremt? Säg att folket kräver tortyr? Om inte det ska accepteras, vem ska avgöra vilka hämndbegär som lagstiftaren ska ta hänsyn till? Och om en avgränsning accepteras, varför inte helt strunta i hämndbegär?

Uppdatering: Jakob Heidbrink resonerar vidare utifrån ett krav på högre straff från en vänsterpartist. Och Jonas Vlachos kommer med en som vanligt tänkvärd kommentar.

Bred konstitutionell förnyelse

Jag blev positivt överraskad av beskedet att samtliga allianspartier och miljöpartier är eniga om en rad viktiga grundlagsreformer. Konstitutionella frågor är sorgligt nedvärderade i vårt land, och det är i sig inspirerande att de nu kommer i fokus. Att dessutom innehållet i det som nu föreslås är i linje med vad jag själv anser önskvärt gör inte saken sämre:

  • Lagprövning genom en nyinrättad författningsdomstol.
  • Tydliggörande av vanliga domstolars ställning och oberoende genom ett särskilt kapitel i grundlagen.
  • Stärkt inslag av personval genom att spärrarna helt slopas.
  • Automatisk prövning av regeringen i riksdagen efter val.
  • Skilda valdagar för riksdagsval och lokalval.
  • Avlägsnande av konstitutionella hinder för trängselskatter.
  • Möjlighet till kommunala extraval samt stärkta inslag av folkomröstningar.

Jag är för allt detta men saknar bl.a. följande:

  • Minskad proportionalitet i valsystemet (jag är för majoritetsval).
  • Tvåkammarriksdag.
  • Modernisering av Successionsordningen (monarkin i sig borde också ifrågasättas, men det har Grundlagsutredningen inte fått göra).
  • Borttagande av floskelformuleringar om vissa positiva rättigheter som nu återfinns i Regeringsformen.

Skulle de idag framlagda reformerna genomföras skulle man nog nästan kunna tala om en konstitutionell revolution. Tyvärr finns en tradition av att låta socialdemokraterna ha vetorätt i konstitutionella frågor, så vi får se var Grundlagsutredningen landar till slut. Att så många är öppna för förändring är dock mycket uppiggande.

Uppdatering: Se även Jakob Heidbrinks, PJ:s och DN:s kommentarer.

Modern äktenskapssyn i Kalifornien

USA:s folkrikaste delstat har inom kort könsneutral äktenskapslagstiftning, efter beslut i dess högsta domstol:

[T]o the extent the current California statutory provisions limit marriage to opposite-sex couples, these statutes are unconstitutional.

Den republikanske guvernörens kommentar:

I respect the Court’s decision and as Governor, I will uphold its ruling. Also, as I have said in the past, I will not support an amendment to the constitution that would overturn this state Supreme Court ruling.

Arnold och de nya moderaterna har ett och annat gemensamt. Och tiden springer ifrån påvar, kristdemokrater och andra bakåtsträvare.

Sex mellan gammal och ung

De senaste dagarna har detta med sexuell myndighetsålder diskuterats. RFSU påpekar att många ungdomsmottagningar har svårt att förklara reglerna för ungdomar:

Det finns också en osäkerhet om man ska avråda en 16-åring från att ha sex med en 14-åring eftersom den nuvarande lagen säger att en person under 15 år inte kan samtycka till sexuella handlingar. Men lagen anger tydligt att det inte ska ses som ett brott om åldersskillnaden är ringa, så som i fallet med en 14-åring och en 16-åring.

Professor Eugene Volokh ställer en intressant fråga i detta sammanhang:

Many states have lower ages of consent for sex among minors than for sex between adults and minors. Thus, two 16-year-olds having sex may be legal, but not a 30-year-old having sex with a 16-year-old. I share the intuition behind this distinction, but I wonder whether my intuition is right. For instance, I would think that quite a few 16-year-old girls who are interested in sex would rather be involved with 30-year-old men than with other 16-year-olds; the 30-year-olds are more likely to know what they’re doing both sexually and romantically, plus are more likely to be much more emotionally mature as well as interesting to talk to.

Jag tror att han har en poäng. Istället för att sätta upp hinder av detta slag bör en sexuell myndighetsålder gälla på lika sätt oavsett eventuella åldersskillnader parterna emellan. Det finns inget skäl a priori att tro att en ung person får det bättre eller sämre av att ha sex med en jämnårig jämfört med att ha sex med en äldre person.

