Igår såg jag Elektra framföras på Staatsoper Unter den Linden. En stark upplevelse! Inte minst formulerar Elektras syster Chrysotemis en ytterst viktig insikt: Viel lieber tot als leben und nicht leben. Alltså: Mycket hellre dö än att vara vid liv utan att leva. Se tidigare inlägg om Elektra här.
I Hitch 22 (s. 333 ff.) presenterar Christopher Hitchens ett antal frågor som Marcel Proust en gång besvarade — och han besvarar dem själv. Jag tänkte nu göra detsamma. Vad ser du som den största olyckan? När personer jag tycker mycket om lider och när personer jag tycker om dör. Var skulle du vilja bo? Stockholm. […]
Stockholms kulturlivs olika yttringar behandlas i Igiturs geniala och rörande analys: och avgrunden. och du sade: mytens form måste frånskiljas mytologiseringen. avatar är ett pekoral, ett ytlagerfetischerande uttryck av mytformens onanister. mytologin lämnas därhän, avskiljs tecknet. hos strauss är det motsatsen som manifesteras: mytologins formalisering, litteraturens enkla strukturering av språket, av uttrycken. elektras idé om den blodiga […]
Ikväll såg jag en av mina absoluta favoritoperor, Richard Strauss Elektra, framföras på Kungliga Operan, med Katarina Dalayman som mästerlig huvudrollsinnehavare. Mitt i alla de känslostormar som drabbar Elektra proklamerar hon en viktig insikt: Es sind keine Götter im Himmel! Se några utdrag från den nu aktuella uppsättningen här:
Elektra av Richard Strauss är en av mina absoluta favoritoperor. Temat är hämnd: Elektra är ytterst upprörd över att hennes mor och moderns älskare har dödat fadern.* Musiken är omskakande modern och omtumlande i sin dramatik. Se ett kort utdrag med Elizabeth Connell som Elektra. Här sjunger hon ”Was bluten muβ?” – hon talar om […]
Jag tycker om opera, och nedan anger jag mina tio favoritoperor (i bokstavsordning, utan rangordning). Det var svårt att välja ut dessa tio (eller 13) verk, då jag också tycker om många andra operor. I vart och ett av fallen länkar jag till mina favoritinspelningar, från vilka smakprov kan avlyssnas. Death in Venice av Benjamin Britten […]
Nonicoclolasos 