Medias betydelse i politiken

Jag är väldigt förtjust i Bryan Caplans bok The Myth of the Rational Voter: Why Democracies Choose Bad Policies. Huvudargumentet säger att politik bestäms i ett spel mellan politiker och väljare, där väljarna är rationellt irrationella och därför benägna att stödja politiska åtgärder som ofta är kontraproduktiva och rent allmänt ekonomiskt suboptimala. Mot bakgrund av denna förståelse av hur politiken fungerar är en ny studie om medias betydelse intressant. I vilken mån formas väljarnas uppfattning om verkligheten av media, och hur påverkas i sin tur det politiska beslutsfattandet? James Snyder Jr. och David Strömberg finner följande i ”Press Coverage and Political Accountability”:

In this paper we estimate the impact of press coverage on citizen knowledge, politicians’ actions, and policy. We find that a poor fit between newspaper markets and political districts reduces press coverage of politics. We use variation in this fit due to redistricting to identify the effects of reduced coverage. Exploring the links in the causal chain of media effects – voter information, politicians’ actions and policy – we find statistically significant and substantively important effects. Voters living in areas with less coverage of their U.S. House representative are less likely to recall their representative’s name, and less able to describe and rate them. Congressmen who are less covered by the local press work less for their constituencies: they are less likely to stand witness before congressional hearings, to serve on constituency-oriented committees (perhaps), and to vote against the party line. Finally, this congressional behavior affects policy. Federal spending is lower in areas where there is less press coverage of the local members of congress.”

Det verkar alltså som om med låg mediaexponering följer större okunskap hos väljarna, ett allvarligare principal-agent-problem och mindre offentliga förmåner. Tre reflexioner:

  1. Jag undrar om den totala nivån på de offentliga utgifter som kommer olika regioner till del påverkas av graden av mediaexponering eller om det endast är fördelningen som berörs. I det förra fallet skulle, om sådana utgifter ses som icke önskvärda, låg mediaexponering kunna vara bra (och denna effekt får då vägas mot ”orättvisan” i en sned fördelning).
  2. Gäller detsamma i Sverige eller, mer allmänt, i proportionella valsystem? Kanske kan medias betydelse ha ökat, och kanske vara i linje med de amerikanska resultaten, i och med personval?
  3. Vad implicerar resultaten för rationalitet i politiken? Även om väljare tar del av olika media, hur påverkas det politiska beslutsfattande om de primärt förlitar sig på lågkvalitativa nyhetsförmedlare som Aftonbladet, Expressen och Rapport?