Se ett inlägg på detta tema från Jakob Heidbrink.

Moderiktiga domare

I Storbritannien har domare länge haft hästhårsperuk och svarta dräkter. Men nu stundar nya tider! En modern domardräkt börjar användas till hösten i civil- och familjerättsliga mål — se bild på the Lord Chief Justice, Lord Phillips of Worth Matravers. Det jag möjligen ogillar med den aktuella dräkten är att den i vissa avseenden påminner om en prästrock.

Kan inte Grundlagsutredningen föreslå särskilda dräkter också för svenska domare, i alla fall för justitie- och regeringsråd? (Jag undrar om sådana användes förr i tiden.) Det vore stiligt och respektingivande — men också symboliskt riktigt om förslaget, vilket jag hoppas, kombineras med förslag om förstärkt lagprövning.

Sluta sälj cigaretter

ICA funderar på att sluta sälja cigaretter. Gör slag i saken, säger jag. Som läsare av denna blogg vet tar jag avstånd från många former av statlig paternalism, men det är viktigt att klargöra att motstånd mot förbud av fenomen x inte med automatik innebär att man tycker att fenomen x är bra. Som Richard Thaler och Cass Sunstein klargör i en ny bok kan man, som kontrast till statlig interventionism, tänka sig en rad situationer där människors val kan (och bör) påverkas medvetet av andra människor i situationer av frivillig interaktion. Näringsidkare kan t.ex. tänkas försöka påverka kunders livsstil genom att inte föra visa varor i sitt sortiment. Detta är principiellt förenligt med privat äganderätt och ett fritt samhälle, som jag förstår begreppen.

Frågan blir då vad som ska anses vara ”bra” försök att påverka andras val. Som jag ser det kan inte den frågan besvaras objektivt, utan det handlar om subjektiva värderingar (precis som frågan om vilka ordningsregler som är bra). Jag råkar ogilla cigaretter och finner det bra om de frivilligt görs mindre tillgängliga. Andra kanske råkar ogillar icke rättvisemärkta varor och finner det bra om de frivilligt görs mindre tillgängliga. Det har de rätt att anse att verka för, men jag har också rätt att bojkotta den typen av affär. Det är så en experimentell marknadsekonomi fungerar.

Avslutningsvis kan jag nämna att det har blossat upp en debatt om det begrepp Thaler och Sunstein använder för frivilliga försök att försöka påverka andra människors val, libertarian paternalism. Se en kritik av professor Daniel Klein (med svar från Sunstein och svar från Klein), en annan kritik av professor Gregory Mitchell (med svar från Sunstein och Thaler) samt en kommentar av professor Gary Becker. Själv ogillar jag just begreppet libertariansk paternalism (och föredrar föreslagna alternativ, t.ex. mjuk paternalism eller frivillig paternalism), men jag har inget principiellt emot fenomenet.

När får man ha sex?

Eugene Volokh har gjort en samman-
ställning
som visar när man får börja ha sex (med andra) utan att det är straffbart. Detta diagram visar hur stor andel av västvärldens befolkning på 750 miljoner som bor där man får ha sex fr.o.m. 13, 14, 15, 16, 17 respektive 18 års ålder. Andelarna är kumulerade.

Endast i Spanien får man ha sex fr.o.m. 13 års ålder. I Island, Italien, Portugal, Tyskland och Österrike går det för sig när man fyller 14. Danmark, Frankrike och Sverige har en 15-årsgräns, medan nästan alla andra jurisdiktioner har en 16-årsgräns. I Irland, Sydaustralien, Tasmanien och åtta amerikanska delstater måste man vara 17, och i tolv amerikanska delstater måste man vara 18. Men överallt är det fritt fram fr.o.m. 18 års ålder.

Detta gäller alltså västvärlden. I Jemen är det lagligt från nio års ålder, bara man är gift!

Uppdatering: Mer detaljer om lagarna på området i Europa.

