Utrotningshotade djur

snowleopard.jpg

Många människor verkar bry sig om utrotningshotade djur. Det gör inte jag, i den meningen att jag inte bryr mig om ifall en viss djurart dör ut. Vad finns det för skäl att bry sig om det? Djurarter kommer och djurarter går. Men de som bryr sig verkar motivera det på ett av två sätt.

Man kan å ena sidan tänka sig att man bryr sig om alla, eller i alla fall vissa, djurarter därför att deras existens ger glädje till människor. Att t.ex. svenskar tycker om att veta att snöleoparder fortfarande existerar anses motivera skyddsåtgärder för dessa djur. Detta synsätt har jag principiell förståelse för, men jag anser det svagt för att motivera kollektiva insatser. Om människor som känner sådan glädje vill satsa resurser för att rädda djurarter får de gärna göra det för mig, men jag vill inte göra det.*

Man kan å andra sidan anse att varje djurarts existens har ett absolut egenvärde, helt oavsett vad människor har för glädje därav. Den senare synen återges i The Economist:

Richard Damania, an economist with the World Bank, says that the reason for saving the snow leopard, say, has nothing to do with market values but reflects intrinsic values, in a similar way to opposition to slavery.

Detta synsätt har jag inte principiell förståelse för. Faktum är att jag inte förstår vad som avses med det. Har varje enskilt djur ett absolut egenvärde? Varje art? Varifrån kommer detta egenvärde? Vem har bestämt att det finns ett sådant? Mystiska gudar? Och är detta egenvärde sådant att det är en moralisk plikt att upprätthålla det, helt oavsett kostnader?

Jag gissar avslutningsvis att de flesta som värnar om varje djurarts fortsatta existens gör det av emotionella skäl och att mer principiella grunder, av de två slag jag kortfattat har nämnt ovan, mest används som rationaliseringar. Detta tror jag eftersom ingen av de två grunderna är särskilt övertygande. Men jag är öppen för ytterligare, goda argument, om sådana finns. Varför ska alla utrotningshotade djurarter bevaras?

__________________________

*En i mitt tycke konstig sak med denna syn är att den verkar diskontinuerlig. Dvs. en djurarts existens värderas mycket högt, men om det finns 100 eller 10 000 exemplar av djurarten när den väl inte är utrotningshotad verkar spela mindre roll. Är det inte bättre ju fler exemplar det finns av alla de djurarter som man anser inte bör försvinna? Bör inte ”djurartsbevararna” verka för att maximera antalet djur av de arter de vill bevara? Om inte, hur kommer de fram till det optimala antalet?