Camus blir uppläxad av Sisyfos

Existential Comics slår till igen: Skojigt, förstås – men jag tycker ändå att Camus ger sig lite för lätt. Jag ser ofta på livet som vore jag Sisyfos men försöker då tänka: ”Givet att livet är så här – meningslöst, tomt, tröstlöst – varför inte likaväl tänka att det är meningsfullt?” Blir något bättre av […]

Kontemplation kontra handling

Albert Camus i Myten om Sisyfos: Det kommer alltid en tid då man måste välja mellan kontemplation och handling. Detta kallas att bli en man. För egen del har jag alltid dragits mer till det kontemplativa än till det handlingsmässiga; och alltmer på senare år. Jag är inte säker på att det är bra, av […]

Varför känner jag inte skuld?

För en vecka sedan hamnade jag i en diskussion med några tyska vänner om att känna skuld. Jag sa att jag inte kan identifiera mig med det begreppet, medan de insisterade på att de ofta kände skuld över ”dåliga” saker de gjort eller ”bra” saker de borde ha gjort. Varför är vi (till synes) olika? […]

Varför är vi oeniga?

Varför är människor oeniga i olika politiska frågor? Som jag ser det kan oenigheten röra både värderingar och fakta, vilket gör att man kan tänka sig följande kombinationer: Min egen syn — inspirerad av Ayer, Wendell Holmes, Camus och Hägerström —  är att om oenigheten rör värderingar finns inte förnuftsmässig möjlighet till enighet: de gustibus non est […]

Absurd syn på kärlek?

Don Juan omtalas i Albert Camus essä ”The Absurd Man” (i The Myth of Sisyphus and Other Essays, s. 69): If it were sufficient to love, things would be too easy. The more one loves, the stronger the absurd grows. It is not through lack of love that Don Juan goes from woman to woman. […]

Utan värdegemenskap

Albert Camus skriver i Fastidious Assassins (s. 22): If men cannot refer to common values, which they all separately recognize, then man is incomprehensible to man. En plausibel tes, ty hur kan man förstå någon annans känslor när de skiljer sig från ens egna? Frågan är dock om denna typ av oförståelse nödvändigtvis är något […]

Terroristers syn på livet

Jag läste nyligen The Fastidious Assassins av Albert Camus, som i hög grad behandlar terrorister. Där står följande att läsa (s. 60): For Dora Brilliant, the anarchist programme was of no importance – terrorist action was primarily embellished by the sacrifice it demanded from the terrorist. ”But”, says Savinkov, ”terror weighed on her like a cross.” […]

Staten som gud

Benito Mussolini ger uttryck för en syn som är så långt ifrån anarkism jag tror man kan komma: Nothing beyond the State, above the State, against the State. Everything to the State, for the State, in the State. Ur Albert Camus bok Fastidious Assassins (s. 79). Se även inägget ”Ekonomisk dadaism”.

Inget valborgsfirande för mig

Idag är det Valborgsmässoafton, vilket brukar innefatta en obehaglig naturromantik. I Albert Camus essä ”The Minotaur”, i The Myth of Sisyphus and Other Essays (s. 164), framkommer att det finns fler än jag som föredrar staden: Silence is no longer possible except in noisy cities. From Amsterdam Descartes writes to the aged Guez de Balzac: […]

Det dunkelt sagda

Albert Camus varnar för en viss typ av personer, i ”The Myth of Sisyphus” (s. 84): Beware of those who say: ”I know this too well to be able to express it.” For if they cannot do so, this is because they don’t know it or because out of laziness they stopped at the outer […]

Den krassa verkligheten

En del ser tillvaron som den är: I learn that there is no superhuman happiness, no eternity outside the sweep of days. These paltry and essential belongings, these relative truths are the only ones to stir me. As for the others, the ”ideal” truths, I have not enough soul to understand them. Not that one […]

Är meningen med livet viktig?

Vi har Albert Camus, som i ”The Myth of Sisyphus” (s. 3-4) skriver: Scientific knowledge is a matter of indifference; the issue of the meaning of life is the important one. Men vi har också Peter Santesson-Wilson, som skriver: Livets mening är filosofins mest överskattade problem, en liten pseudofråga. Vem har rätt?

Gud är en uppfinning

Kirilov i Fjodor Dostojevskijs Onda andar, citerad av Albert Camus i ”The Myth of Sisyphus” (s. 108): Man simply invented God in order not to kill himself. That is the summary of universal history down to this moment.

Bokläsning som primär semestersyssla

Vad har jag gjort under mina två veckor vid ”The Shores of Serenity”? En av de främsta sysslorna har varit läsning av böcker, något jag oftast inte orkar eller hinner med under normala arbetsveckor. Så här såg jag ut när jag tog en paus från läsandet: Annars ägnade jag mig alltså i hög grad åt […]

Ett liv i enkelhet och stramhet

Bertrand Russell berättar om sin barndom i Portraits from Memory: When I was a child the atmosphere in the house was one of puritan piety and austerity. There were family prayers at eight o’clock every morning. Although there were eight servants, food was always of Spartan simplicity, and even what there was, if it was […]

Att ångra ett brott

En sak jag tycker om med rättssystemet är att det uträttar sina sysslor utan att bry sig om människors inställning. Har man gjort x så utmäts straffet y, oavsett om ett brottsoffer är upprört och oavsett om en gärningsman visar prov på ånger. Detta med ånger kan man betrakta från två utgångspunkter. I det ena […]

Att strunta i sociala konventioner

Albert Camus bok The Outsider är intressant på många sätt och plan (alltså inte bara för att den innefattar en rationell syn på döden). Ett tema i boken som tilltalar mig mycket är huvudpersonen Meursaults förhållande till sociala konventioner. Hans personlighet är sådan att han alltid säger vad han tycker och att han aldrig säger […]

Tror alla på Gud?

I Albert Camus bok The Outsider återger huvudpersonen Meursault, som sitter häktad misstänkt för mord, förhörsledarens försök att få honom att bekänna sina synder: ”But he interrupted me and pleaded with me one last time, drawing himself up to his full height and asking me if I believed in God. I said no. He sat […]

Rationell syn på döden

När jag häromdagen läste Albert Camus roman The Outsider (fr. L’Étranger, sv. Främlingen) — den låter sig läsas på en dag — fann jag huvudpersonen Meursaults syn på döden tilltalande. Han var dömd till döden och tänkte så här (s. 109—110): ”And when it came down to it, I wasn’t unaware of the fact that […]

Camus om gud

Albert Camus: Gud är en neurotisk narcissist: han skapade människorna endast för att de skulle dyrka honom.”