Jurist med insikt om moral

Professor Torben Spaak vid Uppsala universitet är en jurist/rättsfilosof i min smak. I en färsk artikel* diskuterar han bl.a. det viktiga begreppet moralisk antirealism. Begreppet implicerar, som namnet antyder, avvisandet av moralisk realism, dvs. uppfattningen att ”moraliska fakta är begreppsligt (eller metafysiskt) oberoende av människors moraliska uppfattningar”. Enkelt uttryckt avvisas, i den antirealistiska hållningen, existensen av en objektiv moral. Två argument anförs till stöd för detta synsätt:

Jag menar nu att moralisk antirealism är en rimlig teori. För det första utgör förekomsten av utbredd moralisk oenighet visst stöd för uppfattningen att det inte finns några moraliska fakta som är begreppsligt oberoende av människors moraliska uppfattningar. … Som John Mackie påpekar kan man inte rimligen anse att moralisk oenighet beror på spekulativa slutledningar eller på hypoteser som baseras på otillräcklig eller bristfällig evidens. Mackies uppfattning är i stället att ‘[d]isagreement about moral codes seems to reflect people’s adherence to and participation in different ways of life’. Jag delar denna uppfattning. För det andra kan man tycka att vi borde ha kunnat komma överens om något slags metod för lösande av moralisk oenighet, om det nu hade funnits moraliska fakta som varit oberoende av människors moraliska uppfattningar. Men hittills har vi inte lyckats komma överens om någon sådan metod.” [Fetstil tillagd.]

Jag kan bara instämma. Och det tycks mig som om det vanligast förekommande argumentet till stöd för den moraliska realismen är att man vill att det ska finnas en objektiv moral. Ett mindre bra argument.

___________________________________

*Spaak, Torben (2007). ”Relativism i juridiken.” Tidsskrift for Rettsvitenskap, 120(1): 361—387.

Konkurrensutsatt polis

Bo Rothstein påpekar något viktigt om den svenska polisen:

En monopolverksamhet lik den svenska polisen som inte behöver bekymra sig om efterfrågan har en tendens att tappa sin innovationskraft. När efterfrågan är ­garanterad försvinner kreativiteten. Det kan låta konstigt med konkurrens inom polisväsendet …

Jag trodde först, när jag läste detta, att Rothstein hade låtit sig inspireras av Robert Nozick och hans beskrivning, i Anarchy, State, and Utopia (se t.ex. s 15-18, 108-109, 120-125), av konkurrerande beskyddarorganisationer. Nozick menar dock att om en fri marknad för beskydd och rättsskipning skulle etableras skulle en evolutionär process vidta som slutar i en monopolsituation (den minimala staten).

Men den slutsatsen kanske är förhastad. Edward Stringham föreslår ett hybridsystem mellan dagens rättsmonopol och ett system av det slag Nozick diskuterar.* Hans idé är att markägare, själva och i samarbete med andra markägare, upprättar rättssystem som fungerar som lokala monopol. På det viset erhålls många parallella rättsystem, som förvisso konkurrerar med varandra, men på geografiskt åtskilda ytor.

Bo Rothstein sätter, som han nästan alltid gör, fingret på en viktig frågeställning som diskuteras för lite: Hur kan den svenska polisen göras mer effektiv? Även om Nozick och Stringham har eleganta och teoretiskt intressanta analyser av en fri marknad för rättssystem, utgör nog trots allt Rothsteins mer begränsade förslag (deras brister till trots — se Jakob Heidbrinks kommentar) en mer fruktbar utgångspunkt för en vidare diskussion.

_____________________________

*Stringham, Edward (2006). ”Overlapping Jurisdictions, Proprietary Communities, and Competition in the Realm of Law.Journal of Institutional and Theoretical Economics, 162(3): 516-534.

Hårdare straff kan öka brottsligheten

Jag är alltsedan sommaren 1993, då jag gick en doktorandkurs på Stockholms universitet, förtjust i rättsekonomi, dvs. analys av juridiska frågor med hjälp av ekonomisk teori. Inte minst tycker jag om ämnets fokus på att reda ut konsekvenserna av olika sätt att utforma lagar och straff.

En färsk studie exemplifierar denna typ av analys. Ofta hävdas att hårdare straff är bra, eftersom det helt enkelt anses ”rätt” att brottslingar straffas. Men den rättsekonomiska analysen tittar på konsekvenserna av straff. Och nyss nämnda studie klargör att hårdare straff för försök att komma undan när man har begått brott sannolikt inte är en bra metod för att minska brottsligheten:

Efforts to avoid punishment are socially wasteful. Not only do they limit the deterrent effect of punishment, but they may actually lead to the paradoxical result that more severe punishment for crime induces more crime. … The main results of this paper are that (1) ex ante regulation, if feasible, reduces the incentives to engage in avoidance and consequently in crime; whereas (2) ex post punishment of avoidance may induce more avoidance and more crime. The intuitive reason for the latter result is twofold: ex post punishment of avoidance increases not only the costs but also the benefits of avoidance; and avoidance and crime are generally complements.”

