Homoäktenskap – en konservativ idé

Det finns en märklig föreställning bland vissa kristna, konservativa och kristdemokrater (i den mån dessa tre kategorier låter sig separeras) om att förespråkandet av en könsneutral äktenskapsbalk är ett uttryck för en omstörtande radikalism. Syftet tros vara att underminera äktenskapet som institution. I Sverige har kampanjen Bevara äktenskapet argumenterat på detta tema; och en liknande kampanj i England har gjort detsamma.

Detta är en total missuppfattning. Det har krönikören på SvD:s ledarsida Elise Claeson insett:

Alla som tror på kärnfamiljen bör välkomna homoäktenskap. Gifta lever längre och är friskare än ogifta, och självklart ska också bögar och flator få möjlighet till äktenskapets lycka.”

Detta argumenterade Andrew Sullivan för redan 1989, då han skrev ”Here Comes the Groom: A Conservative Case for Gay Marriage”:

Legalizing gay marriage would offer homosexuals the same deal society now offers heterosexuals: general social approval and specific legal advantages in exchange for a deeper and harder-to-extract-yourself-from commitment to another human being. Like straight marriage, it would foster social cohesion, emotional security, and economic prudence. Since there’s no reason gays should not be allowed to adopt or be foster parents, it could also help nurture children. And its introduction would not be some sort of radical break with social custom. As it has become more acceptable for gay people to acknowledge their loves publicly, more and more have committed themselves to one another for life in full view of their families and their friends. A law institutionalizing gay marriage would merely reinforce a healthy social trend.”

Likaså argumenterar Jonathan Rauch för att homoäktenskap är i linje med ett hayekianskt tänkande. Och nu tar en kommande konferens i Texas sig an frågeställningen.