Judikalisering av politiken

I senaste numret av Fokus lyfts judikaliseringen av politiken fram, och professor Joakim Nergelius citeras:

Juristernas ökade makt är den största politiska tendensen i vår tid.

Det ligger mycket i det. Men hur ska det ses, att domstolar fäller avgörandet i många frågor som är av politisk-ideologisk art? Frågan är komplicerad, men jag ställer mig i huvudsak positiv. Inte minst är det viktigt att säkerställa att lagstiftningen är i överensstämmelse med överordnad lag (såsom konstitutionen och EG-rätten). Som Stig Strömholm* uttrycker det:

Rättssystemet måste ‘gå ihop’. Det behövs en övernorm för valet mellan motstridiga lösningar även för de undantagsfall där den högsta lagstiftande makten har fattat ett beslut, som står i strid med de normer som reglerar dess verksamhet och kompetens. … Den som intager ståndpunkten, att ‘lagen’ inte har någon annan legitimation än ‘folkviljan’ … och att den senares företrädare bör kunna suveränt behandla sina egna tidigare antagna grundlagsnormer, ikläder sig … därmed också skyldigheten att visa dels varför man överhuvudtaget funnit det nödvändigt att omge folkrepresentationens verksamhet med tvingande regler, dels hur den intagna ståndpunkten låter sig förenas med den i regeringsformen (1 kap. 1 § tredje stycket) uttryckta principen, att den offentliga makten utövas under lagarna.

___________________________

*Strömholm, Stig (1988). Rätt, rättskällor och rättstillämpning. Stockholm: Norstedts. Citatet är från s 206.