Nu kan man som sagt tycka att hårdare straff är bra ändå, bara för brottslingar förtjänar hårda straff, men man ska då vara medveten om att detta kan leda till högre brottslighet.

Se tidigare inlägg om varför rättsekonomi är ett ganska litet ämne i bl.a. Sverige och om en primitiv syn på brottslingar.

Vackra advokater tjänar mer

Som läsare av denna blogg vet värderar jag mänsklig skönhet högt. Det tycks fler göra. En studie* av advokaters inkomster visar att ju vackrare de är, desto mer tjänar de:

We use longitudinal data on a large sample of graduates from one law school and measure beauty by rating matriculation photographs. (1) Better-looking attorneys who graduated in the 1970s earned more than others after 5 years of practice, an effect that grew with experience. (2) Attorneys in the private sector are better-looking than those in the public sector, differences that rise with age.”

Hur kommer det sig att vackra advokater tjänar mer än andra? Tre hypoteser framförs:

First, other things being equal, those who hire and promote lawyers may prefer to be surrounded by better-looking colleagues and subordinates. Second, there may be true consumer discrimination, with consumers (clients) preferring better-looking lawyers solely because of the enjoyment of spending time with them, even though their looks do not produce better settlements or judgments. Finally, consumers (clients) may prefer a better-looking lawyer because the lawyer’s beauty is itself productive for the consumer.”

Den första hypotesen förkastas, eftersom skönhet inte ger högre avkastning om man är anställd jämfört med om man är egenföretagare. Alltså är det kundernas preferenser som gör att arbetsgivarna finner det lönsamt att ge vackra anställda högre lön. Studien lyckas inte klargöra om kunderna föredrar vackra advokater därför att de tycker om att omge sig med vackra människor eller därför att de (korrekt) tror att vackra advokater har större framgång i domstolar. Dessa orsaker utesluter förvisso inte varandra.

Beauty pwns!

__________________________

*Biddle, J. E. och Hamermesh, D. S. (1998). ”Beauty, Productivity, and Discrimination: Lawyers’ Looks and Lucre.Journal of Labor Economics 16(1): 172–201.

Lyckliga studenter

Vad påverkar studenters lycka? En tysk studie indikerar följande:

  • Att studera juridik är förknippat med högre lycka, att studera sociologi är förknippat med lägre lycka och att studera ekonomi är varken förknippat med högre eller lägre lycka.
  • Goda chanser att få jobb är förknippat med högre lycka.
  • Hög inkomst är förknippat med högre lycka.

Inte helt överraskande resultat, förutom detta med att studenter inte tycks bli lyckligare av att studera ekonomi. Kan det bero på att företags- och nationalekonomi har klumpats samman, att all case-undervisning gör företagsekonomistudenterna mindre lyckliga och att detta raderar ut den högre lycka som studier i nationalekonomi säkerligen ger?

Barn som svepskäl

Återigen påstås att äktenskapet som civilrättslig institution måste förbehållas heterosexuella par med hänvisning till barnen:

Vi instämmer med juristen Anders Svensson (SvD Brännpunkt 30/3) att äktenskapet inte bara är ett ord. Det är en institution för barns uppfostran med två föräldrar.”

Sjävklart är äktenskapet inte bara ett ord – men ords betydelse utvecklas, mina herrar. Och om barn ska krävas för ett giltigt äktenskap undrar jag varför ni inte vill förbjuda sterila par, åldriga par och par som inte vill ha barn att ingå äktenskap. Det är väl inte så att ni använder barnargumentet som svepskäl för att stigmatisera homosexuella? Alternativt eller dessutom är ni okunniga i juridik, ty införandet av en könsneutral äktenskapsbalk är helt irrelevant för barns juridiska ställning.

Vilda cyklister

cameron.jpg

Är det acceptabelt att bryta mot trafikregler? De flesta gör väl det av och till. Nästan alla går mot röd gubbe, och de flesta kör för fort ibland. Jag måste erkänna att jag ibland cyklar på trottoaren och på övergångsställen. (Trottoarcyklandet har gått bra, utom en gång, då en tant skrek åt mig. Då skrek jag tillbaka.) Nå, frågan aktualiseras av att David Cameron, partiledare för det konservativa partiet i Storbritannien, har avslöjats cykla ganska vilt.

Jag är inte helt säker på hur jag ser på frågan. Å ena sidan tycker jag att ”små” förseelser av ovan nämnt slag är rätt oförargliga och t.o.m. effektivitetsbefrämjande och tidsbesparande. Å andra sidan noterar jag en normupplösning bland mina medcyklister som ibland oroar mig lite. Finns inte risk för ett sluttande plan? Har man accepterat en regelöverträdelse kanske det inte går att förhindra en annan. T.ex. cyklar numera allt fler cyklister mot rött ljus. Blir nästa steg att bilister börjar negligera trafikljusen? Är det dags att sluta gå mot röd gubbe för att förhindra att cyklister och snart också bilister kör mot rött?

Se också min varning för en dum trafikregel och en rapportering om att färre trafikregler kan leda till färre olyckor.

Villig lärare

larare.jpg

En 25-årig lärare har arresterats för att ha haft sex med en 16-årig elev. En annan elev är förundrad:

I’m really shocked. She’s an amazing teacher. She’s willing to do anything with the students.

EG-rätten äger

Apropå judikaliseringen av politiken föreslår nu regeringen att det ska bli tillåtet för svenskar att själva köpa alkohol från andra länder även om man själv inte transporterar hem den:

EG-domstolen konstaterade dessutom i en dom 4 oktober 2007 att ‘Sverige har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 28 EG-fördraget genom att förbjuda att privatpersoner importerar alkoholdrycker genom oberoende mellanhand eller yrkesmässig befordran, utan att detta förbud kan anses vara befogat enligt artikel 30 EG-fördraget’. Regeringen beslutar därför om en proposition för att EU-anpassa svensk alkohollagstiftning. Enkelt uttryckt behöver svensk lagstiftning anpassas så att införsel av ­alkohol för privat bruk genom ombud blir tillåtet.”

Ett mycket välkommet förslag, som vi förstås i första hand har EU-medlemskapet att tacka för. (EG-domstolen rår inte ens nykterhetslobbyn.)

En personlig anekdot: För några år sedan besökte jag restaurang Bagatelle i Oslo och ville efter hemkomsten köpa ett av de viner som serverades där. Det fanns inte på Systembolaget, så jag tog reda på att det såldes av en dansk återförsäljare. Jag fick därefter fylla i en blankett på Systembolaget för beställning av 12 flaskor. De kom aldrig. Jag ringde ett antal gånger till olika personer på Systembolaget, men ingen visste vad som hände med min order. I framtiden kan jag tack och lov beställa själv.

Judikalisering av politiken

I senaste numret av Fokus lyfts judikaliseringen av politiken fram, och professor Joakim Nergelius citeras:

Juristernas ökade makt är den största politiska tendensen i vår tid.

Det ligger mycket i det. Men hur ska det ses, att domstolar fäller avgörandet i många frågor som är av politisk-ideologisk art? Frågan är komplicerad, men jag ställer mig i huvudsak positiv. Inte minst är det viktigt att säkerställa att lagstiftningen är i överensstämmelse med överordnad lag (såsom konstitutionen och EG-rätten). Som Stig Strömholm* uttrycker det:

Rättssystemet måste ‘gå ihop’. Det behövs en övernorm för valet mellan motstridiga lösningar även för de undantagsfall där den högsta lagstiftande makten har fattat ett beslut, som står i strid med de normer som reglerar dess verksamhet och kompetens. … Den som intager ståndpunkten, att ‘lagen’ inte har någon annan legitimation än ‘folkviljan’ … och att den senares företrädare bör kunna suveränt behandla sina egna tidigare antagna grundlagsnormer, ikläder sig … därmed också skyldigheten att visa dels varför man överhuvudtaget funnit det nödvändigt att omge folkrepresentationens verksamhet med tvingande regler, dels hur den intagna ståndpunkten låter sig förenas med den i regeringsformen (1 kap. 1 § tredje stycket) uttryckta principen, att den offentliga makten utövas under lagarna.

___________________________

*Strömholm, Stig (1988). Rätt, rättskällor och rättstillämpning. Stockholm: Norstedts. Citatet är från s 206.